Jag ville verkligen inte gå upp idag

Vaknar upp i en stad i ett land där båda nu har ett styre i minoritet. Det känns allt annat än stabilt.

Ur ett Lundensiskt perspektiv gick SD fram starkt både i kommunen och i riksdagen. För riket fick de över 7 % fler röster jämfört med förra valet och gick upp till 12,9 %. I denna stad gick de från 3 till 5 mandat i kommunfullmäktige.

Ett parti som ogillar olika angående allt annat än ”män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor”, de enda könen de erkänner som existerande, är tredje största parti.

Jag har svårt att känna för att vara en av de 87 % som inte röstade på SD igår. För mig känns det som ett sluttande plan, som att vi kommer sitta i val efter val och se vårt antal krympa samtidigt som vi slår oss för bröstet med att vara i majoritet, tills vi inte är det.

Jag har svårt att känna för ”Don’t panic! Organize!”-bilden som sprids i sociala medier nu, för det är exakt samma sak som vi sa för 4 år sedan. Vi kan konstatera nu att vad vi än tänkte oss som organisering har misslyckats. Vi behöver en annan strategi.

Jag tror inte att det går att ändra på missnöjet, som ju enligt de som har koll är det största anledningen till SD:s framgångar, från gräsrotsnivå. Jag tror att det behövs en regering som tydligt visar att vi kan ha välfärd, flyktingmottagande och invandring samtidigt och som tydligt visar att det inte är så att invandringen tar pengar från något annat.

Dessutom måste det från toppnivå sluta daltas med rasister och nazister och bidra till att rasismen blivit rumsren.

Även om jag idag inte tror att SD någonsin kommer få ensam majoritet ska vi inte inbilla oss att de nått taket för hur mycket de kan växa.

Menskopp igen och riklig mens

Yay Mami Cup L!

Denna månad har jag varit för snål, lat eller upptagen för att ta mig till ett apotek för att köpa Cyklo-F. Alltså fick jag ett tillfälle att testa hur det funkade att köra au naturel med min nya större menskopp.

Det har gått över förväntan. Faktiskt alldeles utmärkt! Inga läckage, inte ens på natten och inga problem med att behöva springa och tömma koppen hela tiden. Jätteskönt.

Som jag sagt innan är det dock inte ett mål att inte använda tranexamsyrapreparat för att minska mensen eftersom jag har lätt för att bli anemisk, men det känns ändå bra att det fungerar att ha riklig mens i vardagen även utan.

Mami Cup menskopp – recension
Mami Cup menskopp

Här sitter jag och koketterar med min spindelfobi

”Tjock, 32 årig kvinna i Lund kommer att ligga med PRECIS VEM FAN SOM HELST som kommer hem till henne och avlägsnar el gigantos spindel från hennes kök.”

Nej, kanske inte. Men finns en bit banana bread på mikron om någon spindeljägare är sugen!

Igår blev jag överraskad av en såndär mysig, brun, 7 cm avloppsspindel (googla inte om du är rädd!) som snabbt kom springande över köksgolvet, IN UNDER STOLEN JAG SATT PÅ. Jag flög ut ur rummet, stängde dörren och försökte försegla med en handduk under dörrspringan.

En timme senare kom Patrik hem för att avlägsna den. Efter att han letat i en timme hittade jag den på en minut och sen så trodde jag att den förflyttats till busken utanför fönstret. ”Jag ser den inte men är nästan säker på att den satt på pappret när jag kastade ut det!”. HAHAHAHAHA, nej. Nu på morgonen kom den plötsligt joggande över väggen istället. JAG VISSTE ATT DEN JÄVELN VAR KVAR! JAG KÄNDE DET PÅ MIG!

Så den befinner sig någonstans i köket och håller min iPad gisslan. Min iPad som jag för tillfället har istället för mobiltelefon. Min iPad som jag helst vill ha med mig när jag lämnar hemmet så jag kan t.ex. kolla min kalender, läsa mail, kolla internet och skriva meddelanden till t.ex. Patrik.

Förutom iPaden är såklart kylskåpet gisslan så jag är jättehungrig. Hungrig och arg. Jag hann inte äta någon ordentlig frukost.

Och nu behöver jag gå till biblioteket och plugga. Till det vill jag gärna ha min iPad så jag kan skriva in anteckningar i Pages. Och så jag kan kolla i schemat vad jag ska läsa. Och så jag kan se vad klockan är.

Så jag sitter och visualiserar vilken sorts skyddsklädsel jag hade behövt ha på mig för att våga gå in i köket och så försöker jag inbilla mig att jag har just sådan på mig.

Jag försöker se genom fönstret i köksdörren om jag ser spindeln, men det gör jag inte. är lite orolig att den är vid dörren och smiter ut i hallen för då är jag fast. Genom rutan ser jag också min iPad. Så nära men så långt borta. :(

HELVETE!

Kravet på att man ska ha helt skruvad humor

Idag dök det i mitt Twitterflöde upp bland det sjukaste jag läst någon göra under förevändningen ”det var bara ett skämt”. Det var en skärmavbild från Facebook där en kille skrev att han gått fram till en tjock tjej på krogen och drivit med henne angående hennes utseende.

”I approached a fat girl in the disco earlier. She seemed surprised at the attention , and when I asked if she had a pen she quickly said yeah before starting to look in her bag. I said ”well you better get back in it quick before the farmer notices ya got out !” :)”

Uppåt 40 likes så klart.

När han fick mothugg i kommentarerna menade han såklart att han bara skämtade! Tydligen var detta kul. Sen säger han att folk oroar sig för mycket över ”stupid shit” som vikt, men att han inte bryr sig, för han beställde precis kinamat. För det är ju inte alls så att det bidrar till självmedvetenhet om sin vikt att folk ”skämtar” om att de går fram till främmande personer de anser tjocka bara för att vara så elaka de bara kan. Men vad vet jag, jag har uppenbarligen ingen humor. Jag skrattar inte ens åt våldtäktsskämt ju!

Det enda sättet detta kan vara ens skuggan av ”ett skämt” är om det aldrig hände mer än inuti hans huvud. Men det är ändå uppåt väggarna att han tyckte det var lämpligt att skriva ner och lägga ut i sociala medier! Och det är fortfarande inte roligt.

Sen, vad är det för fel på folk som verkar tro att bara för att någon är trevlig mot dem när de kommer fram för att prata betyder det att de är förvånade över att någon visar dem uppmärksamhet? Hade han resonerat likadant angående en normativt ”snygg” tjej? Jag ska ta mig fan aldrig mer vara trevlig mot en främmande person som snackar med mig igen om det finns risk att de tolkar ett leende som att jag är tacksam över att de pratar med mig. Nej det blir sur min, kalla ögon och ”Vad fan vill du?” för hela slanten!

Och vad är det för fel på alla som uppenbarligen tyckte att det var kul och ok att han sa sig ha gått fram till en vilt främmande människa endast och enbart för att kränka denne så grovt han bara kunde. Hon var bara trevlig mot honom och det svarade han med att banka ner henne i skoskaften. Jag har svårt att tänka mig att lika många hade tyckt det var lika skoj om det var nått annat som stack ut med hennes utseende som han gjort sig rolig över, men tjockisar går ju alltid att garva åt för de kan ju banta och bli normativa om de bara skärper sig lite. Det säger i alla fall diverse smala på Twitter.

Om han på allvar gjorde detta hoppas jag att hon svarade honom med en rak höger och sen satte sig på honom när han låg på golvet och kved bland utspilld öl och spottloskor. Fast då hade han väl inte skrivit om det.

För ett år sen protesterade jag lite mot att Elin kallade mig en Fat acceptance-bloggare. Jag kände mig inte som en sådan. Nu börjar jag mer känna att jag vill skriva om det och gör så under kategorin ”Fett”. Kanske tack vare Fetkvinna-kontot på Instagram. Det känns som att det behövs fler tjocka berättelser.

(Om du som delade bilderna med texten vill ha cred är det bara att säga till, jag blev plötsligt lite blyg och vågade inte fråga.)

”Han pratar om andra tjejer”

Någon hade trillat in på min blogg efter en sökning på denna fras. Troligtvis som en del i en reaktionskedja över att det finns en tjej i min grupp på arbets- och organisationspsykologin jag känner extrema behov över att leka storasyster åt känner jag att jag måste tillägna detta fenomen ett inlägg.

Jag har varit med om detta så många gånger med olika snubbar och det har stört mig nått enormt. Sen har jag varit med om detta med andra pojkvänner, men då det inte stört mig. Så vad har varit skillnaden?

Jag tror att vi förenklar företeelsen när vi buntar ihop allt positivt prat om människor utanför förhållandet som ”hen pratar om andra personer”. Det finns ”hen pratar om andra personer” och så finns det ”hen försöker manipulera fram negativa känslor i mig genom att prata om andra personer”. Det första brukar inte vara ett problem. Det andra borde nästan alltid leda till omedelbart avslutande av förhållandet.

När jag och Patrik tittar på Twin Peaks och suckar över agent Dale Coopers perfekta hår och snygga ansikte är det inte en utmaning mot den andra att reagera. Jag vet att Patrik värderar mig som partner och respekterar mig som människa, och vice versa. Sådant bör inte vara ett problem (såvida inte en av er har problem med obefogad svartsjuka). När mitt ex flåsande tittade på musikvideon till Eric Prydz Call on me med ett snett leende och en vass blick mot mitt ansikte, i väntan på en reaktion från mig, framkallades helt andra känslor.

Och det är just de känslorna de vill åt. De vill kunna skamma dig över att du är svartsjuk fast det är just svartsjuka de ville att du skulle känna. De vill att du ska må dåligt, trots att din reaktion är helt naturlig.

Jag är inte en svartsjuk människa. Jag gillar att känna mig speciell och utvald, och jag föredrar monogama relationer, men jag ser inte hot där det inte finns några. Vissa av mina ex hade ett problem med det, då de såg viss svartsjuka som ett tecken på att partnern verkligen är intresserad. Jag har aldrig riktigt förstått den kopplingen, men jag vet att många tänker så. Eftersom de störde sig på att jag inte var svartsjuk försökte de manipulera fram svartsjuka i mig genom att i eskalerande takt framställa nästan varje tjej de kom att tänka på som en mer åtråvärd partner än jag. Till slut blev jag ju förbannad, inte främst för att jag var svartsjuk utan för att jag kände mig nedvärderad och trampad på. Då kom skammandet, hånflinandet och raljerandet över min reaktion trots att den var högst önskad av dem. Förhållandena brukade sen ta slut, flera månader senare än jag borde ha dumpat snubbarna i dessa dödfödda relationer.

Om jag hade fått göra om dessa relationer med det jag nu vet hade jag tacklat problemet på ett annat sätt. Istället för att hålla käften och ta deras skit tills känslorna bubblade över hade jag sagt ifrån på ett tidigt stadium. Dock inte genom att konfrontera med ”Du pratar alltid om andra tjejer och det gör mig ledsen” för som jag skrivit innan är det inte DET som är kärnproblemet. Istället hade jag sagt ”Det känns som att du försöker manipulera fram svartsjuka i mig genom att nedvärdera mig som person jämfört med andra och det är inte ok.” Det är möjligt att denna mening hade varit lite för komplext för dem att förstå, men ändå. Hade de då bett om ursäkt och försökt ändra sig (ha, troligt!) hade de kanske fått en chans till. Hade de istället börjat svamla nått om hur svartsjuk och patetisk jag var hade de istället blivit dumpade direkt. Det finns liksom ingen annan lösning än att göra sig av med kräk som bara vill få en att må dåligt. Det finns ingen kärlek i världen som kan rädda dem till att bli trevliga partners.

Så om din partner försöker få dig att må dåligt på detta eller nått annat sätt, var inte rädd för att ta tillbaka makten och konfrontera dem med deras beteende. För det är inte ”din svartsjuka” som är problemet utan att de inte beter sig på ett schyst sätt. Det värsta som kan hända är att du slipper slösa onödig tid genom att vara i ett förhållande med en skitstövel.

Psykologiguiden skriver bra om bl. a. definitionen av svartsjuka här.

Tröttmössa.

Åh vad trött jag är! Jag sitter här och försöker få fram ett inlägg av alla idéer jag haft men inte skrivit ner idag, men inget kommer ut.

Idag var de första två föreläsningarna på sammanlagt 5 timmar på kursen jag ska läsa denna höst. 30 poäng arbets- och organisationspsykologi. Jag testar den ambitiösa linjen denna gång och pluggar duktigt inför föreläsningarna, så igår satt jag 8 timmar på sambib och tryckte i mig 80 sidor kurslitteratur på engelska. Hade det varit skönlitteratur hade jag hunnit läsa ut en hel roman på den tiden.

Patrik har läst denna kurs för några år sedan och säger att det är långt från en glidarkurs trots att det är en kurs på grundnivå. Med tanke på schemat och litteraturlistan är jag nog benägen att hålla med redan. Alltså känns kontinuerliga studier som rätta vägen att gå istället för att stressa inför varje tenta. Dock är ämnet väldigt intressant och det är ju bra. Förhoppningsvis får jag lite mer energi när jag kommit in i rutinerna.

Salstentor igen. En nu om en månad och en i slutet av kursen. Det trodde jag fan aldrig att jag skulle ge mig på, någonsin. När föreläsaren sa att han skulle göra om hemtentan i januari till en salstenta blev det lite dålig stämning och stela leenden i bänkraderna, hehe.