Godmorgon!

Och en sån god morgon det är då!

Jag vaknade strax efter 5 i morse och var väldigt peppad på dagen. Varför, kanske man frågar sig. För att det damp ner en sproilans ny MacBook Air!!! Åh jag är så himla glad.

Idag ska jag nog pilla lite med att göra en ny header till bloggen. Den jag har nu är ju lite gammal och har fel dimensioner för temat jag använder nu.

Det mest provocerande en kvinna kan vara är tydligen oattraktiv. TW: Exempel på vidriga kommentarer.

Det har på Instagram och Twitter poppat upp flera konton där personer anonymt kan dela med sig av förtryck de upplever. Fyra jag följer är svartkvinna, asiatiskkvinna, fetkvinna och funkofobi.

Något som går igen i berättelserna på flera konton är personer som berättar om hur de blivit verbalt attackerade av ilskna män som uppenbarligen finner det sjukt provocerande att de inte uppfyller just deras personliga standard för skönhet. Att de inte är knullbara i deras ögon. Detta är något jag finner väldigt fascinerande! Jag kan inte komma på mig själv med att någonsin ha blivit förbannad på en främmande man ute på stan för att jag inte känner för att ligga med honom, så jag har svårt att förstå grejen. Var kommer den ifrån? För det handlar inte bara om krav på fysisk tillgänglighet för sex, nej till och med ens rena uppenbarelse måste vara tillfredsställande, annars jävlar!

Just nu kan jag inte komma på att jag varit med om att någon blivit spontant arg på mig för att jag råkade dyka upp i hans synfält utan att det ger honom en positiv känsla av skönhet i ögonen, men det har säkert hänt i någon form. Om så bara genom att de skrikit okvädingsord om mitt utseende efter mig.

Idag dök texten nedan upp på fetkvinna-kontot. Det är en av flera under just det kontot där män blir provocerade av att en tjock kvinna är i närheten av dem. Som att vi borde anstränga oss för att bli smala så de slipper se oss som vi är. Det är så uppenbart att han bara söker kontakt med henne för att få chansen att förolämpa.IMG_0667

Ett annat exempel är från svartkvinna-kontot. Varför han kände att hon behövde veta detta kan man verkligen fråga sig.IMG_0668

Han visar inte bara upp sin rasism utan visar upp en creepy sida som får mig att tänka på seriemördaren i När lammen tystnar. Han vill sprida ut kvinnors hår över kuddar? It puts the conditioner it it’s hair or else it get’s ”the hose” again… eller nått.

Här är en annan favorit från fetkvinna-kontot. IMG_0670Att springa iväg innan den ”oattraktiva” kvinnan hunnit få en syl i vädret verkar vara populärt. Annars kanske hon berättar för honom att hon skiter i vad han tycker, att hans åsikt är överflödig och att han borde hålla käften. Han har ju ingen aning om hennes preferenser eller läggning. Vad är det som säger att hon vill ens ha en man t. ex? Just honom lär ju ingen vilja ha för ”elak” är väl så långt från knullbar som någon kan komma.

Kanske är det också minst lika provocerande att andra personer är intresserade av kvinnor som de här männen finner oattraktiva. Kanske är det därför andra mäns kärlek till kvinnor som inte uppfyller vit, smal och able-normen objektifieras. Min sambo har mer än en gång fått sina preferenser kallade fetischer t. ex. Som att det skulle vara nått snuskigt och porrigt att älska mig för att jag inte är smal. Som att det inte skulle handla om kärlek utan bara en sexuell dragning till mitt ”avvikande” utseende. Kränkande, minst sagt, både för mig och honom.

Men nu åter till de här snubbarna som tar sig friheten att, gärna med vrede i rösten och uppträdandet, upplysa både kvinnor de känner och som är främlingar för dem om att de inte vill ligga med dem. Jag har hittat ett så fantastiskt citat som jag tycker att alla borde memorera. Det är från Erin McKeans blogg och det är så himla bra.Skärmavbild 2014-08-21 kl. 15.59.28

För du är inte skyldig någon att vara söt, sexig eller knullbar och alla som tror det kan dra åt helvete.

 

Tankar om otrohet

Jag läste Aversioners blogginlägg om att bli sviken av den man älskar samt folk som ”minsann anade hela tiden” och fäste mig speciellt vid de sista styckena om att inte kunna höra ordet ”otrohet” utan att det knyter sig i magen.

Det tar mig tillbaka till när jag blev sviken. Egentligen var den otroheten det bästa som kunde hända, för den satte effektivt punkt för min relation med en kille som var kontrollerande, manipulativ och våldsam. Men det var väldigt jobbigt ändå.

Även om det var skönt att det var slut gjorde det så himla ont att känna att jag inte varit värd mer. Jag som stått ut i över två år i en relation jag vantrivdes i med en kille jag egentligen inte var kär i för att jag kände skuld för att jag misslett honom att tro att jag kände likadant som han sa sig göra. Så plötsligt blev det så tydligt att jag nog inte var mer än någon att utöva kontroll över och lättillgängligt sex för honom. Jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Eller så arg.

I samma veva började det sändas en dokusåpa som hette Temptation Island på TV och överallt fylldes löpsedlar om ”otrohetssåpan”. Varje rubrik var som ett knytnävslag i mellangärdet och det var vidrigt.

Alla relationer vi har med andra människor ser jag som baserade på olika sociala kontrakt. I media kan man ibland läsa artiklar som vill berätta för oss vad otrohet är. Enligt mig är det upp till varje par att bestämma det. För mig och Patrik är det otrohet att göra saker bakom ryggen på varandra, saker vi inte vill att den andra skulle veta. Vad som då i ren handling är otrohet kan ju skilja sig enormt mellan oss och andra par. Det är hemlighetsmakeriet och lögnerna som är i fokus, inte gränsdragningar vid pussar eller samlag.

Idag tror jag inte att jag hade tagit otrohet i form av att min partner ligger med någon annan vid ett enskilt tillfälle lika hårt. Antagligen hade jag ifrågasatt om jag ville vara kvar i relationen och kanske hade det tagit slut, eftersom jag är inbiten (serie)monogamist, men jag tror inte att jag hade vänt det som hänt inåt på samma sätt som jag gjorde då för över 10 år sedan. Det var det som var värst. Att känna det som att det var för att jag inte varit älskad alls som det hänt.

Ibland tänker jag att jag inte hade velat veta om det just var en engångshändelse. Såvida jag inte riskerade att ha fått en könssjukdom då, för sånt är det ju viktigt att vara öppen och ärlig med så att man inte riskerar sin partners sexualhälsa.

Långvariga relationer utanför förhållandet hade dock varit en annan sak för då kommer ju lögnerna in och jag hatar lögner efter att ha vuxit upp med människor som ljugit friskt för mig för sin egen vinnings skull. Man säger sig vara någonstans där man inte är. Andra kanske får reda på det och plötsligt vet andra mer vad som pågår i ens relation än vad man själv gör. Det hade inte varit ett ok slöseri med min tid, tid jag hade kunnat spendera med att göra annat än att vänta på att min partner ska komma hem till mig.

Mami Cup menskopp – recension.

Detta inlägg kommer att handla om mens och underliv ur ett personligt perspektiv. Personer som inte tycker att de behöver veta sådana saker om mig kan sluta läsa nu.

Äntligen är det här! Recensionsinlägget om Mami Cup L. Jag verkar ha tagit en liten bloggpaus nu i sommar men nu är jag tillbaka.

Sedan jag skrev inlägget med första intrycket av min nya menskopp har jag hunnit använda den vid två menstruationer. Kort kan jag säga att jag är väldigt nöjd! Något som känns både bra och trist är att jag är så himla nöjd så min Mooncup B fått pensioneras och nu ligger i min troslåda som nödfallskopp. Jag tänkte först att jag skulle använda den under dagar med mindre blödning, men så kommer det inte att bli. Nåja, den användes i alla fall i fem år!

Jag trodde att min Mooncup B blivit helt bekväm sedan jag klippte av sprötet helt, men från första gången jag testade min Mami Cup insåg jag att jag faktiskt visst känt Mooncupen, för det var så stor skillnad! Jag tycker mig inte känna av Mami Cupen alls.

Sedan jag hade njursten har jag lite problem med UVI*-känsla i urinröret till och ifrån utan att det är nått fel på mig som går att upptäcka i tester. Jag vet inte om nått hänt när stenar passerat där, men bland annat kunde det kännas riktigt obekvämt när den lite styvare Mooncupen tryckte på inifrån slidan. Jag känner inte av det alls på samma sätt med Mami Cupen, vilket såklart är ett stort plus.

Mami Cupen är mjukare och mer följsam i kroppen. Med Mooncupen kunde jag ha vissa problem med att kissa om jag inte tog ut den först, men med Mami Cupen är det i stort sett ingen skillnad mot när jag inte har någon menskopp inne.

Ett minus med en mjuk menskopp är att den är svårare att få att veckla ut sig inne i slidan, jag tyckte det var svårt först men tycker nu att jag kommit på ett bra sätt som fungerar nio gånger av tio. Jag är knappast någon menskoppsexpert, men vill ändå ge tips ifall det kan hjälpa någon.

Jag har ritat bilder för att visa hur jag gör och vad som fungerar för mig, ni får ursäkta att de inte är skalenliga. Jag glömde också att numrera dem, men första bilden är överst till vänster, andra överst till höger, tredje nederst till vänster och fjärde nederst till höger.

IMG_06561. Jag för in den ihopvikta koppen på snedden. För mig funkar det bäst att ha den på hållet som visas på bilden. Kanske för att jag är högerhänt.
2. Med långfingret i böjen snurrar jag koppen ett halvt varv så den sitter som på bilden.
3. Med pek- eller långfingret trycker jag till lätt uppe på koppen och då brukar den veckla ut sig.
4. Jag känner med fingertoppen runt om koppen som sitter precis innanför slidöppningen så att den är ordentligt utvecklad. På bilden försöker jag visa att den kan kännas lite tilltryckt upptill, men det är blygdbenet som trycker lite på den och det betyder inte att den inte är utvecklad innanför.

Jag viker ihop koppen som jag visar på fotot till höger nedan, taget från blogginlägget med första intrycket av Mami Cupen innan jag använt den.IMG_0300

När jag tar ut den nyper jag bara ihop den så vakuumsuget släpper och drar ut den. Sedan tömmer jag den i toaletten, sköljer av med först ljummet och sedan kallt vatten i handfatet och sätter in igen. Det är himla smidigt att ha ett handfat som lätt kan nås medan man sitter kvar på toaletten!

Att denna menskopp rymmer mer vätska har också gjort skillnad för mig. Jag måste inte tömma den alls lika ofta de rikliga dagarna och jag har inte haft något läckage på nätterna. Dock är det värt att nämna att jag fortfarande tar Cyklo-F, men det är ändå skillnad mot Mooncup B. Det har aldrig varit ett mål för mig att sluta med Cyklo-F heller eftersom det största problemet med min rikliga mens ändå är att den mer än en gång lett till att jag drabbats av blodbrist.

En bra sida för all möjligt information om menskoppar är menskoppen.se

Ifall någon har andra tips, både gällande hemsidor och annat får ni gärna skriva dem i en kommentar.

*Urinvägsinfektion

Nej, jag har inte förnekat mig!

Idag fick jag ett infall och googlade på frågan ”hur många sexpartners ok” och skrattade åt alla ”Max 5 innan mig är ok”-snubbar som skrev i trådarna. För det är ju för jäkla tragikomiskt med folk som sätter upp sådana regler för förhållanden. Jag undrar om de tänkt igenom vad det är för krav de ställer upp egentligen.

När jag var ung och fortfarande väldigt påverkad av min frireligiösa uppväxt tänkte jag också mycket på det där mer sexpartners. Först var det viktigt för mig att träffa en kille som var oskuld, precis som jag när jag var det. Idag tycker jag att det var ett dåligt kriterium, det fanns säkert många killar som haft en eller flera sexpartners som hade passat mig bättre än min första pojkvän gjorde. Då kändes det ”extra speciellt och romantiskt”. Sen handlade det mer om mitt behov av att känna mig speciell och inte som en i mängden, men sådant beror långt mer på hur man blir behandlad i en relation än hur många ens partner legat med innan en. När jag blivit lite äldre och fått mer livserfarenhet och självkänsla försvann också tankarna om acceptabelt antal sexpartners hos killar jag var intresserad av att bli ihop med.

Som jag ser det hänger lågt antal sexpartners på en eller flera av 5 saker:
1. Man är ung.
2. Man har bara haft få långa, monogama förhållanden.
3. Man har inte träffat så många som vill ha sex med en.
4. Man är inte intresserad av sex eller har inte träffat så många man vill ha sex med.
och den enligt mig värsta:
5. Man har förnekat sig sex man vill ha för att hålla antalet sexpartners nere i väntan på ”den rätta”.

Som 32 år, varav 15 som sexuellt aktiv och 8 av dessa år i ett av två seriösa, monogama förhållanden (jag och Patrik firade 6 år i söndags, woop woop!) hade det varit svårt att hålla mig till någon slags ”Max 5″-gräns. Jag har funderat över vilka jag hade behållit om jag fick välja ut 5 och kan säga att det då hade blivit knapert för mig på sexfronten, vilket knappast hade ökat min livskvalitet eller gjort mig lyckligare. Alltså ett högt pris att betala för att behålla någon slags ”bra flickvänsmaterial”-status i misogyna snubbars ögon.

Jag vet att jag hade en diskussion om 5:an med min frireligiösa mamma som större delen av mitt liv oroat sig över min eventuella slampighet. Det var några månader innan jag träffade Patrik som vi hade ett allvarligt snack om hennes attityd där jag förklarade att jag tyckte att det var orättvist att kräva av mig att inte ha ett sexliv bara för att jag inte träffat någon jag ville gifta mig med. Då tror jag faktiskt att jag nådde fram till henne lite, men jag vet inte hur länge det varade. Hennes värsta mardröm verkar vara att jag ska dumpa Patrik, högst troligt för att fler snoppar då kommer introduceras till mig. Eller som hon sa med oro i rösten när vi diskuterade sexuell läggning och att jag är förtjust i män (eller snarare är min lust väldigt snoppfixerad): ”Men bara EN man va?!”.

Min attityd angående vilket antal sexpartners jag haft är att det är min ensak och inget en partner har rätt att få reda på eller ha åsikter om. Vill jag berätta så gör jag väl det, men att bli pressad om ett svar hade jag tagit som ett tecken på att vederbörande har åsikter om antal sexpartners och devalvering av mitt värde som människa och eventuell kärlekspartner i förhållande till det. Antalet sexpartners säger ju t. ex.väldigt lite om inte INGET om eventuella könssjukdomar, det är det bara tester som kan göra så det är inte en anledning att pressa någon på sådan information.

Som det är idag är det tyvärr fortfarande så att en kvinnas aktiva sexliv är mycket mer kontroversiellt än en mans, något som också vädrades i forumtrådarna där ok antal sexpartners diskuterades. Tjejer som haft många partners var ”äckliga” och ”måste ha nått fel”. Vissa verkade inte ens reflektera över att män antal sexpartners var intressant utan utgick ifrån att det var antal snoppar som trängt in i en slida som var relevant, vilket jag tycker säger en hel del om hur vi ser på sexualitet i heterosexuella relationer. Det resonerades en del över att det är skillnad på hur man ser på mäns och kvinnors sexualitet, men det verkade inte problematiseras av särskilt många. Vissa verkar tycka att det är någon slags naturlag som inte går att rubbas. Andra drog såklart till med Nyckel-lås-teorin.

Uppdatering: Jag ångrar mig! Jag har visst förnekat mig sex för att hålla nere antalet sexpartners och på så sätt inte bli för ”dåligt flickvänsmaterial”. Herregud vad jag har förnekat mig! Återanvänt idioter till ex för att jag varit kåt och ”då blir det i alla fall inte ett högre antal partners”. Sagt nej till mig själv angående att ligga med killar jag egentligen ville ligga med för att jag ”inte borde eftersom det inte kommer leda till nått seriöst”! Så jävla dåligt!

”Men ta åt dig då!!!” *TW vikthets*

De senaste dagarna har ett Twittroll roat sig med att skriva till mig att jag är fet, ful och behöver banta. Vederbörande verkar nästan ha skaffat ett konto enbart för att göra detta. ”Du är en ohälsosam feministkärring!”, ”Banta din feta gris!”. Ehh, ja… jo… det kan man kanske tycka.

Av någon anledning jag inte ens själv förstår, annars hade jag tipsat om metoder, tar jag inte åt mig och blir inte ledsen när främlingar skriver sådant till mig på nätet. Detta är tydligen oerhört upprörande. Allvarligt talat verkar det knappt inte vara nått som är så provocerande som en kvinna som inte blir ledsen över att få höra att någon anser henne vara fet och ful. Uppenbarligen är det den ultimata förolämpningen, att dissa hennes utseende. Det säger en hel del om vad vårt samhälle lägger tonvikten gällande vad som är en kvinnas främsta tillgång och resurs att förvalta; utsidan.

Tyvärr sträcker sig inte min avslappnade attityd till förolämpningar om utseende till händelser utanför nätet. Förolämpningar IRL kan göra mig både ledsen och heligt förbannad. Men jag tror inte att jag blir ledsen för att någon inte tycker att jag är snygg eller smal då, jag är trots allt inte jätteintresserad av vad folk anser om mitt utseende, utan mer för att det är djävligt upprörande med människor som anstränger sig för att göra andra illa. Särskilt när de ska föreställa bry sig om en som vänner och familj. Det är inte ”Haha, vad du är kort och tjock!” som är det som svider utan ”Haha, vad jag njuter av att såra dig!”.

Eftersom nättroll existerar för att provocera tar jag uppenbarligen inte åt mig av deras förolämpningar på samma sätt. Deras åsikt är inte intressant. Deras hån svider inte. Deras hat berör mig inte.

”Du är snygg, är du singel?”

imageAutentisk manlig reaktion på ett internetforum.

Här om dagen gjorde jag ett misstag. Jag gick på stan utan hörlurar på mig och utan Trent Reznor skrikandes i mina öron att det är so god damn many of them it gets hard to breathe, eller nått liknande.

Generellt sett är jag befriad från manlig uppmärksamhet på stan genom att jag inte uppfyller samhällets krav på normativ skönhet då jag är överviktig. Skönt så, enligt mig det bästa med att vara tjock. Men ibland hjälper inte ens det.

Ibland stöter man nämligen på män som antingen tycker att det är snyggt med rondör eller de som tror att runda tjejer är ett lätt byte eftersom de rimligtvis (enligt dem, inte enligt fakta) är svältfödda på manlig bekräftelse och därför blir så glada över att en snubbe pratar med dem så de är villiga att ligga direkt. Jag vet inte vem av dessa som fick för sig att komma fram till mig, men det var creepy!

Jag och Patrik hade varit på IKEA i Malmö hela dagen. När vi kom tillbaka till Lund åkte han hem direkt medan jag hämtade ut mitt paket med min nya menskopp och gick in på ICA för att handla. Jag stod och spanade på Urtekramschampo när en man i min ålder kom fram till mig och frågade om han fick ställa en fråga. Min första tanke var att han kanske trodde att jag jobbade där, men han gick snabbt vidare till sin fråga.

Han sa sig representera ett företag som distribuerade kläder i större storlekar och nu ville han fotografera mig. Eftersom jag har världens sämsta pokerface när jag inte är förberedd på att drabbas av mäns bullshit kunde man antagligen utläsa ”Here we go again…” och ”Är människan seriös?!” på mitt ansikte. Varpå han såklart menade att jag inte skulle ta det negativt (jag gissar att han syftade på det faktum att han berättar för mig att det är uppenbart att jag antagligen drar plusstorlekar) eftersom jag är ”snygg”.

Då jag fattat redan när han öppnade munnen en andra gång att han raggade på mig och därför kände mig väldigt obekväm i situationen ville jag komma ur den så fort som möjligt. Så jag avböjde artigt genom att säga att jag inte gillar att bli fotograferad. Då kom såklart ”Nej men varför inte du som är så snygg borde ju gilla det, ÄR DU SINGEL?!”. När jag svarade att jag inte var det försvann han såklart illa kvickt under fortsatta försäkringar om min skönhet i hans ögon och att jag såklart inte är singel eftersom jag är vacker. ”Du ser, det är för att du är så snygg!”. Nej. Det är det inte.

Med ett ansträngt leende och en klump i magen tog jag mig snabbt ut ur butiken. Det blev inget schampo.

Jag förstår att många tycker att händelser som dessa inte är någon stor grej. För egentligen hände ju ingenting mer än att jag fick höra att han tyckte att jag var snygg och det är väl alltid roligt! Eller?

Tyvärr! Jag blir väldigt illa till mods! För det första vet jag aldrig hur en man ska reagera på att bli nobbad. Vissa blir nämligen väldigt otrevliga. Jag har varit med om både att bli kallad fitta, hora och slampa samt att försäkringar om min skönhet snabbt bytts till förolämpningar om mitt utseende, ägnade att såra så mycket som möjligt. Därför kunde jag inte veta om jag skulle kunna ta mig ur situationen snabbt och smidigt eller inte.

Dessutom tyckte jag att det var väldigt obehagligt att han som ursäkt att ta kontakt med mig använde en anledning som både våldtäktsmän och mördare använt innan honom ”Jag är modefotograf, jag vill fotografera DIG!”. Ett faktum som knappast är okänt och som var det första som kom ur Patriks mun när jag berättade för honom vad som tydligen händer när han lämnar min sida i 30 minuter.

När saker som detta händer mig kan jag inte heller låta bli att undra vad de tänkt sig ska hända och då vad som faktiskt hade hänt om jag glatt hade följt med dessa män och det skrämmer mig. Vad är deras agenda? Vill de dejta? Ligga? Eller göra mig illa?

Igår var jag ensam inne på samma ICA-butik igen för att handla och det var inte utan obehagskänslor! Eftersom jag har problem med att känna igen ansikten vet jag ju med mig att jag inte kommer veta om jag stöter på den där snubben igen. Alla småfeta, skalliga, vita män på 170-175 cm jag ser kommer få mig att rycka till för lång tid framöver. Överdrivet? Ja, kanske! Men det är så jag känner det och många kvinnor med mig.

Jag vet att många män blir upprörda över att kvinnor är negativa till att bli kontaktade av främlingar på stan, för hur ska de kunna ragga om de inte får börja prata med tjejer till höger och vänster? Jag vet inte vad jag ska säga till er mer än att jag tror att det är ett väldigt ineffektivt sätt att söka kontakt på, att börja snacka med främmande tjejer på stan. Särskilt om det är på ett raggigt sätt. Det är helt enkelt mer creepy än charmerande.

Själv kommer jag aldrig röra mig ute utan att vara avskärmad med hörlurar igen.