I want you, but I don’t need you

Jag har de senaste dagarna fastnat för Amanda Palmers cover av Momus sång I want you, but I don’t need you. Den har fått mig att tänka på det här med att känna att man inte bara tycker om, älskar, begär och vill vara med sin partner utan även anser sig behöva hen.

I tidigare relationer har just det här med huruvida jag behövt dem eller ej varit ett problem. För snubbarna. De har uttryckt att de känt att jag inte behövt dem och att det var jobbigt. Bevisligen hade de rätt för de finns inte längre i mitt liv och uppenbarligen går det bra för mig att leva ändå. Alltså behövde jag dem inte. Varför att jag tyckte om dem, begärde dem, ville va med dem eller kanske till och med ansåg mig älska dem inte var nog kan jag dock inte förstå. Vad var det de ville att jag skulle behöva dem för? Hur skulle jag behöva dem?

Det var och är inte lätt att veta vad det var mina ex ville att jag skulle förmedla för att visa att jag behövde dem. Där de var frustrerade över att de inte kände sig behövda var jag frustrerad över att jag inte visste vad det var de förväntade sig av mig. Ett allmänt förekommande tema var deras sårande manlighet på grund av att jag var smartare och mer allmänbildad av dem.

Det är inte ofta en man kunnat få mig sittandes trollbunden och med ögonen tindrandes mot honom medan han förklarat världen för mig. Det är inte lätt att göra mig imponerad. Vill jag veta saker frågar jag någon jag vet har koll eller så läser om det ur säkra källor. Jag låter inte nån snubbe mansplaina fenomenet för mig, kvalificerad för uppgiften genom att han för tillfället är i en romantisk relation med mig. Ibland fick jag känslan av att det var ett av problemen, att jag inte behövde dem för att förklara världen, för att visa mig vägen, för att lära mig att leva. Det var inte som att de ville betala mina räkningar eller hjälpa mig med praktiska saker. Jag fick inte heller känslan av att de ville vara en axel jag kunde luta mig mot när något var jobbigt, så det var inte så de ville att jag skulle behöva dem.

Sen är det såklart nödvändigtvis inte dåligt att känna att man behöver sin partner, eller att i realiteten faktiskt behöva sin partner, men att det skulle vara något så avgörande för relationens varande eller icke-varade, som mina ex gjorde det, till kan jag inte förstå mig på. Är det inte härligt nog att någon vill vara ihop med en utan att de för den sakens skull känner att de behöver en?

Just nu skulle man nog kunna påstå att jag behöver Patrik. Jag skulle dock inte vilja påstå att det är en särskilt trevlig insikt eller upplevelse för mig. Jag skulle inte heller vilja påstå att det är stärkande för relationen. Det är bara tur för mig att han inte utnyttjar det faktum att jag inte bara tycker om, älskar, begär och vill vara med honom utan just nu också behöver honom.

All I wanted was to be wanted
But you’re drowning me deep in your need to be needed
La la la
La la la

I want you, and I want you to want me to want you
But I don’t need you
Don’t need you to need me to need you
That’s just me
So take me or leave me
But please don’t need me
Don’t need me to need you to need me

Långdistanskudde?

FullSizeRender

 

Nej men åh vad fint och gulligt att kunna se när den andra personen ligger sin kudde! Då blir det ju som att sova tillsammans fast vi sover åtskilda.

Jag antar att det i alla fall var meningen med ”långdistanskudden” som lyser upp när den andra personer ligger på sin. Tanken är kanske romantisk men själv får jag mest en klump i magen.

Jag tänker på när jag var i en kontrollerande relation och vad det hade kunnat innebära om vi hade haft en sådan kudde. Hade han haft möjlighet hade han säkerligen köpt sådana och krävt att vi använt dem. Telefonen hade antagligen ringt om jag inte legat i sängen när han förväntat sig det, och gud nåde mig om jag hade rullat av kudden mitt i natten. Psykologiska galler hade plötsligt blivit så mycket mer fysiskt påtagliga och jag hade känt mig ännu mer fången än vad jag redan gjorde.

Det kan på många sätt vara väldigt jobbigt att vara i en långdistansrelation. Det har sina fördelar, som spänning och att vardagen inte smyger sig på lika snabbt som annars, men såklart många nackdelar med. Jag har erfarenhet av mer än en och under olika långa perioder. Främst är det jobbigt för att man inte kan träffas så mycket som man kanske hade velat. Men också är det jobbigt för att distansen kan skapa situationer där man känner svartsjuka och osäkerhet i relationen. ”Var är hen? Vad gör hen? Vem är hen med?”. Småsaker förstoras. Ett för sent eller för kort svar på ett sms kan skapa katastrofkänslor, ”Tycker hen inte om mig längre? Vill hen göra slut?”. Jag hade i alla fall inte velat sitta och stirra på en kudde som inte lyser under perioder när jag mått dåligt över distansen.

För mig är tillit den främsta grundstenen i alla relationer. Då känns det lite konstigt med en lansering av en produkt som snarare känns som en form av övervakningsutrustning än nått annat.

Och vem kan sova på en kudde som lyser? Inte jag i alla fall!

”Han pratar om andra tjejer”

Någon hade trillat in på min blogg efter en sökning på denna fras. Troligtvis som en del i en reaktionskedja över att det finns en tjej i min grupp på arbets- och organisationspsykologin jag känner extrema behov över att leka storasyster åt känner jag att jag måste tillägna detta fenomen ett inlägg.

Jag har varit med om detta så många gånger med olika snubbar och det har stört mig nått enormt. Sen har jag varit med om detta med andra pojkvänner, men då det inte stört mig. Så vad har varit skillnaden?

Jag tror att vi förenklar företeelsen när vi buntar ihop allt positivt prat om människor utanför förhållandet som ”hen pratar om andra personer”. Det finns ”hen pratar om andra personer” och så finns det ”hen försöker manipulera fram negativa känslor i mig genom att prata om andra personer”. Det första brukar inte vara ett problem. Det andra borde nästan alltid leda till omedelbart avslutande av förhållandet.

När jag och Patrik tittar på Twin Peaks och suckar över agent Dale Coopers perfekta hår och snygga ansikte är det inte en utmaning mot den andra att reagera. Jag vet att Patrik värderar mig som partner och respekterar mig som människa, och vice versa. Sådant bör inte vara ett problem (såvida inte en av er har problem med obefogad svartsjuka). När mitt ex flåsande tittade på musikvideon till Eric Prydz Call on me med ett snett leende och en vass blick mot mitt ansikte, i väntan på en reaktion från mig, framkallades helt andra känslor.

Och det är just de känslorna de vill åt. De vill kunna skamma dig över att du är svartsjuk fast det är just svartsjuka de ville att du skulle känna. De vill att du ska må dåligt, trots att din reaktion är helt naturlig.

Jag är inte en svartsjuk människa. Jag gillar att känna mig speciell och utvald, och jag föredrar monogama relationer, men jag ser inte hot där det inte finns några. Vissa av mina ex hade ett problem med det, då de såg viss svartsjuka som ett tecken på att partnern verkligen är intresserad. Jag har aldrig riktigt förstått den kopplingen, men jag vet att många tänker så. Eftersom de störde sig på att jag inte var svartsjuk försökte de manipulera fram svartsjuka i mig genom att i eskalerande takt framställa nästan varje tjej de kom att tänka på som en mer åtråvärd partner än jag. Till slut blev jag ju förbannad, inte främst för att jag var svartsjuk utan för att jag kände mig nedvärderad och trampad på. Då kom skammandet, hånflinandet och raljerandet över min reaktion trots att den var högst önskad av dem. Förhållandena brukade sen ta slut, flera månader senare än jag borde ha dumpat snubbarna i dessa dödfödda relationer.

Om jag hade fått göra om dessa relationer med det jag nu vet hade jag tacklat problemet på ett annat sätt. Istället för att hålla käften och ta deras skit tills känslorna bubblade över hade jag sagt ifrån på ett tidigt stadium. Dock inte genom att konfrontera med ”Du pratar alltid om andra tjejer och det gör mig ledsen” för som jag skrivit innan är det inte DET som är kärnproblemet. Istället hade jag sagt ”Det känns som att du försöker manipulera fram svartsjuka i mig genom att nedvärdera mig som person jämfört med andra och det är inte ok.” Det är möjligt att denna mening hade varit lite för komplext för dem att förstå, men ändå. Hade de då bett om ursäkt och försökt ändra sig (ha, troligt!) hade de kanske fått en chans till. Hade de istället börjat svamla nått om hur svartsjuk och patetisk jag var hade de istället blivit dumpade direkt. Det finns liksom ingen annan lösning än att göra sig av med kräk som bara vill få en att må dåligt. Det finns ingen kärlek i världen som kan rädda dem till att bli trevliga partners.

Så om din partner försöker få dig att må dåligt på detta eller nått annat sätt, var inte rädd för att ta tillbaka makten och konfrontera dem med deras beteende. För det är inte ”din svartsjuka” som är problemet utan att de inte beter sig på ett schyst sätt. Det värsta som kan hända är att du slipper slösa onödig tid genom att vara i ett förhållande med en skitstövel.

Psykologiguiden skriver bra om bl. a. definitionen av svartsjuka här.

Jag förstår att de menar väl, men, asså, nä.

Igår fick jag tummar upp över att jag börjat blogga igen, vilket så klart är trevligt men också gör att jag känner lite press över att skriva nått varje dag. Men men, det är ju en bra övning, så varför inte?

Jag fortsätter att bli inspirerad av Fetkvinna på Instagram. Detta inlägg fick mig att tänka på alla saker jag avskyr med kompisar som försöker para ihop en med snubbar de känner. Jag vet inte hur många gånger jag sagt att det bästa med att inte vara singel längre är just att detta inte händer mig längre, så mycket hatar jag det!bild

Främst är det två saker jag tänker på och det är just situationen som berättelsen ovan beskriver.

För det första när kompisen gör en grej av att nån person de känner tycker att man är söt och sen försöker peppa en angående att gilla hen, bara för att man sedan får höra att man av ena eller anledningen inte var attraktiv nog åt vederbörande. Gör inte sånt! Det är onödigt och respektlöst mot era vänner! De behöver inte er hjälp för att skaffa dejter, uppenbarligen, då ni suger på uppgiften.

Jag har faktiskt varit med om precis denna sak. Jag hade aldrig träffat killen, faktiskt vet jag fortfarande inte ens hur han såg ut, och var således inte särskilt intresserad. Men min (f.d.) kompis försökte hävda att vi skulle passa jättebra ihop. Varför vet jag inte, antagligen för att han hade puls och penis och det är den typen av människa jag föredrar att ligga med. Så i ett obevakat ögonblick tog min kompis en bild av mig och sms:ade till honom, bara för att sedan dikterade för mig att hans utlåtande var att han föredrog tjejer som såg ut som hans ex. En omskrivning för ”Nej tack, hon var inte snygg nog åt mig” såklart. Även om jag inte brydde mig om honom sved det att känna att någon ratat mig och inte tyckt att jag dög. Mitt självförtroende fick sig en knäck. Det var väl inte en jättestor grej, men det var definitivt något jag hade kunnat vara utan!

Min kompis som väl aldrig varit kär i någon annan än sig själv förstod inte min irritation, det var väl bara att rycka på axlarna och strunta i vad han tyckte, ansåg hon och så fortsatte hon sin mission att skämma ut mig inför Lunds singelmän genom att på ett snedvridet mycket väsen för ingenting-sätt försöka sälja in mig hos så många som möjligt av dem som ”hon är intresserad av dig!” fast jag aldrig ens hört talas om människan. Något som minst en gång satte käppar i hjulet för mig när jag väl var intresserad av någon och vi hade nått på gång, för han trodde ju att jag varit förälskad i alla hans vänner!

Den andra saken jag kom att tänka på är mer inriktad just på hur människor kan bete sig angående vänner som ser ut på ett visst sätt. Själv har jag varit med om att folk tyckt att jag skulle passa med en kille endast och enbart för att vi båda var korta. Sen har jag stått bredvid och fått vredesutbrott över ett par systrar som tyckte att en tjej och en kille var som gjorda för varandra för att de båda var överviktiga. ”Men GUD! Ni skulle ju passa JÄTTEBRA ihop!!!”. Sen förstod de inte alls varför de fick en redig utskällning. Andra exempel jag hört är när folk tänker att personer ska passa ihop baserat på att de råkar ha liknande hudfärg, eller för att de kommer från samma land, eller för att de båda är lesbiska. Men det finns ju hur många exempel som helst. Det ena mer absurt än det andra.

Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig om man försöker leka Jane Austens Emma med sina vänners liv. Till en början är det något som bör undvikas helt om man inte säkert vet att det är kompisens önskemål att man ska hitta en partner till hen. Sen bör man naturligtvis tänka efter en och två och trehundrafemtielva gånger innan man öppnar munnen och låter ens fördomar om utseende eller egenskaper och attraktion diktera vem som man tänker sig passar med vem.

Det mest provocerande en kvinna kan vara är tydligen oattraktiv. TW: Exempel på vidriga kommentarer.

Det har på Instagram och Twitter poppat upp flera konton där personer anonymt kan dela med sig av förtryck de upplever. Fyra jag följer är svartkvinna, asiatiskkvinna, fetkvinna och funkofobi.

Något som går igen i berättelserna på flera konton är personer som berättar om hur de blivit verbalt attackerade av ilskna män som uppenbarligen finner det sjukt provocerande att de inte uppfyller just deras personliga standard för skönhet. Att de inte är knullbara i deras ögon. Detta är något jag finner väldigt fascinerande! Jag kan inte komma på mig själv med att någonsin ha blivit förbannad på en främmande man ute på stan för att jag inte känner för att ligga med honom, så jag har svårt att förstå grejen. Var kommer den ifrån? För det handlar inte bara om krav på fysisk tillgänglighet för sex, nej till och med ens rena uppenbarelse måste vara tillfredsställande, annars jävlar!

Just nu kan jag inte komma på att jag varit med om att någon blivit spontant arg på mig för att jag råkade dyka upp i hans synfält utan att det ger honom en positiv känsla av skönhet i ögonen, men det har säkert hänt i någon form. Om så bara genom att de skrikit okvädingsord om mitt utseende efter mig.

Idag dök texten nedan upp på fetkvinna-kontot. Det är en av flera under just det kontot där män blir provocerade av att en tjock kvinna är i närheten av dem. Som att vi borde anstränga oss för att bli smala så de slipper se oss som vi är. Det är så uppenbart att han bara söker kontakt med henne för att få chansen att förolämpa.IMG_0667

Ett annat exempel är från svartkvinna-kontot. Varför han kände att hon behövde veta detta kan man verkligen fråga sig.IMG_0668

Han visar inte bara upp sin rasism utan visar upp en creepy sida som får mig att tänka på seriemördaren i När lammen tystnar. Han vill sprida ut kvinnors hår över kuddar? It puts the conditioner it it’s hair or else it get’s ”the hose” again… eller nått.

Här är en annan favorit från fetkvinna-kontot. IMG_0670Att springa iväg innan den ”oattraktiva” kvinnan hunnit få en syl i vädret verkar vara populärt. Annars kanske hon berättar för honom att hon skiter i vad han tycker, att hans åsikt är överflödig och att han borde hålla käften. Han har ju ingen aning om hennes preferenser eller läggning. Vad är det som säger att hon vill ens ha en man t. ex? Just honom lär ju ingen vilja ha för ”elak” är väl så långt från knullbar som någon kan komma.

Kanske är det också minst lika provocerande att andra personer är intresserade av kvinnor som de här männen finner oattraktiva. Kanske är det därför andra mäns kärlek till kvinnor som inte uppfyller vit, smal och able-normen objektifieras. Min sambo har mer än en gång fått sina preferenser kallade fetischer t. ex. Som att det skulle vara nått snuskigt och porrigt att älska mig för att jag inte är smal. Som att det inte skulle handla om kärlek utan bara en sexuell dragning till mitt ”avvikande” utseende. Kränkande, minst sagt, både för mig och honom.

Men nu åter till de här snubbarna som tar sig friheten att, gärna med vrede i rösten och uppträdandet, upplysa både kvinnor de känner och som är främlingar för dem om att de inte vill ligga med dem. Jag har hittat ett så fantastiskt citat som jag tycker att alla borde memorera. Det är från Erin McKeans blogg och det är så himla bra.Skärmavbild 2014-08-21 kl. 15.59.28

För du är inte skyldig någon att vara söt, sexig eller knullbar och alla som tror det kan dra åt helvete.

 

Tankar om otrohet

Jag läste Aversioners blogginlägg om att bli sviken av den man älskar samt folk som ”minsann anade hela tiden” och fäste mig speciellt vid de sista styckena om att inte kunna höra ordet ”otrohet” utan att det knyter sig i magen.

Det tar mig tillbaka till när jag blev sviken. Egentligen var den otroheten det bästa som kunde hända, för den satte effektivt punkt för min relation med en kille som var kontrollerande, manipulativ och våldsam. Men det var väldigt jobbigt ändå.

Även om det var skönt att det var slut gjorde det så himla ont att känna att jag inte varit värd mer. Jag som stått ut i över två år i en relation jag vantrivdes i med en kille jag egentligen inte var kär i för att jag kände skuld för att jag misslett honom att tro att jag kände likadant som han sa sig göra. Så plötsligt blev det så tydligt att jag nog inte var mer än någon att utöva kontroll över och lättillgängligt sex för honom. Jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Eller så arg.

I samma veva började det sändas en dokusåpa som hette Temptation Island på TV och överallt fylldes löpsedlar om ”otrohetssåpan”. Varje rubrik var som ett knytnävslag i mellangärdet och det var vidrigt.

Alla relationer vi har med andra människor ser jag som baserade på olika sociala kontrakt. I media kan man ibland läsa artiklar som vill berätta för oss vad otrohet är. Enligt mig är det upp till varje par att bestämma det. För mig och Patrik är det otrohet att göra saker bakom ryggen på varandra, saker vi inte vill att den andra skulle veta. Vad som då i ren handling är otrohet kan ju skilja sig enormt mellan oss och andra par. Det är hemlighetsmakeriet och lögnerna som är i fokus, inte gränsdragningar vid pussar eller samlag.

Idag tror jag inte att jag hade tagit otrohet i form av att min partner ligger med någon annan vid ett enskilt tillfälle lika hårt. Antagligen hade jag ifrågasatt om jag ville vara kvar i relationen och kanske hade det tagit slut, eftersom jag är inbiten (serie)monogamist, men jag tror inte att jag hade vänt det som hänt inåt på samma sätt som jag gjorde då för över 10 år sedan. Det var det som var värst. Att känna det som att det var för att jag inte varit älskad alls som det hänt.

Ibland tänker jag att jag inte hade velat veta om det just var en engångshändelse. Såvida jag inte riskerade att ha fått en könssjukdom då, för sånt är det ju viktigt att vara öppen och ärlig med så att man inte riskerar sin partners sexualhälsa.

Långvariga relationer utanför förhållandet hade dock varit en annan sak för då kommer ju lögnerna in och jag hatar lögner efter att ha vuxit upp med människor som ljugit friskt för mig för sin egen vinnings skull. Man säger sig vara någonstans där man inte är. Andra kanske får reda på det och plötsligt vet andra mer vad som pågår i ens relation än vad man själv gör. Det hade inte varit ett ok slöseri med min tid, tid jag hade kunnat spendera med att göra annat än att vänta på att min partner ska komma hem till mig.

”I am tainted. :'( ”

Ett av mina favoritband är Nine Inch Nails. Jag älskar både texterna och musiken så mycket så jag lyssnar på dem nästan varje dag.

Jag är ett riktigt låttextfreak som lär mig låttexter på ett kick för att sedan komma ihåg dem för alltid, samt kan inte lyssna på en låt med dålig text utan att må riktigt dåligt inombords (Eurovision Song Contest är således i mångt och mycket självplågeri för mig). Texter är alltså minst halva låtupplevelsen för mig. Jag har förstått att det inte är så för alla, men jag verkar vara född sån.

Nine Inch Nails uppfyller alltså både kriterierna för snuskigt bra musik och text för mig, med råge. Den enda officiella medlemmen och han som skapar denna musik heter Trent Reznor. Som ateist är han nog, tillsammans med Depeche Modes Martin Lee Gore så nära Gud någon kan komma för mig, no pun intended.

Men eftersom jag är ateist kan jag inte heller låta bli att kritisera denna min guddom. För seriöst Trent, ibland är dina texter bara för snubbiga. De påminner mig ibland bara för mycket om killar jag dejtade när jag var i 20årsåldern och nej, det är inte en komplimang! Särskilt inte när du var 30+ när låten gavs ut. Vad sägs om en av mina favoritlåtar för tillfället And all that could have been, med rader som ”I know you tried to rescue me” och så hela refrängen:

”Please
Take this
And run far away
Far away from me
I am
Tainted
The two of us
Were never meant to be
All these
Pieces
And promises and left behinds
If only I could see
In my
Nothing
You meant everything
Everything to me”

Jag tror jag var 14 år första gången jag kom i kontakt med en snubbe som sa nått i stil med att en tjej hade krossat hans hjärta och därför (infoga dramatisk handrygg mot panna pose här) skulle han nu aldrig vara snäll mot en tjej igen någonsin!!! Eftersom jag alltid varit som jag är tänkte jag redan då att det var något av det rövhåligaste jag hört. Verkligen charmigt att använda ett krossat hjärta som ursäkt för att bete sig som ett arsle mot alla andra en kan stöta på. Fint sätt att inte behöva ta ansvar för sitt dåliga beteende mot kärlekspartners. Synd bara att det är så genomskinligt.

Som sagt var råkade jag ju ut för ett gäng av dessa snubbar när jag var singel och i svängen. Med ett milt leende och inombords himlande ögon brukade jag lyssna på deras gnäll om hur de blivit sårade tidigare och nu skulle använda det emot, ja… MIG! Jag borde så klart ha sagt dem ett sanningens ord, men de kom aldrig riktigt ut. För trodde de att de var speciella eller? Unika små snöflingor, hela bunten? ALLA har vi väl blivit sårade någon gång, fått hjärtat krossat och stampat på. Men om alla skulle sätta sig med handryggen mot pannan samt ett plågat ansiktsuttryck och ge sig fan på att aldrig mer älska någon igen hade mänskligheten dött ut för länge sen. Nej, det var inte synd om er. Dock om alla som behövde stå ut med er snubbighet!

”Jag kommer aldrig kunna älska igen!!!”. Ha! ”Igen” förutsätter väl att du gjort det en gång tidigare! Men jo, du kan älska igen, men du vill inte! Och nått säger mig att du inte var så gullig och go mot den hjärtekrossande tjejen som du vill påskina.

Med det sagt vet jag så klart att låttexter inte behöver spegla verkliga situationer eller vem textskrivaren är, men de gav mig ett uppslag för ett inlägg.

Nu ska jag sätta mig och yla om att jag är tainted och att jag borde förstå att Patrik betyder allt för mig i mitt nothing. Så om han inser att the two of us were never ment to be kan jag skrika argt till Somewhat Damaged istället… eller Even Deeper ifall det var jag som drog, särskilt om jag betett mig snubbigt när jag gjorde det.