Behind the wheel #13 – Ljuset i slutet av tunneln (?)

Efter att ha hårdpluggat körkortsteori hela helgen skrev jag idag teoriprovet. När 17 minuter av de 50 man hade på sig hade gått var jag klar och fick omedelbart svaret att jag fått 62 av 65 rätt, alltså med en fin marginal över de 52 poäng man måste ha för att få godkänt. Mannen som hade hand om teoriprovet sa t.o.m. ”Jättebra resultat!” när jag fick mitt intyg, vilket så klart var extra kul.

Jag blev jätteglad för jag var faktiskt inte alls säker på att jag skulle klara teorin. Nog för att jag gjort som man ska och läst under tiden jag övningskört, jag hade inte brytt mig om att plugga in detaljer som ofta kommer med. Sånt som jag kanske tycker att man hade kollat upp den dagen man behövde den informationen, hehe. Fråga mig om en månad vilken inställelsetermin en viss bil har och hur mycket en lastsäkring ska tåla så är jag inte alls övertygad om att jag kommer kunna svaret. Men det räckte alltså att läsa igenom boken noga en gång till, plugga lite vägmärken och göra alla övningsprov som skulle vara godkända innan teoriprovet för att jag skulle klara det.

Nu har jag två månader på mig att klara en uppkörning. Förhoppningsvis behöver jag bara 9 dagar för den 26:e kör jag upp!

Innan dess har jag tre lektioner kvar. I fredags sa min körskollärare att hade jag kört uppkörningen som den lektionen hade jag klarat mig. I förmiddags körde jag men en annan man än min körskollärare, för att träna den situationen med så jag inte blir helt skärrad på uppkörningen. Det gick rätt bra det med. Det var ett lite onödigt körfältsbyte, och en utfart jag tvekade rätt länge i men annars var det ok. Dessutom måste jag tänka på att köra 30 km/h när det är 30 och inte 35, ehem…

Förhoppningsvis räcker tre lektioner till för att finslipa och förhoppningsvis blir jag inte helt skärrad och stressad på uppkörningen så att den går åt helvete p.g.a. det.

Håll tummarna för mig!

Annonser

Behind the wheel #12

Puh! I dag har jag kört körlektion nummer tvåhundrafemtioelva! Nej då, men lektion nummer 44 och 45 var det nog, dubbellektion. Snart har jag alltså kört bil i sammanlagt två dygn i sträck då varje lektion är 60 minuter lång. Man kan nog påstå att jag kan köra bil nu även om jag inte på något sätt är perfekt.

Som jag skrivit innan är det snart dags för uppkörning, den 26:e september. Jag vet inte om jag känner mig helt redo, men förhoppningsvis blir jag det. Några lektioner till har jag kvar, finslipning. Alla moment måste ha gått smidigt och vara godkända.

Idag har jag varit lite i stan, lite på landsväg och för första gången på motorväg. Det gick faktiskt rätt bra. Förut var jag rädd för hastighet, men det verkar ha gått över. Dessutom är det 100 km/h hastighet på vissa landsvägar här så då är ju motorvägen inte ett så stort steg uppåt, gällande hastigheten i alla fall.

Dessvärre slogs en röd varningslampa på mitt på motorvägen. Problem med däcken! Så vi fick åka till en verkstad i Staffanstorp för en koll. Jag blev lite svettig om händerna över att behöva köra så fort, möjligtvis med punka. Jag tänkte på att däcket kanske skulle explodera, men det gör däcken tydligen inte längre.

På verkstaden visade det sig att högra bakdäcket hade lyckats få en spik i sig, troligtvis när jag åkte på vägrenen när jag skulle göra en högersväng på landsväg. Mekanikern tyckte att jag var en duktig körskoleelev som vågade köra upp på billyften (eller vad det nu heter). Tydligen är det vanligt att elever inte vill det. Själv tänkte jag inte ens tanken att jag inte skulle köra in själv, men sen är jag ju i slutet av utbildningen också.

Efter kanske en kvart var vi ute på vägarna igen. Den förlorade körtiden tar vi tillbaka på måndag genom att jag dyker upp lite tidigare till lektionen jag har då.

Här möter vi morgonen tidigt.

20130810-054637.jpgDet var visst ett träd i vägen för att jag skulle se porten.
Men med en schysst kastarm och en lätt sten så. ;)

Klockan är 5 och jag har redan varit vaken sedan 2:30 Jag råkade somna bredvid en trött Patrik rätt tidigt och vaknade av att badrumslampan lös (är väldigt känslig för ljus- och ljudstörningar när jag sovit tillräckligt för att vara hyfsat pigg). Nu väntar jag bara på att klockan ska bli 7 så att mataffären är öppen och att jag kan ta en promenad till den för att inhandla lite förnödenheter.

Hittills har jag hunnit hitta en passande lägenhet bara ett stenkast bort, alltså ett riktigt stenkast, inte ett mäklarstenkast som ju kan vara ett par km långt. Den ligger på andra sidan vägen, bortom trädgården som tillhör vårt hus och jag kan nog se porten från våra fönster. En trea kallar de den, men jag hade nog snarare kallat den en 2,5:a för de har slagit upp ett stort hål i väggen mellan köket och ena rummet för att skapa ett matrum, men det kan ju funka ändå. Det hade ju varit grymt skönt med en ny lägenhet så nära så att det att bara varit att bära över sakerna.

Förutom att det hade varit smidigt när man flyttade så älskar vi verkligen att bo i detta område. Det är lugnt, lummigt och mysigt med promenadavstånd till stan (15 minuter till centralen) och förutom närhet till tre stadsbusslinjer också närhet till sjukhuset och alla stads- och regionbussar som går förbi det. Så vi vill väldigt gärna bo kvar här. För andra som är privilegierande nog att kunna köpa möjlighet i Lund rekommenderar jag alltså Sofiapark- och Möllevångområdet starkt.

Oavsett när vi hittar en passande lägenhet att flytta till, har jag kanske körkort när det är dags att hyra en bil för att hämta mina prylar som fortfarande är hemma hos mor och far i Småland så att vi inte behöver så mycket hjälp med det, om jag nu blir betrodd med uppdraget, hehe. Jag ska nämligen köra upp den 26:e september!

Behind the wheel #11 Halkan!

20130617-181241.jpgJag vet inte om det är värmen som tagit musten ur mig, men just nu har jag mer än ett blogginlägg som än så länge bara finns till i mitt huvud. Men detta vill jag i alla fall få skrivet idag!

Idag har jag nämligen utfört, och fått godkänd, Riskutbildning 2, även kallad ”halkan” på Bulltoftabanan i Malmö. Ännu ett steg mot körkortet är därmed avklarat!

Egentligen var den väl inte svår att få avklarad, men förmaningarna i häftet (det jag visar upp på bilden) om vad man behövde kunna hantera för att bli godkänd hade lyckats få mig nervös ändå! Jag hade till och med svårt att sova i natt och drömde att jag gjorde alla fel man kunde göra. Å andra sidan körde jag också motorcykel i drömmen och körde som en obstinat blådåre som inte hade lust att lyssna på några förmaningar.

Men som sagt var gick det bra idag, dock inte helt utan problem.

En sak jag hade varit orolig för var nämligen det att köra en bil jag inte var van vid. Nu visade det sig att jag fick köra TRE bilar jag inte var van vid, men det var kanske bra att jag inte visste det från början. Speciellt var jag orolig över att köra en bil som startas genom att man vrider om nyckeln eftersom jag aldrig gjort det tidigare. I bilarna på körskolan stoppar man in ”nyckeln” (som är snarare som en liten puck) direkt när man sätter sig och startar sedan bilen genom att trycka på en knapp. Mycket modernt och tjusigt.

Bilarna på halkbanan hade så klart nyckelstart, precis det jag oroat mig över, och självklart ställde det till problem för att jag blev nervös. På nått sätt blev det nämligen ett moment till i mitt huvud så jag missade ett annat moment. Första gången jag skulle köra iväg glömde jag bort att lägga in ettans växel och stod på friläget och undrade varför inget hände när jag försökte hitta dragläget. Men när jag väl insett vad jag gjorde fel gick det dock som smort. När jag sedan bytte bil höll jag på att köra iväg med handbromsen i, men det var nog för att jag dragit åt den då den inte blivit åtdragen av den som haft bilen innan mig och jag i förvirringen tänkt att jag genom att dra åt den icke åtdragna handbromsen lättade på densamma. Aj aj aj säger jag bara om den som missat att dra åt handbromsen! Det får man inte glömma! Den ska vara i så fort man parkerar bilen och att alltid göra det är en god vana.

Innan vi började köra på våta banor var vi dock i en säkerhetshall och lärde oss lite om risker. Som jag hade förstått det i häftet skulle man få prova på saker om man ville, men den stilen körde inte vår lärare. Så jag har idag hängt både på sidorna och upp och ner i en bil. Dessutom har jag fått prova på hur det känns att krocka i mindre än 10 km/h. Det var väl egentligen inget jättenytt, men säkert bra att höra igen ändå.

Sedan var det dags för halkkörningen. Jag vet att många tycker att den är jätterolig, men jag vet inte om jag tyckte att det var en så häftig grej. Jag var mest fokuserad på att göra precis som läraren sade åt mig att göra i radion. Inte ens på halkbanan kan fröken duktig slappna av, tydligen. Fast det är klart det var intressant. Särskilt när jag fick göra samma övning i två hastigheter med två olika bilar varav den senare, som skulle köras i 55 km/h (jag hade kört 45 km/h innan). Övningen var att köra i en hal kurva och den andra bilen hade dåliga bakdäck så den svängde runt. Men jag kan tyvärr inte påstå att jag hade tid att njuta av att jag snurrade runt på en säker bana eftersom jag, som sagt var, var mer intresserad av att göra rätt.

Den största behållningen av halkan för mig var nog att få sitta ensam och köra för första gången, utan en lärare bredvid mig. Det gav mersmak kan jag säga! Jag längtar efter att susa fram på vägarna med en bra skiva i bilstereon.

Fortfarande har vi inte bokat in teoriprovet eller uppkörningen så jag vet inte när det blir, men det känns definitivt som att det närmar sig. Risken finns att det blir efter sommaren och då behöver jag kanske köpa några lektioner till. Men jag har inte bråttom heller. Jag har 5 lektioner kvar på lektionspaketet jag köpte och en av dem ligger efter semestern. Dock vet jag inte hur min lärare ser på saken så det får jag ta med honom. Jag hoppas dock att jag inte stressar upp mig för mycket över de momenten för då kommer det att gå mindre bra än vad det behöver göra.

Behind the wheel #10

Förpassad till köket efter att ha fått vardagsrummet ockuperat av en främmande, 8 bent, makt. Även kallad spindel. Ja, jag har spindelfobi och denna tid på året är allt annat än rolig. Jag tror att allt som rör sig, eller kanske bara verkar röra sig är en spindel. Sen när det visar sig att det verkligen ÄR en sådan också, då gäller det bara att lägga några meter mellan oss så jag inte skrämmer grannarna med ett isande skrik.

Dagens körlektion, nummer 28 i ordningen, avverkades främst inne i stan. Jag premiärkörde förbi centralstationen, alltså Bangatan ner. Den är ett helsike av människor som springer lite hur som helst, övergångsställen där folkströmmen aldrig tar slut, bussar och bilar. Jag snurrade också runt lite vid Universitetssjukhuset.

Lektionen kändes som lite av ett bakslag. Det är verkligen jättesvårt att hålla koll på allt som sker omkring mig samtidigt som jag ska uppmärksamma skyltar i denna klyddiga* stad.

Men för att se något från den ljusa sidan börjar jag vara riktigt duktig på att hantera bilen. Det händer någon enstaka gång att jag får motorstopp, men det kan också bero på att skolans dieselbilar har rätt oförlåtande kopplingar. Innan förra lektionen pratade jag lite med en kvinna som främst kört med skolans enda bensinbil och hon sa att hon hade fått en mindre chock när hon istället körde med en av dieselbilarna. Jag tänker att det då kanske är bra att lära sig köra med en bil som inte tillåter något slarvande. Då blir jag kanske mer av en hejare på att köra med någon lite lättare bil i framtiden.

När jag gick hem fick jag syn på dessa tu:20130603-173053.jpg
* Skånsk uttryck, klyddig betyder krånglig, rörig.

Behind the wheel #9

Jag sitter och pustar ut med en caffe latte på Coffee Point i Lund, mitt och Patriks favoritcafé, efter ännu en körlektion. Jag har knappt koll på vilken i ordningen det är, fast nu när jag gick in i kalendern ser jag att det är lektion nr 27, vilket innebär att jag har 9 lektioner kvar på detta paket. Det känns tveksamt om det kommer räcka ända fram. Men men, det får ju ta den tid det tar!

Lektionen inleddes med att jag bröt min pekfingernagel på vänster hand när jag skulle ställa in sätet. Det gör inte ont, än, men känns lite trist när jag äntligen fått långa snygga naglar tack vare 7 veckors användande av Nailtiques formula 2 plus. Här trycker jag in en lite hyllning av detta mirakelmedel, de som är intresserade av nagelvård kan läsa vidare, de andra kan hoppa över detta stycke: Jag har alltså medfött världens sämsta kvalitet på naglar de skivar sig i tjocka lager och är mjuka. Eftersom jag alltid velat ha lite långa naglar, antagligen för att jag inte kunnat ha det, har jag försökt med allt möjligt att få dem att växa. Oljor, stärkare, aldrig diska eller städa utan handskar, allt. Nu har jag alltså testat Nailtiques, och valde den starkaste formulan eftersom jag har så mycket problem. Först tyckte jag inte att jag märkte någon skillnad, men efter 2-3 veckor slutade de skiva sig och nu är de hur bra som helst. Jag har precis beställt den mindre starka formula 2 och hoppas att resultatet håller i sig med den. Men ja, nu har alltså en nagel fått en spricka rakt in på mitten så det är väl bara att fila ner dem. Men de växer ju ut igen… I alla fall så länge jag lackar på med Nailtiques.

Nu tillbaka till körlektionen: Jag har börjat köra stadskörning, det är trafikljus, körfältsbyten och trafik från alla håll och kanter att hålla reda på. Idag körde jag faktiskt förbi sjukhuset. Det gick lite knackigt. Jag har lite svårt att få iväg bilen, vilket fått bilar som egentligen ska väja för mig att ta chansen att köra ändå i korsningar. Framförallt tycker jag att det är svårt att få upp kopplingen långsamt så jag inte får motorstopp samtidigt som jag ska gasa iväg. Men det kommer väl med vana.

Jag avslutade lektionen med att få tvärnita för en gubbe som kom från vänster, körde fort på en av smågatorna här inne i stan och struntade i högerregeln. Det var bara ren tur att jag såg honom för det är ett högt vitt plank som skymmer sikten där (korsningen lilla tvärgatan-lilla södergatan). Ren tur också att bilen jag hade precis bakom mig också hann stanna så den inte körde på mig. Min lärare tyckte att gubben förtjänade en smäll, haha! Men men, det gick ju bra ändå. Ibland är det en fördel att vara försiktig som jag är.

Kvaddad nagel på finger som också råkade hamna under kökskniven igår kväll. Det lever ett hårt liv.20130530-105907.jpg

Behind the wheel #8

Här skulle det egentligen vara ett blogginlägg, men jag insåg att jag var för seg för att skriva det. Nåja, det blir kanske ett liiiitet inlägg.

Idag har jag först kört en timme på morgonen. Det var min första lektion i stadstrafik (moment 10) och jag har hört både till höger och till vänster vid trafiksignaler. Rätt bra gick det faktiskt, måste jag säga. Vilket så klart känns härligt.

Efter att jag gjort halkan i mitten av juni ska vi boka in en tid för teoriprov och uppkörning. Så pass långt har jag alltså kommit nu! Det känns som att jag kan behöva lägga på ännu ett kol gällande att lära mig körkortsteori, både så jag klarar provet med glans och lär mig trafikregler också för min egen skull.

I detta nu har jag faktiskt precis kommit hem efter 210 minuter teorilektion, riskutbildning 1, även kallad riskettan. Den innehöll inget revolutionerande, men är ju obligatorisk.

Genom att promenera till och från trafikskolan har jag idag tillryggalagt en sträcka av 9,5 km. På det har jag sparat 67 kr i busspengar. Yay me!

Utanför garaget bilen jag kör står parkerad fanns denna fantastiska rododendron:20130523-183043.jpg