Myten om våldtäktsmannen som gömmer sig i parker och mörka gränder, m.m.

Dagens debatt i mitt Facebook- och Twitterflöde har kretsat kring olika former av övergrepp. Först såg jag det Malin Michea skrev om en Facebooksida där tjejer hängdes ut med avslöjande bilder de skickat till killar via internet. En sida som Facebook inte stänger ner trots innehållet och många anmälningar. Reaktionerna Malin med flera som protesterade fick av killar som gillade sidan var helt hårresande.

Malin blev också intervjuad av Nyheter24 och även under den artikeln  dök det upp helt sjuka kommentarer, ni kan läsa utdrag ur vissa av dem från både Facebook och artikeln i hennes blogginlägg här. Min favorit, om än kanske inte så vidrig, kränkande och sjuk, är nog den under artikeln där en person som kallar sig Lestat lägger ut någon slags skolgårdsretorik och jämför med att dra tjejer i håret som förklaring till killarnas beteende. Helt utan kritik över densamma såklart; ”Steget inte mycket längre att dra ”tjejen” in hästsvansen i ren desperation för att de inte vet hur de skall hantera sin ”känslor” och inte vet hur de skall kommunicera och processa signaler.”. Jag kan ju också se hur det övergreppstillåtande klimatet som finns och länge funnits på många skolor kan göra så att vissa grabbar inte fattar var gränserna går, men jag tycker knappast att det är en ursäkt eller ens en förklaring till deras beteende.

En annan kommentar under artikeln som jag fastnade speciellt för är den jag klippte in i teckningen jag slängde ihop nu under kvällen. Varför tror folk att våldtäktsmän gömmer sig i parker och mörka gränder? Det är ju allmänt känt att våldtäktsmän vet att de lättare får napp hemma i det egna sovrummet.

Jag blir trött på skuldbeläggandet som går ut på att kvinnor kan undvika våldtäkt genom att bete sig på ett visst sätt, typ hålla sig väl påklädda och inom hemmets fyra väggar. Men så är det ju inte och det borde väl alla veta nu. Men det finns ju vissa som bara anser att överfallsvåldtäkter är ”äkta våldtäkter”. Vad de anser att sexuellt tvång inom nära relationer är vet jag inte. Tjejer som ångrat sig efteråt och känt stort sug efter skadeståndspengar antar jag. Det är inte direkt några altruistiska mysmänniskor som hyser dessa åsikter.

Jag läste en kommentar på Twitter som gick ut på att alla ju borde fatta att det är värre att bli våldtagen av en främling än någon man känner, skriven av Dispatch Internationals Ingrid Carlqvist. Det är klart det är läskigt som fan att bli överfallsvåldtagen, man vet inte vad snubben har för sjukdomar eller om han är en mördare. Men det är trots allt så att flest kvinnor blir våldtagna och mördade av någon de känner, någon de har en romantisk relation till eller någon de haft en romantisk relation till. Jag behöver inte gissa, jag vet att det är jävligt jobbigt att utsättas för övergrepp av en person jag litade på, som sade sig älska mig, i mitt hem där jag borde kunna känna mig trygg. Jag har inget behov av att sitta och jämföra lidande.

20140110-220445.jpg

Det är svårt att skriva om våldtäkt idag utan att nämna den hårresande friande domen som kom i Lunds tingsrätt idag. Jag kan säga att det idag var en jobbig dag att vara en sexuellt aktiv kvinna i denna stad. För vilket skydd har vi? Det är i fallet obestridligt att kvinnan sagt nej och att mannen uppfattat nejet, men han säger sig ha trott, utan att de hade en sådan överenskommelse, att hennes nej var uttryck för en önskan om dominanssex och därför körde han på trots hennes protester. Metro skriver: ”Kvinnan sa gång på gång att hon inte ville och skrek så högt att hon till slut svullnade upp i halsen och inte kunde skrika mer. – Jag uppfattade hennes nej som en del av det sexuella spelet, berättar mannen i förhör. Förklaringen godtas av Lunds tingsrätt som friar den 27-årige mannen från misstankarna om våldtäkt.”.

Jag börjar undra om ”Jag trodde hon ville bli dominerad” är det nya ”Jag blev så skärrad av bilolyckan så jag drog i mig ett helrör EFTER den och det är därför jag är full, jag var absolut inte full när jag krockade jag lovar!”. Tydligen kan män vinna framgång i rätten genom att köra sådan retorik.

20140110-233517.jpg(Inte min bild, okänt ursprung.)

Jag börjar också undra vad som egentligen krävs av kvinnor för att män ska anses fatta när ett nej är ett nej. Ska vi behöva ta med oss tillhyggen så vi kan karva eller bränna in feta NEJ!!! i bröstet på dem? Alla vill inte göra våldsamt motstånd när de blir utsatta för sexuellt våld, eftersom risken då är jävligt stor att förgriparen slår tillbaka. Alla vill inte riskera liv och lem bara för att slippa våldtas men vi borde naturligtvis också skyddas av lagen! Domar som den som föll i Lunds tingsrätt idag är sådana som kommer att tvinga fram en samtyckeslagstiftning, för att kunna säkerställa rättssäkerhet!

”Men vaddå? Ska man behöva ha skriftliga kontrakt då ELLER?!” Ja, VARFÖR INTE? Jag funderar faktiskt på att dra upp ett sådant för mig och Patrik att skriva under. Inte för att vi har några problem med att uttrycka vår vilja att ligga med varandra med ord och gärning, utan mer som ett föredömligt exempel. Samt för att visa att det faktiskt inte är osexigt, samtycke är ju det sexigaste som finns (i alla fall enligt individer med en hälsosam sexualitet).

Kanske är det dags att avliva myten om att man inte får våldta i Sverige, för det verkar onekligen vara så att man får det. Oerhört få anmälda våldtäkter leder till åtal, ännu färre åtal leder till fällande domar och om beviskraven är så höga som det som ställts i Lunds tingsrätt idag kan vi nog i det närmaste skita i våldtäktslagstiftningen helt. Det är svårt att hävda en rätt till sin kropp som inte existerar juridiskt i det territorium där man befinner sig. Att idag ställa sig i Lund och vråla ”Man får inte ligga med mig om jag inte vill!” känns lika riktigt som om jag skulle ställa mig i Dubai och skrika ”Jag får köra bil!”.

Annonser

Fittstrips

Den senaste veckan har appen Bitstrips fullkomligt exploderat i populäritet hos mina vänner och bekanta. Jag och Patrik har inte kunnat låta bli att haka på vi med och jag måste säga att hans avatar är väldigt lik honom. Min var inte lika lätt att göra lik mig, den blev för söt.20131122-085455.jpg

Så häromdagen blev jag på Twitter uppmärksammad på bloggen Fittstrips ”Instant comics starring your and your friends’ fittor”, en parodi av Bitstrips tror jag man kan kalla det, och kunde inte låta bli att tycka den var sjukt rolig.  Jag kunde inte heller låta bli att skicka in mitt eget bidrag som kommer upp nu i helgen. Eller att göra ännu en Fittstrip att lägga upp här.20131122-085508.jpg

Som med det mesta som blir populärt nuförtiden lär hypen vara över redan imorgon så det är lika bra att passa på att roa sig medan det är roligt!

”Skyll er själva!”

20130327-072958.jpgBild norpad från Lady Dahmer.

Mitt mål och min förhoppning med mina eventuella framtida barns uppväxt och uppfostran är att de ska känna att det är precis lika självklart för mig att deras kärlekar är pojkar som flickor, oavsett vilket kön mina barn har. Jag skulle bli ledsen och se det som ett misslyckande från oss föräldrars sida om jag fick veta att mitt barn haft ångest inför att komma ut som bi- eller homosexuell för mig. Jag skulle kanske till och med bli lite ledsen om mitt barn kände att hens sexuella läggning behövde definieras inför mig genom ett allvarligt samtal, detta då jag inte känner till någon heterosexuell som känt det behovet inför sina föräldrar eller ens någon. Jag hade tagit som att mitt barn trodde att det krävdes för att jag inte skulle bli chockad eller negativt överraskad när kärleken kommer hem till oss och inte är av ”det motsatta könet”. Att mitt barn skulle tro att jag skulle reagera så hade gjort mig ledsen och beklämd å mitt barns vägnar.

Därför har jag väldigt liten förståelse för de som hotar med att genusmedveten uppfostran kommer göra barnen till homosexuella och/eller förtjusta i att klä sig i drag. Jag antar att de säger så för att de ser HBTQ-personer som sexuellt avvikande och dåliga. För det första är jag hyfsat säker på att det inte går att göra sina barn vare sig homo-, bi- eller heterosexuella och att ingen Hello Kitty- eller Spidermanpyjamas i världen kan påverka det. För det andra hade det på allvar inte spelat någon roll för mig vilken sexuell läggning mina barn har.

Många jag känner säger ”Jag hade blivit ledsen för jag hade blivit orolig för vad det innebar för barnets liv”. Jag kan förstå den oron för det är inte lätt att vara annat än straight och normativ i dagens samhälle. Man riskerar att bli utsatt för fördomar och våld. Men det hjälper knappast barnen om mamma och pappa också sällar sig till dem som tycker att de är avvikande för att de inte är heterosexuella.

”Men tänk om du inte får några barnbarn!”. Det är inte barns plikt att förse sina föräldrar med barnbarn, vilket jag som straight, barnfri 31åring naturligtvis är fullt medveten om. Även om jag funderar mycket över föräldraskap vet jag fortfarande inte om jag vill ha några barn och anser definitivt inte att jag är skyldig min mamma sådana.

I mina förhoppningar för framtiden ingår också att klädesplagg ska bli avkönade och att ingen ska titta konstigt på en man som klär sig i volangkjol, på samma sätt som vi i dagens samhälle inte tittar konstigt på en kvinna i kritsträcksrandiga kostymbyxor. Något som hade setts som provocerande för bara ca 100 år sedan.

Anslutningsvis måste jag skriva lite om den där dildon i våra söners rövar som Josef här ovan är orolig att vi ska komma till honom och klaga över i framtiden: Eftersom mäns g-punkt lättast stimuleras via ändtarmen är det väl naturligt att många män, oavsett läggning, tycker att det är skönt att få föremål (som t.ex. en dildo) uppförda där. Även om jag kanske inte skulle vilja ha en så detaljerad bild av mina barns sexliv med sig själva eller andra hade jag naturligtvis inte haft nått emot att hen, oavsett kön och sexuell läggning, berikar sitt sexliv med anal stimulans. För det första ser jag det inte som kontroversiellt och för det andra är det väl knappast min ensak.

Färsk förbättrad fiskporr!

För de som inte redan läst om det hade Genusfotografen gjort ett inlägg om en dansk fisketidning som hade bilder på ”fiskepiger”. Närmre bestämt nakenutvik av kvinnor som på olika sätt hanterar död eller levande fisk. Fisketidningen svarade på kritiken med att kräva Genusfotografen på pengar för bilderna så han bestämde sig för att ta ner dem och bara länka istället. Eftersom det fick blogginlägget att se tråkigt ut bad Genusfotografen de som ville att göra tolkningar av bilderna. Det gick ju inte att göra annat än att ställa upp. Först gjorde jag den med blå bakgrund (Bild 22 i inlägget), men igår hade han inte fått in Bild 04 så jag gjorde den med så det inte skulle bli några luckor.

Inlägget är mycket roligare så här. Alla är så sjukt duktiga! Det är svårt att välja favoriter, men den virkade flickan och fisken är ju riktigt häftiga.

Läs: http://www.genusfotografen.se/

Mina alster: 22-Matilda-Flodin04-Matilda-Flodin

Jag har aldrig riktigt förstått kritiken av Lady Dahmers matkonto.

En kritik mot Lady Dahmer som verkar vara aktuell så fort någon stör sig på henne är de där 10 000 kr hon uppskattar att hennes familj lägger på mat varje månad. För det första förstår jag inte varför det är så upprörande med vad andra väljer att lägga sina pengar på, för det andra tycker jag inte alls att det är några överdrivet svindlande siffror.

Jag vet inte säkert, men jag tror att jag och Patrik lägger ca 5000 kr på mat tillsammans, uteluncher inräknade, och då räknar jag inte högt! Nej vi äter inte oxfilé varje helg, vi har aldrig ätit oxfilé! Istället äter vi högst vanlig mat och ägnar oss väldigt sällan åt några extravaganser. När vi ska lyxa till det blir det fläskfilé, klyftpotatis och Erik Lallerstedts bea (hörde jag någon säga svennebanan?). Idag köpte jag en ost på första gången på jag vet inte hur länge, tack skatteåterbäringen! Dessutom äter ingen av oss särskilt ofta mer än två mål mat om dagen plus möjligtvis ett litet mellanmål på kvällen om vi är hungriga.

Mat är dyrt, bra mat är ännu dyrare! Hade jag haft råd att köpa precis den maten jag vill köpa och äta hade vi säkert kunnat komma upp i 10 000 i månaden, särskilt om vi lade till ett par barn som ska ha bra och näringsrik mat.

Då hade jag bara köpt ekologiskt och närodlat så långt det går. Åkt till en bonde och köpt ekologiskt kött från gårdsslakteri (nej, jag kommer aldrig bli vegetarian, jag har för många spännande födoämnesallergier och överkänsligheter som hindrar mig från det). Unnat mig god ekologisk fisk och skaldjur. Ätit både frukost, lunch OCH middag. Smaskat i mig Lilla Glassfabrikens polkaglass som att det inte fanns en morgondag!!! Samt haft ett förbannat saftigt matkonto. Men det hade väl inte varit någon annans huvudbry än min och Patriks?

Jag är uppmuntrad i min hårighet!

Med anledning av hår under armarna-debatten skrev min sambo häromdagen ett blogginlägg. Det är så grymt skönt att leva med någon som inte hakar upp sig på sådana saker. Ett ex till mig brukade säga åt mig att raka mig när håret under armarna blev ca 1 cm långe, det var något Patrik inte ens tänkte på!

”Med anledning av detta tänker jag göra följande chockerande uttalande: Min flickvän rakar varken armhålor eller ben och JA jag tycker hon är både snygg o sexig. Tro’t eller ej men hon får faktiskt ligga ändå! Faktum är att om jag anstränger mig vill jag minnas att hon rakade dessa partier i början av vårt förhållande… men jag märkte inte ens när hon slutade med det. Har aldrig ägnat det särskilt mycket tanke och NU kan jag inte annat än uppmuntra henne att låta bli.”

Uppmuntrad att inte raka sig eftersom så många haters visade sitt fula tryne. Det ni! Det är en riktig partner och medmänniska det!

Tidigare enlägg om kroppsbehåring:
No shave november
Inte “hårväxt” utan “oönskad hårväxt”