Den danska simstjärnan Jeanette Ottesen har dåligt samvete, kunde vi läsa på sportsidorna i Aftonbladet den 18:e oktober. Hon avslöjar ”mörka hemligheter” i sin nya självbiografi. En av dessa hemligheter är att hon mobbat den tidigare lagkamraten Lotte Friis. Erkännandet läses mer som ett upprepande av kränkningarna hon utsatt Friis för. Vi får höra om allt som var fel på Friis samt att hon var ”ett klassiskt mobboffer”, vilket Ottesen menar var till grund för mobbningen hon utsatte henne för. ”Det är så dumt och meningslöst att man ska behöva skämmas för att man inte är som alla andra, men så var det på den tiden” skriver Ottesen, i ett utlåtande som mest låter som ”Hade du varit där hade du också mobbat henne!”. Vem är det vi ska känna förståelse för egentligen? Ottesen eller Friis?
”Jag minns inte om jag någonsin bad om ursäkt till Lotte”. Översättning: ”Jag har inte bett om ursäkt till Lotte!”. Att erkänna för sig själv att man betett sig så illa att man sårat en annan människa är svårt. Att sedan också ta modet till sig att uppriktigt be en annan människa om förlåtelse för något man gjort är en jobbig process som man inte glömmer i första taget. I alla fall inte om man förstått vidden av sitt agerande och vilka konsekvenser det fått för personen man ber om ursäkt till.
Att Ottesen antagligen inte bett Friis om ursäkt innebär också att hon uppenbarligen inte heller bett om tillåtelse att hänga ut Friis trauma för alla att se och för Ottesen att vinna godhetspoäng på. I den enda artikeln jag hittar om Lotte Friis där mobbning nämns gör hon en poäng av att nämna att hon inte blev mobbad i skolan. Låter det som en person som vill bli uthängd som ”ett klassiskt mobboffer” i självbiografier och media? Kan det vara så att det är ett kapitel i hennes liv hon velat hålla privat? Jag är ingen expert på danska eller på danska simstjärnor så jag kan såklart ha missat att Lotte Friis uttalat sig om sina sviniga lagkamrater men om inte, vet vi ens om Friis själv upplevt sig som mobbad? Är det Ottesen som bestämmer att Friis var ett klassiskt mobboffer?
Oavsett det är det så att mobbningsoffer inte har överlevt för att vara slaskhinkar för mobbare att ösa sina skuldkänslor i. Vi har inte överlevt för att ge er absolution från era synder eller lättnader av det dåliga samvetet. Vi finns till för vår egen skull. Flera av oss är inte intresserade av några ursäkter. Vi vill inte gå igenom det återupplivandet av trauma som det innebär att konfronteras med obehagliga minnen av vad vi utsattes för. Vi vill bara att ni lämnar oss i fred! Det minsta mobbare kan göra innan de bestämmer sig för att använda sin bakgrund som kränkare av andra människors värdighet, förutom att ge fan i det, är ändå att be om lov innan de nyttjar andras trauma för att sälja böcker eller kalla sig ambassadörer för mobbades sak.
Det Jeanette Ottesen visar i sin självbiografi är att hon, i alla fall för tillfället, hör lika mycket hemma som ambassadör för en antimobbningsorganisation som Paolo Roberto hör hemma som ambassadör för Talita eller Inte Din Hora.
Slutligen, ett hett tips Jeanette: Hold din kaeft
Matildas blogg 