Jag vet inte ens hur jag ska titulera detta

Min senaste vecka har varit lite jobbig på ett känslomässigt plan.
Förra veckan upptäckte jag att en man, som dömts under 2010-talet för att ha spenderat månader fönstergluttandes på en sovande 10årig flicka han var ungdomsledare för, återigen är undomsledare i en organisation.

Jag känner mannen då han hade en ungdomsledande roll över mig när jag var barn och i den rollen tafsade sexuellt på mig vid två tillfällen när jag 9 och 12 år. Det är en erfarenhet jag trodde jag bloggat om, men efter att ha skummat igenom bloggen ser det ut som att jag inte gjort det. Hursomhelst var det tyvärr något jag skämdes så mycket över så jag höll tyst till jag var vuxen och preskriptionstiden hade gått ut så han är såklart inte dömd för nått gällande mig. Det enda som finns är min berättelse och min eventuella trovärdighet i andras ögon.

Som ni säkert förstår blev det en prioritet för mig att försöka göra allt jag kan inom lagens gränser för att vara en visselblåsare och stoppa honom från att få arbeta med barn. Det innebar tips till polis, som delade min oro. Tips till en stor organisation som dock ej visade sig vara just den han var aktiv i nu, de delade också min oro. Dessutom skrev jag ett anonymt mail till hans ”chefer” med all information jag har om honom. Jag har inte vågat titta än ifall jag fått något svar från ”cheferna” för jag vet inte vad det kommer göra med mig om de avfärdar mina uppgifter. Senast för ett par minuter sedan var jag inne på hemsidan där han är listad som ungdomsledare och han står fortfarande kvar så jag får väl nästan anta att det inte hänt så mycket på den fronten. Tragiskt!

Jag vet inte om det är så mycket mer jag kan göra just nu, förutom att hoppas att han inte begår fler brott. Då han uppenbarligen ständigt söker sig till ungdomsrörelser vet jag dock inte om det är så realistisk att han tar de steg han behöver ta för att inte begå brott mot barn igen.

På grund av hur lagen ser ut kan jag inte skrika ut vad jag vet från bergstopparna utan att oroa mig för att anklagas för förtal. I Sverige spelar det ingen roll om sakerna du säger är sanna eller ej, inte ens om du viftar med en dom. Jag är alltså väldigt vag i denna text med flit. I hans fall är också utdrag ut belastningsregstret tandlöst då hans brott inte var tillräckligt allvarligt för att listas där, han lyckades övertyga domstolen om att det inte fanns några sexuella motiv med fönstergluttandet. Att man kan tänka sig att ett barn blev bestulen på sin känsla av trygghet, efter att ha vaknat om och om igen under flera månader och sett en silhuett av en man utanför sitt fönster är inte illa nog. En man det sen visade sig att hon kände.

Det är oerhört frustrerande att försöka göra vad som är rätt när man måste jobba med händerna bundna bakom ryggen. Jag förstår också att det säkert är väldigt frustrerade att läsa detta, särskilt för föräldrar eller andra som oroar sig för barn i sin närhet.