”Men ta åt dig då!!!” *TW vikthets*

De senaste dagarna har ett Twittroll roat sig med att skriva till mig att jag är fet, ful och behöver banta. Vederbörande verkar nästan ha skaffat ett konto enbart för att göra detta. ”Du är en ohälsosam feministkärring!”, ”Banta din feta gris!”. Ehh, ja… jo… det kan man kanske tycka.

Av någon anledning jag inte ens själv förstår, annars hade jag tipsat om metoder, tar jag inte åt mig och blir inte ledsen när främlingar skriver sådant till mig på nätet. Detta är tydligen oerhört upprörande. Allvarligt talat verkar det knappt inte vara nått som är så provocerande som en kvinna som inte blir ledsen över att få höra att någon anser henne vara fet och ful. Uppenbarligen är det den ultimata förolämpningen, att dissa hennes utseende. Det säger en hel del om vad vårt samhälle lägger tonvikten gällande vad som är en kvinnas främsta tillgång och resurs att förvalta; utsidan.

Tyvärr sträcker sig inte min avslappnade attityd till förolämpningar om utseende till händelser utanför nätet. Förolämpningar IRL kan göra mig både ledsen och heligt förbannad. Men jag tror inte att jag blir ledsen för att någon inte tycker att jag är snygg eller smal då, jag är trots allt inte jätteintresserad av vad folk anser om mitt utseende, utan mer för att det är djävligt upprörande med människor som anstränger sig för att göra andra illa. Särskilt när de ska föreställa bry sig om en som vänner och familj. Det är inte ”Haha, vad du är kort och tjock!” som är det som svider utan ”Haha, vad jag njuter av att såra dig!”.

Eftersom nättroll existerar för att provocera tar jag uppenbarligen inte åt mig av deras förolämpningar på samma sätt. Deras åsikt är inte intressant. Deras hån svider inte. Deras hat berör mig inte.

Nej, menskopp är inte äckligt.

Eller: Så hade vi det där med åsiktsinflation igen.20130608-204334.jpg

Typ det äckligaste EVER. Värre än bajs, var och spyor.

Jag har använt menskopp ett bra tag nu och pratar mig gärna varm om hur bra jag tycker att den är och hur jag känner att den gjort min mens till så mycket mindre av en börda. Min förhoppning är att någon som är nyfiken på att testa detta fantastiska mensskydd ska känna sig ännu mer informerad av att läsa om mina erfarenheter. Dessutom känns det viktigt att prata om just eftersom menskopp fortfarande ses som äckligt av många. Att då prata och skriva om det hjälper till att bryta tabun.

Något jag dock INTE gör är att skriva om hur äckligt jag tycker det är med hygienartiklar jag inte har för avsikt att använda. Detta oavsett om jag har personlig erfarenhet av dem eller ej. Ärligt talat förstår jag inte alls poängen med det. Förutom om poängen är att provocera eller få personer som använder de av mig ratade hygienartiklarna att känna någon slags skam över att de nyttjar något jag klassificerar som ”äckligt”, vilket jag såklart inte har något intresse av att göra.

Därför blir jag alltid lika trött på tweets som det jag visar här ovan. Ännu mera trött blir jag när folk som ifrågasätter varför de skriver sånt om en sak de uppenbarligen varken har testat eller vill testa får svaret ”Jag uttrycker bara en åsikt!” och ”Jag har en åsikt som jag har RÄTT att uttrycka!”. Jag menar, snälla människa… Det är ett typexempel av vad jag kallar åsiktsinflation!

Och nej, menskopp är inte äckligt! Jag har som sagt var haft min i flera år. I ungefär ett år har jag använt den regelbundet (jag hade inte mens när jag använde p-ring), men jag använde den även några gånger när jag precis hade köpt den för 5 år sedan. Nu har jag blivit så rutinerad på insättning och uttagning så jag har klippt av ”skaftet” helt och det har gjort den totalt bekväm. Ibland måste jag till och med känna efter om den verkligen sitter där den ska!

Ja, den har blivit lite missfärgad av hemaglobinet i blodet, men jag skrubbar den med mild tvål och min menskopps egna rosa mediumhårda tandborste, vilket håller de värsta missfärgningarna på stången. Känner jag för att göra den extra ren skrubbar jag den med bordssalt tills alla beläggningar är borta (jag vet inte om det är rekommenderat, men det fungerar för mig). Den svaga missfärgningen går dock inte bort såvida man inte använder starkare medel och det vill jag inte göra. Dessutom kokar jag den i 5 minuter i bubblande vatten inför varje mens för att ta kål på eventuella bakterier.

Och nej, den luktar inte!

Förutom att jag tycker att menskoppen är det mest funktionella mensskydd jag använt och absolut bäst för mitt underliv gillar jag att jag inte längre bygger på sopberget med mina sanitetsprodukter samt inte heller bidrar till en industri som tjänar pengar på att framställa kvinnokroppen som äcklig.

Relaterade inlägg:
Men jag måste ju få ha en ÅSIKT!!!
♥ Menskopp!

Om offentlig amning.

För en vecka sedan moralpanikade en del av svenska folket över att Anna, alias Apan som i Apan satt i granen, ammade sin hungriga bebis i ”Efter tio” i TV4. Jag såg inte programmet men såg ganska snabbt på Twitter att folk skrev om det. Min reaktion var att jag inte tyckte att det var en så stor grej att amma i TV men att det var bra för att avdramatisera amning. Som tur är tänker fler som jag, men inte alla.

Dagen efter gjorde Cissi Wallin ett program i Radio1 där hon undrade varför människor blir så upprörda över kvinnor som ammar på allmän plats. Många ringde in och uttryckte åsikter om att mammor ska amma ”snyggt” och ”diskret”. Andra tyckte att amningen skulle skötas i hemmet innan man gick ut på stan och sen fick bebisen liksom hålla sig till man kom hem igen, för så var det minsann när 40-talisterna fick barn och råddes att använda 4 timmars-metoden (d.v.s. att bara mata bebisen var 4:e timme oavsett om det signalerade hunger eller ej, något min mamma född 1941 ratat med alla sina barn, TACK MAMMA!). Vissa tyckte såklart att hela diskussionen var löjlig och att barn har rätt att äta de med.

För det första vill jag påpeka att det där med ”snyggt” och ”diskret” är relativa begrepp. Vissa tycker att det innebär att mamman skyler det ammande barnet och sitt bröst från blickar med en sjal. Andra att mamman ska gå och sätta sig i ett speciellt amningsrum eller på en toalett och amma.

De som på allvar tycker att offentliga toaletter också ska fungera som amningsbås kan inte ha gått på en offentlig toalett någonsin. För det första är de ofta inte särskilt fräscha. Jag betalade 5 kr för att kissa på en offentlig toalett för en vecka sedan och fick så kraftiga kväljningar av urinstanken där så jag var tvungen att andas i min sjal för att inte kräkas. Dessutom signalerade inte ”Vi vill inte att du ska hitta dina vener”-belysningen direkt amningsro! Förutom det är offentliga toaletter till för personer som behöver gå på toaletten! De flesta som har gått på en sådan känner säkert igen att andra nödiga rycker i handtaget om de tycker att man parkerat sig på dasset för länge. Alltså är det knappast läge att sitta där och häcka med en ammande bebis i allt från 10 till 60 minuter, eller hur lång tid amningen nu tar. Att det ofta är kö till damtoaletten är redan ett stående skämt och dessa behöver inte ökas på med personen som ockuperar toan för att amma ett barn när det inte behövs!

Vissa vill också dra paralleller mellan offentlig amning och offentlig urinering, precis som att det vore samma sak. ”Man får minsann böter för att hala fram kuken och kissa offentligt!”. Ja man får böter, men det har knappast med kukframhalandet att göra utan med att man smutsar ned omgivningen med urin! Det är lika förbjudet att kissa på trottoaren även om man skulle ställa upp skärmar för att skyla sig.

Att jämföra amning med blottning känns också som en tankevurpa. Personer som blottar sig går igång på att visa upp sin kropp på ett förargelseväckande sätt. Att amma har inte det syftet utan syftet är att ge ett hungrigt barn näring och närhet.

Jag är alltså starkt för offentlig amning och förstår inte riktigt vad problemet är. Ja, vissa personer blir äcklade, men det är väl ett problem hos dem då! Jag är också en person som lätt blir äcklad. Till exempel tycker jag att det är jätteäckligt med personer som har grönt tjockt snor rinnande ut ur näsan. Ser jag sådant tittar jag bort.

Det intressanta angående min ställning i denna debatt är att jag inte ens är en amningsförespråkare. Tvärtom är jag den första att resa mig upp och protestera när någon tar sig rätten att infrågasätta en mamma som flaskmatar sin bebis. Jag är inte ammad själv och det är inget av mina syskon heller. Min mamma gjorde ca 20 år innan jag föddes en bröstförminskning som gjorde det omöjligt för henne att amma. Det blev bara bröstbölder av det hela när hon försökte men kom inte ut någon mjölk att tala om. Jag anser inte att detta påverkat mig eller något av mina syskon negativt. Vi är alla friska och starka. Ja, vi har allergier, men det har vi i släkten och även mina ammade syskonbarn är allergiska i ungefär samma utsträckning som jag eller mina syskon har sådana problem.

Jag är inte heller säker på att jag kommer vilja amma själv när/om jag får barn. Jag tycker att det är obehagligt med beröring av mina bröstvårtor (ja, även när min sambo är där och pillar) och känner att tanken på en bebis som blir entusiastisk över att se mitt bröst och att få äta från det är läskig. Dock har det hjälpt mig lite att läsa amningspositiva föräldrabloggar, framför allt Hippiemamman och audhumbles sammelsurium, för att känna att amning ens finns på kartan för mig. Även om jag inte planerar barn nu funderar jag mycket över olika delar i föräldraskapet. Jag är en person som behöver mycket tillvänjning i tanken angående saker så tycker jag om att tänka efter hur jag vill ha det den dagen jag vill ha barn.

Min åsikt angående amning är nog snarare den att det behövs lite mer sköt dig själv och skit i andra när det gäller detta. Låt folk göra det som de tror är bäst för deras barn! Så länge de inte bryter mot lagen eller uppför sig på ett sätt som kan föranleda en orosanmälan hos sociala myndigheter så är det deras ensak vad de gör.

Tidigare inlägg om amning:
Du måste inte amma din bebis

”Men jag måste ju få ha en ÅSIKT!!!”

Det finns en felaktig föreställning som säger att Voltaire skulle ha sagt ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.”. Detta är ett citat som börjar bli väldigt utslitet nu i åsiktsinflationens dagar. Oavsett om Voltaire eller någon annan uttryckt detta är jag dock säker på att de åsikter hen var beredd att gå i döden för inte handlade om den banala skit som folk uttrycker idag och vill påstå är skyddsvärd.

På Voltaires tid hade tänkarna, vars åsikter en får anta att citatet handlar om, lite mer seriösa synpunkter. Exempelvis kritik av samtida statsskick. Det existerade då en reell risk att bokstavligt talat förlora huvudet för en åsikt. Den risken finns inte i Sverige idag.

Nu finns det istället de som med sprutande mundiarré hävdar sin rätt att uttrycka åsikter om allt från att kvinnliga journalister borde våldtas till att bloggaren Kissie (länk för det fall någon mot förmodan inte vet vem jag menar) är ful. ”Jag måste få säga vad jag tänker!”; som en ifrågasatt kommentator på Kissies Instagram uttryckte det.

Men nej, du måste faktiskt inte säga vad du tänker. Du måste inte säga vad du tycker. Har ingen bett om din åsikt har du ett val att hålla den för dig själv! Om den enda verkan som uttryckandet av åsikten ger är att göra någon ledsen är det knappast viktigt att vädra den. Att berätta för en annan person att man finner dennes utseende oattraktivt kommer knappast att förvandla världen till en bättre plats.

Alla åsikter som uttrycks idag är såklart inte banala. Detta är ju t. ex. i mångt och mycket en åsiktsblogg, jag har många åsikter och är också intresserad av vad andra tycker och tänker. Jag hävdar bara att det finns åsikter som inte fyller någon funktion att uttrycka, förutom för att göra den eller dem man har åsikter om illa. Att påstå att dessa borde åtnjuta något slags moralisk åsiktsfrihet (jag pratar nu inte om reell åsiktsfrihet eftersom sådan bara rör förhållanden mellan staten och det allmänna) som gör att alla borde få uttrycka dem oemotsagda OCH få respekt för dem som om de vore essentiella ur en demokratisk synvinkel är ju bara löjligt.

En annan aspekt av ”man måste få ha en åsikt!” är att allt som sägs och skrivs påstås vara åsikter och därmed särskild skyddsvärda. Men allt är inte en åsikt. En åsikt är en persons sett att se på något, som t.ex: Jag tycker att vi borde införa republik i Sverige.

Här följer ett exempel på något som påstås vara en åsikt men inte är det:

Nu i dagarna har vi pratat mycket på Twitter om en bloggare på ”Men’s world”, en tidning jag aldrig hört talas om innan, som påstod sig ha en hårresande teori om att kvinnor som blivit våldtagna är roligare för män att knulla eftersom, ja läs själva (artikel i Metro). Jag orkar inte ens skriva det, för det är så hemskt och kränkande mot oss som någon gång i livet blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Så igår skrev chefredaktören för Men’s world ett blogginlägg om detta och om att ”det är ju tråkigt om nån blir upprörd” och bla bla bla men ”Man får inte skriva vad som helst och Men´s World ska vara ett forum för alla människor. Men åsikter, såväl tuffa, provocerande eller ödmjuka, har alla rätt att ha och uttrycka här på sajten.”.

Det är bara det att ett påstående om att ha en teori, som man också anser sig kunna understödja med anekdotiska bevis ”Den är baserad på både många personliga erfarenheter (Av vad då? Knull med våldtagna? [min anmärkning]) och oräkneliga berättelser jag hört från vänner som blivit utnyttjade” inte är en åsikt. Det är att säga sig nära på veta om att någonting faktiskt är på ett visst sätt, ett påstående man anser sig ha underbyggt med fakta vilket gör det ännu mera troligt att det faktiskt kan vara som man säger. Det uttrycker inget man anser sig tycka. Det uttrycker något man anser sig tro eller till och med veta; ”Jag har förstått att det är så”. Ett sådant påstående är mycket mera farligt än vad en åsikt någonsin kan vara eftersom den, i detta fall, påstår att det skulle finnas en starkt positiv sida till sexuella övergrepp. Tänk om en sjuk person med våldtäktsfantasier som tycker sig ha en sexuellt hämmad flickvän eller kvinnlig bekant anammar detta som ett godkännande av att göra sina fantasier till verklighet?

Slutligen, med tanke på Men’s world-historien: En annan sak jag stör mig på är att chefredaktören verkar vilja göra den till nått ”Ja men hon tjejen som blev intervjuad av bloggaren tog inte denna fråga så hårt så, slutet gott, allting gott!”. Men det som fråga förklädda påståendet om våldtagna kvinnors extra trevliga knullbarhet till nytta för alla som ligger med henne handlar faktiskt inte bara om just henne. Även om hon berättat öppet att hon blivit våldtagen! Det handlar om ALLA kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt och annat sexuellt våld.

Om #tafs – en egen erfarenhet från högstadiet

Igår startade Lady Dahmer hashtaggen #tafs på twitter där hon bad sina följare att berätta om sina erfarenheter av sexuella kränkningar från skoltiden och tonåren. Bara en dag senare finns det nu MYCKET där att läsa.

Jag har där berättat om en del av tafset jag varit med om, det har varit mycket sådant för mig tyvärr, och tänkte här berätta om en incident som inte får plats på 140 tecken.

Det hände i vårterminen i 9:an. Killen som tafsade på mig gick i min klass och hade gjort så sedan lekis. Jag sökte material till uppsatsen vi skrev då (jag skrev om Hitlers liv) och var ensam i biblioteket. Eftersom jag letade efter en bok som stod högt upp i bokhyllan stod jag med båda armar uppsträckta. Jag hade ryggen mot dörröppningen. Plötsligt smyger min klasskompis fram och greppar tag om båda mina bröst bakifrån. Jag kände mig både rädd, kränkt och förnedrad och började jaga honom genom skolan. Fick såklart inte tag på honom och återvände till klassrummet.

Av någon anledning kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände när jag kommit till klassrummet, jag var antagligen så upprörd så att det inte fastnade i minnet men jag tror att jag berättade för min SO-lärare vad som hade hänt. Det syntes ju på mig att jag var upprörd. Kanske grät jag. Men jag vet inte vad som hände efter det. Har ett vagt minne av att han fick be lite lamt om ursäkt och att läraren snackade med honom men är inte helt säker men vet inte om jag kanske fantiserat ihop det minnet.

En sak som har slagit mig som vuxen är att jag inte sa ”ÅT HELVETE MED DENNA SKITSKOLA SOM VILL SLÄTA ÖVER DETTA!” och gick till polisen 5 minuter bort för att anmäla honom. Vi var ju båda över 15 och således straffmyndiga så de hade ju varit tvungna att ta emot min anmälan. Detta både för att visa min slappa högstadieskola, som tidigare visat sin slapphet genom att behålla en tafsande mattelärare så att han kunde kränka både tjejer och killar i ÅRATAL (matteläraren hade bl. a. tafsat på den tafsande killens storasyster vilket han var upprörd över, ironiskt nog) att de inte kan fortsätta tycka att tafs är ”sånt som händer”! Samt markera åt killen som tafsade och andra killar att det är inte ok på något sätt att bete sig så! Skitsamma om det gått till åtal eller ej men markeringen hade varit tydlig.

Sanningen är nog den att jag inte visste att jag kunde polisanmäla! Hur sjukt är inte det!? Jag blev utsatt för en kränkning och visste inte att jag inte var tvungen att stå ut med det för ingen hade berättat det för mig! Att utsätta någon för kränkningar av sexuell karaktär i skolan är sexuella trakasserier och något skolan måste ta på högsta allvar oavsett om eleven är 7 eller 17!

På, UMO-din ungdomsmottagning på nätet, finns jättebra information om sexuella trakasserier i skolan och på arbetsplatsen.

Tidigare inlägg om tafs:
Det perfekta våldtäktsoffret
Äh chill! Ta det som en komplimang!
Välkommet tafs vs ovälkommet tafs

Det är inte alltid lätt att skilja på äpplen och päron för vissa…

”Ulrika Wikman, som driver svenskhotellet Scandalic med sin man Lennart ”Lelle” Axén vänder sig emot att Pattaya beskrivs som ett sexturistnäste.

– Sexturist låter som fula gubbar som går in på ett ställe, köper en tjej, drar över henne, och sticker. Det som händer här är inte värre än när folk går ut på stadshotellet i Halmstad och raggar, säger hon.” Källa

Förutom den där lilla, lilla skillnaden då att man för det mesta inte får betalt eller tar betalt av one night standet för att hen ska ligga med en när man raggar på krogen i Sverige då.

Dessutom heter det FLER, Roger, inte mer. 5 myror är FLER än 4 elefanter.
Mvh Språkpolisen.