Alla dessa falska, själviska kvinnor

Jag höll på att skriva bloggens längsta titel på detta inlägg. ”Kvinnor och vår tendens att både nu och genom historien lura män att bli föräldrar eller inte föräldrar, beroende på vad männen för tillfället vill i den aktuella delen av världen”.

Häromdagen skrev Lady Dahmer ett blogginlägg om hur kvinnor alltid förväntas vara män till lags, att män alltid förväntas få bestämma och om att hon och hennes man fått sitt tredje barn tillsammans fast han egentligen till en början inte var så sugen på att få ett tredje barn.

Lite snabba tankar kring detta med att skaffa barn. Jag måste rätta mig angående en grej bara, det är inte per automatik ”den som inte vill” som får bestämma. Det handlar snarare om vad män vill. Att män får och förväntas få bestämma.

Många många många kvinnor skaffar nämligen barn för att mannen vill även fast de själva inte vill. Ofta fler än hon tänkt. Och trots att hon ger upp sin kropp samt riskerar liv och hälsa så är detta mer självklart för många än tvärtom. Få rycker på axlarna åt det. Jag har träffat så många kvinnor som berättat att ”ja jag ville egentligen bara ha ett barn men Kalle ville så gärna ha minst två tihi så jag gav med mig”. Inga konstigheter. Kvinnor som ger med sig är så pass normaliserat.

Flera protesterade och sa att de minsann aldrig hört talas om att tvärt om någonsin skulle hända i Sverige, det vill säga att män skulle förmå sina kvinnor att få barn fast de inte vill. Jag skrev en kommentar om mitt exempel som är ett starkt minne från barndomen om en kompis mamma som öppet på en födelsedagsfest berättade om att hon egentligen inte ville barn men det ville hennes man och därför hade hon fått sina två döttrar med ett års mellanrum för att ”få det överstökat”.

Förutom att jag själv vet minst detta exempel jag nämnt ovan och förutom att jag tycker att det är ett extremt etnocentriskt perspektiv på saker (alltså att män aldrig bestämmer när det blir barn mot kvinnors vilja) och ting menar jag att vi ska ha en sak jävligt klart för oss:

Föreställningar om att kvinnor lurar eller tvingar till sig barn är kvinnohat baserat på föreställningar om att att män i vårt svenska samhälle inte antas vilja ha barn och att det är synd om dem när barn blir till. Att spela detta i händerna och gå med på den diskursen är att aktivt utöva hat mot kvinnor.

Nedan har jag bäddad in en video från The Guardian som heter The imams, the Taliban and the condom som handlar om debatt kring preventivmedel i Afghanistan. Videon visar vissa mäns negativa syn på kvinnors makt över sin reproduktion, men även arbete som pågår för att förändra attityder till mer kvinnovänliga sådana.

https://embed.theguardian.com/embed/video/global-development/video/2015/nov/04/family-planning-clinic-afghanistan-taliban-contraception-video

Här är alltså tongångarna en annan, baserad på att männen här vill att kvinnorna ska föda barn, många barn. Här antas kvinnor bara längta efter att lura män från föräldraskap. Det sägs att om en kvinna får makten över sin reproduktion kommer hon använda den till att inte få några barn. ”Om vi gav kvinnor ett val skulle de aldrig få några barn och det hade varit en synd”.

Om vi i Sverige inte varit för fokuserade på att begränsa kvinnors sexualitet hade det väl låtit likadant här för 100 år sen och det gjorde det kanske, jag är ingen historiker så jag vet inte. Jag har mest läst diskussioner om att vi med preventivmedel skulle börja knulla som män och att det hade varit dåligt.

Man behöver inte vara ett geni för att se sambandet mellan vad mäns vilja är och hur den aktuella kulturen ser på kvinnors makt över reproduktion. Alltid förväntas vi vara vrånga lurendrejare. I Sverige pratas det om kvinnor som lurar till sig barn från stackars män som inte har nått annat val än att bli pappor och betala miljoners miljarder i underhållsstöd. Uj uj uj.

Jag är så jävla trött på att lyssna på detta kvinnofientliga prat! Sluta låta män sätta agendan hela tiden och berätta för oss vilka vi är!

Lady Dahmers inlägg:
Jag tvingade Oskar att skaffa ett tredje barn
Kvinnor förväntas vara män till lags

Annonser

Brukar du ägna dig åt post-knull-spydigheter mot dina partners om deras kroppar?

TW vidrigheter folk kan säga om kroppar.

En sak som ofta kommer upp när kvinnor pratar om kroppsuppfattning och komplex är erfarenheter av att ha fått sin kropp negativt kommenterad efter sex med män. Exempel jag kan komma på direkt är någon som fick höra ”Jag trodde dina bröst skulle vara snyggare” och ”Är du en sån där som gått ner mycket i vikt?” komplett med nyp i magen samt min egna erfarenhet ”Det är inte så snyggt med bristningar där” om mina bröst.

I efterhand hade jag för egen del önskat att jag hade kunnat komma med någon svidande comeback. Det var inte som att killen i fråga var bristningsfri själv, så vem fes så han fick luft? Men när en ligger där, naken och nyknullad samt kanske känner sig aningen utlämnad i situationen, för att inte tala om paff över att precis ha blivit förolämpad av en person en just haft sex med, är det inte lätt att tänka klart. Dessutom känns det kanske inte helt säkert att reta upp en person som har så låg empati så han kommer sig för att kläcka ur sig spydigheter i den situationen (eller alls). Vad är det som säger att de inte öser ur sig ännu mer sårande skit, eller kanske till och med blir våldsamma?

Vad är det som får män att tro att deras sexpartners är tjänster som är deras att recensera eller varor de kan reklamera? Själv är jag inte en person som säger negativa åsikter jag eventuellt skulle ha om andras utseende annars heller, men när jag precis haft sex är det väl det sista jag tänker på. Aldrig att jag skulle drämma till med en ”Jaha, jag trodde ju att din kuk skulle vara lite större” eller ”Oj vad tunnhårig du var!”. Inte ens om jag hade tyckt det. Det finns gränser för vilken grad av ärlighet som är ok eller önskvärd.

Dessutom, vad ska hända efter det? Ska kuken bli större, bristningarna försvinna eller brösten bli ”snyggare”? Eller är det ett ”Förlåt för att jag inte hade tillräckligt tillfredsställande utseende eller form på min kropp för din smak, det var ju synd att du skulle behöva slösa ett knull på mig. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!” de är ute efter?

Att en blir sårad av spydigheter behöver inte ens ha med dåligt självförtroende eller att en håller med att göra. Det kan vara kommentarer om fräknar en tycker om, en tatuering en är nöjd med eller nått annat. Det som sårar är väl snarare medvetenheten om att personen som sagt detta till en faktiskt inte vill en väl. För varför säger en nått sånt om en inte vill såra? Om en inte tycker det är lite härligt att se glädjen försvinna ur någons ögon eller känna makten att med ord kunna släcka leenden på någons mun? ”Jag är bara ärlig!”. Ehh, nej. Du var hänsynslöst burdus. Det är inte samma sak.

Nu är detta främst skrivet ur ett kvinna-som-ligger-med-män-perspektiv eftersom jag är en sådan och uteslutande har hört erfarenheter av just andra kvinnor samt även av icke-män om just detta. Eftersom jag uppfattat det som att det främst är män som sysslar med detta är jag dock övertygad om att de som säger sån skit gör det till sexpartners av alla kön. Men jag är nyfiken. Förekommer det att kvinnor oombett elakt recenserar kroppar på personer de just haft sex med? Och om du vet med dig att du någon gång sagt nått elakt till en person du har sex med om hens kropp eller utseende, som du tror eller vet gjorde den personen sårad, varför gjorde du så?

För att förtydliga är det bäst att säga att jag nu inte menar grodor som kan hoppa ur allas munnar, även min egen, utan just situationer som ger mottagaren upplevelsen av att ha fått sin kropp negativt recenserad. Ofta i samband med sex.

”Mödomshinnan” m.m.

Något jag tänkt rätt mycket på de senaste åren är mitt eget förhållande till och tankar om mitt underliv när jag var barn. Mycket av mina tankar har kretsat kring känslan att vara en främling för den egna kroppen. Som att min snippa inte var del av mig.

Jag gick nog i mellanstadiet när jag insåg att jag hade en vagina. Med tanke på att jag också gick i mellanstadiet när jag fick mens var det nog hög tid att komma på det då. Eller jag visste kanske rent teoretiskt att jag hade en vagina, eftersom jag är född med de könsorgan jag är, men jag hade inte upptäckt den.

I min familj var det tabu att vidröra sitt underliv annat än vid dusch eller när det skulle torkas efter att en varit på toa. Detta tabu upprätthölls inte bara av de vuxna utan även av syskon mot varandra. Jag vet inte hur gammal jag var när jag började se underlivet som en del av mig, men det var kanske när jag hade fått mens vid nästan 12 års ålder och jag liksom blev tvungen att lära känna det. Jag visste knappt vad saker och ting hette. Och jag trodde att jag var missbildad eftersom jag inte såg ut exakt som på bilden i anatomiboken.

Jag kan verkligen inte rekommendera att växa upp frånkopplad från vissa delar av sig själv, utan namn på dem.

En annan sak som jag funderade väldigt mycket över gällande mysteriet som var mitt underliv var den mytomspunna mödomshinnan, eller slidkrans som den ska kallas nu eftersom den inte är någon hinna. Jag är uppvuxen i en religiös miljö där tankar om oskuld och mödomshinna var centralt. Det var något som skulle sparas tills bröllopsnatten och därför gällde det att vara försiktig. Inte peta in med fingrar, inte använda tampong, vara försiktig med vissa överdrivna gymnastiska övningar som t.ex. hästridning (även om det hävdades att det skulle synas skillnad på om en sysslat ”bara” med gymnastik eller faktiskt knullat, hur utreddes aldrig). Blod på lakanet som kvitto på renhet.

Min föreställning om mödomshinnan kom både från funderingar med vänner och systrar om hur den kunde te sig, samt böcker där första penetrerande samlaget beskrivs. Så här trodde jag att det såg ut, ett par centimeter in i vaginan. Här illustrerat med en bit smörpapper över en toarulle: IMG_1422

Detta är så klart en före- och efterbild, mödomshinnan till vänster före och till höger efter en snopp varit där och spräckt den. Först ett litet hål som mensblod kunde komma ut ur och sen trasig, så det rent faktiskt gick att se om en var oskuld eller ifall en ljög om det. Att första samlaget skulle göra vedervärdigt ont var inget jag tvivlade på.

Det var väl i högstadiet jag började känna att jag inte orkade vakta min mödomshinna hela tiden. Jag ville använda tampong. Jag trodde eventuellt att jag kanske inte ville spara utforskande av min sexualitet till äktenskapet.

Idag tänker jag mest att det hade varit skönt med en sak mindre att grubbla över.

Mina tankar om ”klittra”

Mycket om ”vinnande ord” blir det.

RFSU, som ju skapat ord som ”snippa” och ”slidkrans”, utlyste ett ord för ”kvinnlig” onani. Vinnaren blev ”klittra”. Precis som ”snippa” tycker jag att ”klittra” låter lite väl gulligt och tja… FLICKIGT. Snippa började jag dock använda efter några år så vem vet. Klittra kanske växer på mig.

Dock är klittra lite mer problematiskt än snippa. Dels för att det antyder att onani för personer med fitta bara handlar om att stimulera klitoris, och det gör det ju inte. Massor av delar kan involveras! Och sen allt detta tjat om ”kvinnlig”? Detta eftersom det inte bara är kvinnor som har fitta och klitoris. Jag är ciskvinna och försöker absolut inte slå mig för bröstet som duktig på att vara transinkluderande, även om jag försöker, men jag börjar ju undra om RFSU haft någon kontakt alls med RFSL när de diskuterat detta?

Själv använder jag onanera. Dock kan jag förstå att det är ett lite problematiskt ord eftersom det är kopplat till gamla testamentet i Bibeln och en ryslig historia. Såklart kan det då också väcka känslor av skuld och skam eftersom kristendomen gärna moraliserat kring onani. De som känner mig och/eller har läst min blogg förr vet att jag är uppvuxen i frikyrkosammanhang, även om jag idag är atesit. Där lärde vi oss att onanera var fel för det gjorde Onan och honom tog Gud därför livet av (1 Mosebok 38). Eftersom jag varit vetgirig hela mitt liv och ville veta om Bibeln VERKLIGEN förbjöd onani läste jag om Onan och upptäckte att det var inte själva runket som förargade Herren. Med denna nya kunskap utmanade jag läran om att onani är okristligt varpå de istället började lära ut att det inte var bra för att det kunde göra oss till själviska älskare när vi väl blivit gifta och får ligga med någon. Ja, ni får skratta nu för det är ju helt sjukt. Men så resonerade de och jag har skrivit om det förr här.

Kanske behöver vi med fitta ändå ett alldeles eget ord för onani, vad vet jag. Kuken brukar ju runkas, ”skakas”, och även om klitorisonani går ut på det med kanske det inte känns bra att vi inte har ett eget.

Jag har dock hittat på ett eget och könsneutralt ord för stimulans av glans, alltså det latinska ordet för ollonet på både kuken och klitoris, ”glänsa”.IMG_1133

 

Även kåta människor kan bli våldtagna

Behövs en TW eller är rubriken nog i sig?

Min Youtube tyckte av någon anledning att jag behövde se Game of thrones-klippet där Cersei blir våldtagen av sin bror/älskare/barnafader Jaime, den hade i alla fall lagt till den under ”intressanta klipp”. Jag tittar inte på serien längre (dock såg jag några avsnitt av säsong 1), eftersom jag inte tycker att den tillför något positivt till mitt liv*, men jag bestämde mig för att titta på klippet eftersom jag läst och hört så mycket om det.

Vad som skildrades var så klart, som jag redan hört och ovan nämnt, en våldtäkt. Hon säger ”nej” och ”sluta” om och om igen. Han är sådär snuskigt kåtarg, som många andra romantiska hjältar jag matats med via ”erotisk skönlitteratur” jag älskade att läsa som tween och tonåring, och struntade därför i hennes vilja. Han måste ju få, eller nått. Han kan inte hejda sig. Hon brukade ju säga ja förr.

Under klippet fanns så klart kommentarer från män och från män som höll med män (ja, det fanns säkert personer som inte var män som höll med dem också, för så är det ofta) om att det minsann inte alls var våldtäkt eftersom det var tydligt att hon var kåt och egentligen ville. Jag håller inte med om deras analys av situationen, men även om det var så, vad spelar det för roll? Har man inte rätt att säga nej till sex om man är kåt? Om man till och med vill ligga med just den personen man säger nej till? Om man till om med sagt ja till personen tidigare?

Det finns väl tusen och en anledningar till att en person inte vill ha sex, alla lika relevanta att lyssnas på. För att återgå till Game of thrones-klippet känner jag spontant att ”vår son dog nyss och med tanke på det är hans döda kropp faktiskt precis bredvid oss” i alla fall är något jag hade respekterat. Det skrämmer mig att det verkar finnas många som ser kåthet som ett ja, eller i alla fall som en anledning till att ignorera ett nej.

För några veckor sedan hade jag en diskussion med några på Twitter just om det här med att ”erotisk skönlitteratur” ofta använder våldtäkt som ett redskap i sin romantiska dramaturgi. Både jag och de jag diskuterade med hade flera exempel just på när en kåtarg man tvingat sig på en kvinna, ofta är han arg just över att hon har sådan erotisk effekt på honom så han bara inte kan hejda sig, endast för att de sedan blir våldsamt förälskade i varandra och lever lyckliga och kåta i alla sina dagar. Inte sällan är det också en ingrediens att kvinnan är stark och vill gå sin egen väg samt att hon då använder ” sin sexuella makt” över mannen för att få sin vilja igenom, vilket på nått magiskt sätt gör dem till mer jämställda par än andra som lever under samma tidsperiod som den historien utspelar sig i. Dessa berättelser är definitivt något som påverkade min syn på sex och kärlek när jag var ung och precis börjat utforska min sexualitet och jag kan inte påstå att det varit positivt!

*Game of thrones i mina ögon: Knull som främst är kul för mannen/männen som knullar, blood and gore, mens = giftasvuxen = YAY, ”uj ja vilken fast och fräsch kropp hon har, klart du gillar henne för kvinnor har bara ett värde när de är sexiga och för att vara sexig måste man ha en viss kroppstyp!”, sexistisk och misogyn dialog samt så klart nakna kvinnor med en viss kroppstyp. Och säg inte åt mig att läsa böckerna, jag försökte när 1:a säsongen gick, men slutade efter att jag konfronterats med en svullen manslem för mycket, stretande i byxor som plötsligt blev alldeles för trånga.

 

Nu ska jag gå och lägga mig igen, för klockan är egentligen bara 05:30. Jag vaknade av att jag var törstig och blev sen skrämd pigg av en spindel som spatserade runt på handfatet.

Det mest provocerande en kvinna kan vara är tydligen oattraktiv. TW: Exempel på vidriga kommentarer.

Det har på Instagram och Twitter poppat upp flera konton där personer anonymt kan dela med sig av förtryck de upplever. Fyra jag följer är svartkvinna, asiatiskkvinna, fetkvinna och funkofobi.

Något som går igen i berättelserna på flera konton är personer som berättar om hur de blivit verbalt attackerade av ilskna män som uppenbarligen finner det sjukt provocerande att de inte uppfyller just deras personliga standard för skönhet. Att de inte är knullbara i deras ögon. Detta är något jag finner väldigt fascinerande! Jag kan inte komma på mig själv med att någonsin ha blivit förbannad på en främmande man ute på stan för att jag inte känner för att ligga med honom, så jag har svårt att förstå grejen. Var kommer den ifrån? För det handlar inte bara om krav på fysisk tillgänglighet för sex, nej till och med ens rena uppenbarelse måste vara tillfredsställande, annars jävlar!

Just nu kan jag inte komma på att jag varit med om att någon blivit spontant arg på mig för att jag råkade dyka upp i hans synfält utan att det ger honom en positiv känsla av skönhet i ögonen, men det har säkert hänt i någon form. Om så bara genom att de skrikit okvädingsord om mitt utseende efter mig.

Idag dök texten nedan upp på fetkvinna-kontot. Det är en av flera under just det kontot där män blir provocerade av att en tjock kvinna är i närheten av dem. Som att vi borde anstränga oss för att bli smala så de slipper se oss som vi är. Det är så uppenbart att han bara söker kontakt med henne för att få chansen att förolämpa.IMG_0667

Ett annat exempel är från svartkvinna-kontot. Varför han kände att hon behövde veta detta kan man verkligen fråga sig.IMG_0668

Han visar inte bara upp sin rasism utan visar upp en creepy sida som får mig att tänka på seriemördaren i När lammen tystnar. Han vill sprida ut kvinnors hår över kuddar? It puts the conditioner it it’s hair or else it get’s ”the hose” again… eller nått.

Här är en annan favorit från fetkvinna-kontot. IMG_0670Att springa iväg innan den ”oattraktiva” kvinnan hunnit få en syl i vädret verkar vara populärt. Annars kanske hon berättar för honom att hon skiter i vad han tycker, att hans åsikt är överflödig och att han borde hålla käften. Han har ju ingen aning om hennes preferenser eller läggning. Vad är det som säger att hon vill ens ha en man t. ex? Just honom lär ju ingen vilja ha för ”elak” är väl så långt från knullbar som någon kan komma.

Kanske är det också minst lika provocerande att andra personer är intresserade av kvinnor som de här männen finner oattraktiva. Kanske är det därför andra mäns kärlek till kvinnor som inte uppfyller vit, smal och able-normen objektifieras. Min sambo har mer än en gång fått sina preferenser kallade fetischer t. ex. Som att det skulle vara nått snuskigt och porrigt att älska mig för att jag inte är smal. Som att det inte skulle handla om kärlek utan bara en sexuell dragning till mitt ”avvikande” utseende. Kränkande, minst sagt, både för mig och honom.

Men nu åter till de här snubbarna som tar sig friheten att, gärna med vrede i rösten och uppträdandet, upplysa både kvinnor de känner och som är främlingar för dem om att de inte vill ligga med dem. Jag har hittat ett så fantastiskt citat som jag tycker att alla borde memorera. Det är från Erin McKeans blogg och det är så himla bra.Skärmavbild 2014-08-21 kl. 15.59.28

För du är inte skyldig någon att vara söt, sexig eller knullbar och alla som tror det kan dra åt helvete.

 

Tankar om otrohet

Jag läste Aversioners blogginlägg om att bli sviken av den man älskar samt folk som ”minsann anade hela tiden” och fäste mig speciellt vid de sista styckena om att inte kunna höra ordet ”otrohet” utan att det knyter sig i magen.

Det tar mig tillbaka till när jag blev sviken. Egentligen var den otroheten det bästa som kunde hända, för den satte effektivt punkt för min relation med en kille som var kontrollerande, manipulativ och våldsam. Men det var väldigt jobbigt ändå.

Även om det var skönt att det var slut gjorde det så himla ont att känna att jag inte varit värd mer. Jag som stått ut i över två år i en relation jag vantrivdes i med en kille jag egentligen inte var kär i för att jag kände skuld för att jag misslett honom att tro att jag kände likadant som han sa sig göra. Så plötsligt blev det så tydligt att jag nog inte var mer än någon att utöva kontroll över och lättillgängligt sex för honom. Jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Eller så arg.

I samma veva började det sändas en dokusåpa som hette Temptation Island på TV och överallt fylldes löpsedlar om ”otrohetssåpan”. Varje rubrik var som ett knytnävslag i mellangärdet och det var vidrigt.

Alla relationer vi har med andra människor ser jag som baserade på olika sociala kontrakt. I media kan man ibland läsa artiklar som vill berätta för oss vad otrohet är. Enligt mig är det upp till varje par att bestämma det. För mig och Patrik är det otrohet att göra saker bakom ryggen på varandra, saker vi inte vill att den andra skulle veta. Vad som då i ren handling är otrohet kan ju skilja sig enormt mellan oss och andra par. Det är hemlighetsmakeriet och lögnerna som är i fokus, inte gränsdragningar vid pussar eller samlag.

Idag tror jag inte att jag hade tagit otrohet i form av att min partner ligger med någon annan vid ett enskilt tillfälle lika hårt. Antagligen hade jag ifrågasatt om jag ville vara kvar i relationen och kanske hade det tagit slut, eftersom jag är inbiten (serie)monogamist, men jag tror inte att jag hade vänt det som hänt inåt på samma sätt som jag gjorde då för över 10 år sedan. Det var det som var värst. Att känna det som att det var för att jag inte varit älskad alls som det hänt.

Ibland tänker jag att jag inte hade velat veta om det just var en engångshändelse. Såvida jag inte riskerade att ha fått en könssjukdom då, för sånt är det ju viktigt att vara öppen och ärlig med så att man inte riskerar sin partners sexualhälsa.

Långvariga relationer utanför förhållandet hade dock varit en annan sak för då kommer ju lögnerna in och jag hatar lögner efter att ha vuxit upp med människor som ljugit friskt för mig för sin egen vinnings skull. Man säger sig vara någonstans där man inte är. Andra kanske får reda på det och plötsligt vet andra mer vad som pågår i ens relation än vad man själv gör. Det hade inte varit ett ok slöseri med min tid, tid jag hade kunnat spendera med att göra annat än att vänta på att min partner ska komma hem till mig.