Om att ångra sex ”efteråt”

Häromdagen gjorde jag en omröstning på Twitter där jag frågade ett par saker angående sex som någon ångrat efteråt. Jag fick idén efter att ha läst ännu en artikel om våldtäkt där gärningsmannens försvar varit att brottsoffret nog ”bara ångrat sig efteråt” och att brott därmed inte begåtts. Jag är fullt medveten om att denna twitteromröstning inte är nått man kan dra för många slutsatser av, men jag tyckte det var intressant ändå.

Min första fråga ser ni ovan. Jag drar mig till minnes en situation för många år sedan då jag fått kontakt med en kille jag tänkte jag kunde ha en kk-relation med, det var bådas uttalade inställning. Då var jag ganska nyinflyttad i min studentstad och kände mig ensam och bekräftelsetörstande. Dessutom såg han lite ut som en kille jag varit kär i tidigare. Egentligen var nog ingen av oss supertaggad på att ha sex med den andre men nu hade vi ju bestämt att vi skulle ha det. Efteråt blev han konstig och ville bara bort från mig så fort som möjligt. Ändå hände det en gång till. Han kontaktade mig fler gånger, men då var jag inte intresserad.
Efteråt tolkade jag hans avvisande reaktion efter sexet som att han var rädd att jag skulle tro att det var nått mer mellan oss än sex, rädd för att jag skulle bli kär i honom. Kanske var det också hans förklaring, jag kommer inte ihåg. Jag utgick ifrån mitt eget dåliga självförtroende och vände hans reaktion som att den handlade om mig och min attraktionskraft snarare än om honom och hans känslor. Nu är jag inte så säker. Hade det kommit fram i efterhand att han ångrat sexet och mådde dåligt hade jag nog blivit väldigt illa till mods och mått dåligt jag med. Jag hade funderat på hur jag kunnat agera så att nått sånt inte hade hänt igen. Idag hade jag förhoppningsvis avstyrt en liknande situation.
I den andra frågeställningen om varför man ”ångrat efteråt” (inom citationstecken eftersom man kanske inte ville alls egentligen) försökte jag känna av vad andra tänker om sex de ångrat. Angående ”Orsak, ej pga partnern” tänkte jag exempelvis på att man kan ha haft sex man ville ha och som kändes bra, men som kanske pga att man var otrogen eller liknande vid tillfället fyllde en med ånger efteråt. En person tänkte att ”pga presterade inte bra” passade där.
Jag har tänkt mycket på det där genom åren, på sex jag ”ångrat efteråt” och vad som legat bakom min ånger. För egen del har det faktiskt inte handlat om nått rent ångrande efteråt, även om min sexpartner nog hade tolkat det så. Jag ville egentligen inte alls ha sex men kände inte att jag hade möjlighet att säga ifrån. Jag tyckte inte att jag hade kontroll nog i situationen för att göra det. Det har alltså handlat om sex som aldrig borde ha hänt, som jag aldrig velat ha och som jag därför ångrat. I vissa fall har partnern behövt vara rejält verklighetsfrånvänd för att inte inse att jag inte samtyckte. I vissa fall tror jag att de visste att jag inte samtyckte, men struntade i det.
Om partnern sen betett sig illa efteråt är det klart ångern kan ha blivit större. Sen har det hänt att jag ångrat sex efteråt pga partner som betett sig illa efteråt, men då har jag inte känt mig förgripen på. I ett fall kände jag mig utnyttjad, men dock inte sexuellt. Dåligt rykte har jag aldrig haft, även om jag kallades ”jävla hora” i skolan. Det handlade mer om ett skällsord de ville skulle svida. Idén till frågan om rädsla för dåligt rykte i omröstningen fick jag av boken Flickan och skammen av Katarina Wennstam, som jag precis läst.
Jag tycker det är intressant hur vissa inte skäms för att använda ”hen ångrade sig efteråt” som försvar om och om igen när de blir anklagade för våldtäkt eller andra sexualbrott. Jag inser att det antagligen är för att det funkar för dem, för att de blir friade och för att omvärlden ser dem som offer för omständigheterna. Men tycker man verkligen inte att det är ens problem och varför tycker man inte att det är ens problem? Jag tänker att man borde tänka på att om folk man har sex med ofta eller i alla fall inte sällan ångrar det så är man själv kanske eller till och med troligtvis den gemensamma nämnaren i situationen. Att ens beteende före, under eller efter sex får andra att må dåligt. Att ”ångra sig”. Att mena att de blivit våldtagna eller utsatta för andra sexuella övergrepp. Jag menat att man har en skyldighet att problematisera det och korrigera sitt beteende så man slutar vara en negativ faktor i andras liv. Hur kan man annars se sig som oskyldig?

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s