Om

Jag som skriver denna blogg heter Matilda. Här skriver jag om saker som intresserar och irriterar mig, saker som gör mig glad, ledsen, arg och upprymd, både sånt som är hämtat ur mitt liv och sånt jag läst, eller hört talas om.

Självfallet blir jag överlycklig när folk kommenterar och svarar på kommentarer i min blogg, så kommentera gärna! Dock förbehåller jag mig rätten att moderera kommentarer som är irrelevanta, är spam eller irriterar mig så fort jag ser dem.

Man får använda bilder jag ritat, fotograferat eller scannat in, men jag tycker då också att det tillhör vanlig hyfs att skriva att det är min bild och länka till min blogg. Med detta menar jag att det är ok att visa upp smakprov av min blogg. Att mer eller mindre kopiera hela inlägg är dock inte ok.

Vill man använda mina bilder i ett eget, privat blogginlägg, får man fråga först. Troligtvis kommer jag bara att godkänna att enstaka bilder används.

Används bilder kommersiellt är det bara cold hard cash som kan göra mig nöjd!

(Senast uppdaterad 22 november 2013)

10 thoughts on “Om

  1. Jag har läst några inlägg i bloggen nu, och jag är verkligen väldigt imponerad. Du skriver om saker som berör, och du gör det på ett sätt som verkligen väcker tankar och känslor, åtminstone hos mig.
    Jag ser fram emot att fortsätta följa bloggen och ta del av dina tankar.

    • Tack så mycket! Jag planerar att skriva nått snart, har ett par ämnen på lager, men jag har varit lite trött på migsjälv ett tag, hehe. Kul att du vill följa bloggen!

  2. Hej! jag fick besked idag, om min pappas cancer – som han haft sen två år tillbaka, inte kommer att kunna botas. Han har opererats två gånger tidigare, för tumören i halsen, och nu har två nya dykt upp precis intill halspulsådern, därför kan dom inte operera. Han kommer att få cellgifter, så att tumörerna förhoppningsvis minskar, eller åtminstone hålls i shack. Men det jag undrar…det är hur du, som själv har förlorat en förälder har fått vardagen att fungera?? Jag kan inte, hur mycket jag än försöker, tänka mig ett liv, där min pappa inte finns. Jag och min pappa står varandra jättenära, och har jobbat tillsammas i 6 år. Han är alltså en väldigt stor del av mitt liv. Ja är 26 år, och i min värld, så är det för tidigt att förlora sin förälder. Du som var ännu yngre när du förlorade din förälder, måste ha kännt likadant? Hur tusan klarar man att leva vidare? jag kan vekrligen inte förstår hur jag ska klara det, om han nu inte klarar det. Min pappa är superposititv själv, och det är vi runtomkring honom också! MEN, dagen kommer antagligen att komma, eftersom cancern är så agressiv, och jag får hjärtat i halsgropen, och andnöd bara jag tänker tanken… Jag har tagit på mig rollen i familjen, som de starka, och den som inte visar så mycket utåt. Men innuti känner jag mig sönderslagen. Det enda som hjälper,dom gånger då jag faktiskt berättar att ja känner mig orolig är när jag pratar med min pappa, för hans energi och positiva inställning får mig att kämpa, och om han kämpar, ja då ska fanomed inte vi andra ge upp. Så att så länge han lever och mår bra, så försöker ja också att göra det. Men som sagt, den dagen då man inser att slutet är nära…..hur FAN klarar man det??? tacksam för svar

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s