Nedre tweetet först för de som inte vet…
Jag har förut skrivit lite om begreppet pojkflicka och normerna som säger att det är ok för en flicka att ha nått typiskt grabbigt men inte lika ok för en pojke att ha nått typiskt flickigt i inlägget Beklämmande normativt tänkande.
Igår kom jag att tänka på det där med ”pojkflicka” igen och ju mer jag tänker på det desto mer stör det mig! Ofta, för att inte säga alltid, sägs orden ”jag var en pojkflicka!” med stor stolthet i rösten. Som att det indikerar att vederbörande var lite bättre än bara en flicka, en uppgraderad version, Flicka 1.2, inte bara en mesig jävla brud som bara gillade brudiga grejer. Ofta är det samma personer som beklagar sig över att det heter ”fotboll” när vi snackar om killar som lirar boll och ”damfotboll” angående tjejer som gör detsamma som förknippar bl. a. sitt fotbollsintresse med att de var pojkflickor. De tänker inte på att de i samma andetag också gör fotboll till en sport som är för pojkar!
Själv var jag något så ovanligt som ett helt vanligt barn! Jag älskade mina dockor och barbiesar samt att leka krosscykel i skogen med min äldsta syrran första hoj, ner för stigar över stock och sten med fara för liv och lem. Lika mycket som jag gillade att klä ut mig till prinsessa och leka i dockhörnan på lekis, lika mycket gillade jag att snickra i rummet där vi kunde göra det. Jag tänkte inte på att nått skulle vara flickigt eller pojkigt, antagligen eftersom jag bara hade tjejer som lekkamrater då jag inte gick på dagis och det bara råkade vara flickor i mitt kvarter samt att mina närmsta syskon (i ålder) är flickor. Bröderna var tonåringar när jag föddes och alltså inga lekkamrater. Jag gick inte på dagis och träffade därför inte på några normer där heller. Det var först i lekis och sen i första klass jag förstod att jag hade speciella förväntningar på mitt beteende och mina intressen för att jag råkade vara flicka. Jag var varken grabbig eller tjejig till sättet, jag bara gjorde saker som jag tyckte var roliga!
Nu är det tyvärr ändå så att pojkflicka är ett begrepp och dessutom ett positivt sådant. Flickpojke ligger inte lika bra i munnen eftersom det inte används särskilt mycket. Det är ju inget positivt begrepp heller för vad man pratar om är en flickig pojke… och det hörs ju att det är rena rama mobboffret. Eller en bög, huvaligen!!! Vi vill inte att gossen ska bli gay, transsexuell eller klä sig i drag! Det är därför det är viktigt att berätta för honom att det är fel att ha rosa och klänning, annars kan han ju tro att det är ok. (OBS!!! Sarkasm! Från min sida alltså, för nog finns det fortfarande gott om folk som har dessa tankar!)
Begreppen pojkflicka och flickpojke existerar för att vi hittat på att det finns saker som är för flickor och saker som är för pojkar, intressen som är för flickor och intressen som är för pojkar för att inte tala om färger som är för flickor och färger som är för pojkar! Om vi skulle sluta köna dessa saker skulle vi inte längre behöva använda dessa ord för att beskriva barn med olika intressen! Varför inte bara låta barn vara barn med olika intressen? Varför köna allt beteende?
Dessutom: Sluta FÖR FAAN att använda uttryck som signalerar att det är bättre att vara pojke än att vara flicka! Det är väldigt ocoolt! Vi är alla lika mycket värda gott folk!
Matildas blogg 
Finns ett så starkt anti mot flickpojkar, även här i det så fina jämställda Sverige. Dom flesta jag stöter på gillar dom (oss/mig) inte. Ja okej det kan vara okej om du är vuxen och kallar dig typ dragqueen, men inte hos en pojke för då heter det att han har blivit hjärntvättad av feminister och genusvetare. Som att vara en pojke och pojkig/manlig/macho är det naturliga. Så sjukt tankesätt, det är inte ett dugg jävla naturligt för en pojke att vara pojkig, det är något han får lära sig!
Trött på alla inskränkta idioter där ute, och det finns otroligt många av dom, som tror det är naturligt för en pojke att vara pojkig. Det räcker att se vad dom som kritiserar oss feminister säger, alla så kallade jämställdister…
Jag tycker att vi kunde lägga ner alla etiketter på barn och låta dem bara vara barn. Det är ju inte barnen själva som hittar på pojkflicka och flickpojke utan vuxna och jag tycker att det förstör! Plötsligt är det nte bara lek och roligt utan ”detta gör jag fast jag är flicka/pojke!!!”. Om vi började se människor som individer istället för kön tror ja att många fördomar hade försvunnit, för då hade vi inte ämpat så för att placera dem i fack.
Stör mig också på detta uttryck ”pojkflicka”. bra inlägg!