Det mest provocerande en kvinna kan vara är tydligen oattraktiv. TW: Exempel på vidriga kommentarer.

Det har på Instagram och Twitter poppat upp flera konton där personer anonymt kan dela med sig av förtryck de upplever. Fyra jag följer är svartkvinna, asiatiskkvinna, fetkvinna och funkofobi.

Något som går igen i berättelserna på flera konton är personer som berättar om hur de blivit verbalt attackerade av ilskna män som uppenbarligen finner det sjukt provocerande att de inte uppfyller just deras personliga standard för skönhet. Att de inte är knullbara i deras ögon. Detta är något jag finner väldigt fascinerande! Jag kan inte komma på mig själv med att någonsin ha blivit förbannad på en främmande man ute på stan för att jag inte känner för att ligga med honom, så jag har svårt att förstå grejen. Var kommer den ifrån? För det handlar inte bara om krav på fysisk tillgänglighet för sex, nej till och med ens rena uppenbarelse måste vara tillfredsställande, annars jävlar!

Just nu kan jag inte komma på att jag varit med om att någon blivit spontant arg på mig för att jag råkade dyka upp i hans synfält utan att det ger honom en positiv känsla av skönhet i ögonen, men det har säkert hänt i någon form. Om så bara genom att de skrikit okvädingsord om mitt utseende efter mig.

Idag dök texten nedan upp på fetkvinna-kontot. Det är en av flera under just det kontot där män blir provocerade av att en tjock kvinna är i närheten av dem. Som att vi borde anstränga oss för att bli smala så de slipper se oss som vi är. Det är så uppenbart att han bara söker kontakt med henne för att få chansen att förolämpa.IMG_0667

Ett annat exempel är från svartkvinna-kontot. Varför han kände att hon behövde veta detta kan man verkligen fråga sig.IMG_0668

Han visar inte bara upp sin rasism utan visar upp en creepy sida som får mig att tänka på seriemördaren i När lammen tystnar. Han vill sprida ut kvinnors hår över kuddar? It puts the conditioner it it’s hair or else it get’s ”the hose” again… eller nått.

Här är en annan favorit från fetkvinna-kontot. IMG_0670Att springa iväg innan den ”oattraktiva” kvinnan hunnit få en syl i vädret verkar vara populärt. Annars kanske hon berättar för honom att hon skiter i vad han tycker, att hans åsikt är överflödig och att han borde hålla käften. Han har ju ingen aning om hennes preferenser eller läggning. Vad är det som säger att hon vill ens ha en man t. ex? Just honom lär ju ingen vilja ha för ”elak” är väl så långt från knullbar som någon kan komma.

Kanske är det också minst lika provocerande att andra personer är intresserade av kvinnor som de här männen finner oattraktiva. Kanske är det därför andra mäns kärlek till kvinnor som inte uppfyller vit, smal och able-normen objektifieras. Min sambo har mer än en gång fått sina preferenser kallade fetischer t. ex. Som att det skulle vara nått snuskigt och porrigt att älska mig för att jag inte är smal. Som att det inte skulle handla om kärlek utan bara en sexuell dragning till mitt ”avvikande” utseende. Kränkande, minst sagt, både för mig och honom.

Men nu åter till de här snubbarna som tar sig friheten att, gärna med vrede i rösten och uppträdandet, upplysa både kvinnor de känner och som är främlingar för dem om att de inte vill ligga med dem. Jag har hittat ett så fantastiskt citat som jag tycker att alla borde memorera. Det är från Erin McKeans blogg och det är så himla bra.Skärmavbild 2014-08-21 kl. 15.59.28

För du är inte skyldig någon att vara söt, sexig eller knullbar och alla som tror det kan dra åt helvete.

 

Sverigedemokraterna talar till folks sämsta sidor

Man vet man blivit gammal när ens ungdom
Börjat glittra som Allens Manhattan
Dan före dan

Idag längtar jag tillbaka till mina tonår på 90-talet. När nynazismen kändes som ett hanterbart hot. När det bara var en grupp missförstådda unga, främst män, i socialt och eller ekonomiskt utanförskap som fångats av ideologin. När allt bara kunde bli bättre, när allt bara SKULLE bli bättre. När mänskliga rättigheter gick framåt. Idag känns det inte så längre. Idag känner jag bara hopplöshet och ångest.

Och jag känner mig svingammal, som om all kraft gått ur mig.

70 år. Mindre än en mansålder. Var det så lätt för Europa att glömma? Tydligen är det så.

Jag kommer, som tidig 80-talist, från en generation som i skolan fick möta människor som överlevt förintelsen. Jag har inom ramen för mina föräldrars politiska engagemang hängt med Nina och Jerzy Einhorn, tagit del av deras berättelser och visdom. Det är vi som föder och uppfostrar morgondagens medborgare nu. Kommer det att märkas? Har vi lärt oss nåt? Har vi lärt oss nåt som tydligen inte förmedlats till alla de ute i Europa som röstat brunt igår?

Tidigare har jag käckt och förhoppningsfullt försökt tänka att nazism, rasism, transfobi, homofobi, kvinnohat och alla andra medmänsklighetsfrånvända tankegångar som folk bygger vidrig politik och vidrigt beteende på kommer att dö bort med äldre generationer. Att progressiviteten kommer att skapa det bättre samhället av sig själv. Nu är jag inte lika säker. Nu känns det bara som att historien upprepar sig.

Häromdagen började Patrik prata om att vi kanske skulle skaffa ett barn ändå, att uppfostra till en trevlig person och vi pratade om hur det skulle vara och om allt vi skulle lära hen. Idag känns sterilisering som det bästa alternativet igen. Och då hade vår unge ändå varit sådär härligt flyga under radarn normativt vit som vi är.

Sverigedemokraterna talar till folks sämsta sida. Den småaktiga, skitiga, hatiska sidan som vi alla har mer eller mindre av.

Vissa säger att tiggarna haft effekt i valet. Kan det vara så? Ja, kanske. För nog är det obekvämt, beklämmande och JOBBIGT att skåda mänskligt lidande i vitögat på en daglig basis. Att ryckas ur sin komfortzon. Det tycker jag med, men jag är inte dummare än att jag fattar att klumpen i magen inte har med tiggarna i sig att göra, utan känslan av hopplöshet över att det inte går att på egen hand skapa någon varaktig positiv förändring för dem. Det pratas om att de är ”organiserade”, jag hoppas verkligen det! För då kommer den lilla hjälp en kan avvara till nytta för alla.

Om det här med tjejers ansvar att inte bli våldtagna

Häromdagen uppmärksammade media att Norges nyblivna barn-, jämställdhets- och integrationsminister (hur I HELVETE tänkte de där!?) Solveig Horne (Frp) 2011 ska ha uttryckt att ”Tjejer har också ett eget ansvar när det gäller våldtäkter, att inte hamna i de situationerna och våldtäkterna beror till stor del på invandrade män med en medeltida kultur.” Idag menar hon såklart att hon inte skulle ha sagt så i dagsläget, men ändå. En gång har hon i alla fall tänkt så och dessutom är det knappast en ovanlig ståndpunkt.

Frågan är snarare om den ståndpunkten inte är vanligare än den där ansvaret för brottet våldtäkt helt läggs på gärningsmannen.

Jag kan förstå tankar om att människor har ett eget ansvar att inte råka illa ut, men då mer som en del i självbevarelsedriften. Jag tycker till exempel att man har ett ansvar att inte springa runt och lattja på ett spårområde (där man ju för övrigt inte FÅR hänga om man inte har nått där att göra) om man inte vill riskera att bli påkörd av ett tåg. Blir man i ett sådant fall påkörd av ett tåg är det kanske inte lokförarens fel. Jag kan också tycka att det nog är smart att hålla sig borta från att sätta sin hand över öppen låga om man inte vill bränna sig.

Men att göra bedömningen att det torde vara riskfritt för en att umgås i sällskap med män, antingen män enskilt eller män i grupp, borde inte falla inom kategorin ”ansvar att inte hamna i de situationerna”! I alla fall inte om man inte vill att vi ska börja hänge oss åt total könsseparatism och driva på tankar om att alla män är djur som bara är ett erotiskt pirr i skrevet bort från att begå våldtäkt.

Att bli våldtagen är liksom inget som tjejer bara råkar ut för sådär ”oj hej hoppsan vad tokigt det blev” för att hon inte var tillräckligt medveten om sin omgivning, inte tog tillräckligt ANSVAR att inte hamna i den situationen. Det är en brottslig, aktiv handling, som en gärningsman väljer att begå mot henne.

Och nej, våldtäkt beror inte på invandrade män ”med en medeltida kultur”. Det behöver man inte ens gå in och titta på anmälda och dömda våldtäkter för att inse. Det är bara att titta på diskursen om våldtäkt som förs mellan vita, västerländska män OCH KVINNOR idag så fullkomligt överöses man med åsikter som rimligtvis tillhör medeltiden. Som ”Om hon hade kort kjol får hon skylla sig själv!” och annan misogyn skit.

Uppdatering: Strax efter att jag lagt upp detta inlägg tweetades en artikel från Politism.se in i mitt flöde ”Det här barnet förtjänade inte att våldtas, men…”, som belyser precis vad jag menar i sista stycket.

”Det borde vara dödsstraff på våldtäkt!”

Häromdagen kunde jag inte låta bli att lägga en liten kommentar på den omskrivna och till Sverigedemokraterna kopplade siten Avpixlat. Sen lutade jag mig tillbaka och väntade på vredesmodet. Dock har jag inte läst kommentarerna jag fått, lika bra att låta bli.

Det var en artikel om en 16årig kille som hade våldtagit en vuxen tjej och försökt våldta två barn jag kommenterade under. Hemskt. Verkligen hemskt. En kompis till mig hade länka den på Facebook. Avpixlat tyckte att han borde utvisas från Danmark, där han bodde och där han utfört brotten, till Somalia vilket är landet han fötts i och härstammade ifrån.

Redan i den lilla information som visades vid länken på Facebook reagerade jag. Det är liksom ett barn vi pratar om. Faktiskt. I mångt och mycket ÄR en 16åring ett barn. Det är inte en vuxen vi talar om. Ja, han har begått hemska brott och är säkert farlig för samhället i det skick han är nu, men vad är vettigt med att utvisa honom? Förutom då att han inte längre vistas i Danmark och det säkert kan kännas bra för vissa som bor där.

Sen läste jag artikeln och då framgick det att han troligtvis var väldigt traumatiserad av händelser i hemlandet. Han hade blivit skickad dit som ung tonåring för att gå i Koranskola men råkat hamna i klorna på de som rekryterar barnsoldater och hade i och med det varit med om helt sjuka saker. Han hade även tvingats utföra våldsamma handlingar. Personer som känner honom har berättat att han efter det blev personlighetsförändrad, något som absolut inte är svårt att förstå. Sedan hade han lyckats ta sig till Danmark igen och där som sagt var begått våldtäkt.

Att skicka tillbaka en 16åring till en plats där han varit med om så hemska saker och där han riskerar att utsättas för ännu mer hemska saker känns verkligen inte medmänskligt! Det rimliga är, enligt mig att erbjuda honom vård och rehabilitering i Danmark! Jag är glad att majoriteten av rätten som dömde honom också tyckte så.

I kommentarerna under artikeln kom så också de nu i sådana sammanhang i det närmaste självklara utropen om att våldtäkt borde beläggas med dödsstraff. Jag orkade inte kommentera under dem, men hade jag pallat hade jag frågat dem om de verkligen menade det.

För det mesta brukar nämligen personer som snackar om dödsstraff gällande våldtäkt bara och endast mena att det skulle vara för de där våldtäkterna som okänsliga idioter kallar ”riktiga våldtäkter”, nämligen överfallsvåldtäkterna som begås av en främling. Särskilt när denne främling råkar vara mörkhyad. Det är knappast våldtäkterna där en person i en relation skiter i partnerns nej eller där någon utnyttjar att en person av någon anledning däckat i dennes närvaro de tänker på.

Själv är jag emot dödsstraff och förespråkar såklart inte det för våldtäkt alls, jag tycker bara att det blir extra korkat att skrika efter dödsstraff för våldtäkt när man bara pratar om den där ovanliga formen av våldtäkt som faktiskt bara drabbar några få. Särskilt inte i ett samhällsklimat där våldtäktsoffer utsätts för fortsatta övergrepp, beskrivs som lögnare, falska angivare och personer som ”bara ångrat sig dagen efter”. Jag blir, i den kontexten. knappast övertygad om att deras rop efter hårdare straff alls handlar om omtanke om offren.