I want you, but I don’t need you

Jag har de senaste dagarna fastnat för Amanda Palmers cover av Momus sång I want you, but I don’t need you. Den har fått mig att tänka på det här med att känna att man inte bara tycker om, älskar, begär och vill vara med sin partner utan även anser sig behöva hen.

I tidigare relationer har just det här med huruvida jag behövt dem eller ej varit ett problem. För snubbarna. De har uttryckt att de känt att jag inte behövt dem och att det var jobbigt. Bevisligen hade de rätt för de finns inte längre i mitt liv och uppenbarligen går det bra för mig att leva ändå. Alltså behövde jag dem inte. Varför att jag tyckte om dem, begärde dem, ville va med dem eller kanske till och med ansåg mig älska dem inte var nog kan jag dock inte förstå. Vad var det de ville att jag skulle behöva dem för? Hur skulle jag behöva dem?

Det var och är inte lätt att veta vad det var mina ex ville att jag skulle förmedla för att visa att jag behövde dem. Där de var frustrerade över att de inte kände sig behövda var jag frustrerad över att jag inte visste vad det var de förväntade sig av mig. Ett allmänt förekommande tema var deras sårande manlighet på grund av att jag var smartare och mer allmänbildad av dem.

Det är inte ofta en man kunnat få mig sittandes trollbunden och med ögonen tindrandes mot honom medan han förklarat världen för mig. Det är inte lätt att göra mig imponerad. Vill jag veta saker frågar jag någon jag vet har koll eller så läser om det ur säkra källor. Jag låter inte nån snubbe mansplaina fenomenet för mig, kvalificerad för uppgiften genom att han för tillfället är i en romantisk relation med mig. Ibland fick jag känslan av att det var ett av problemen, att jag inte behövde dem för att förklara världen, för att visa mig vägen, för att lära mig att leva. Det var inte som att de ville betala mina räkningar eller hjälpa mig med praktiska saker. Jag fick inte heller känslan av att de ville vara en axel jag kunde luta mig mot när något var jobbigt, så det var inte så de ville att jag skulle behöva dem.

Sen är det såklart nödvändigtvis inte dåligt att känna att man behöver sin partner, eller att i realiteten faktiskt behöva sin partner, men att det skulle vara något så avgörande för relationens varande eller icke-varade, som mina ex gjorde det, till kan jag inte förstå mig på. Är det inte härligt nog att någon vill vara ihop med en utan att de för den sakens skull känner att de behöver en?

Just nu skulle man nog kunna påstå att jag behöver Patrik. Jag skulle dock inte vilja påstå att det är en särskilt trevlig insikt eller upplevelse för mig. Jag skulle inte heller vilja påstå att det är stärkande för relationen. Det är bara tur för mig att han inte utnyttjar det faktum att jag inte bara tycker om, älskar, begär och vill vara med honom utan just nu också behöver honom.

All I wanted was to be wanted
But you’re drowning me deep in your need to be needed
La la la
La la la

I want you, and I want you to want me to want you
But I don’t need you
Don’t need you to need me to need you
That’s just me
So take me or leave me
But please don’t need me
Don’t need me to need you to need me

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s