Om abort efter fosterdiagnostik. TW oerhört känsligt ämne!

Igår publicerade Underbara Clara ett inlägg i abortdebatten där hon problematiserade abort efter fosterdiagnostik i kontexten ”gillar vi verkligen annorlunda?”. Min personliga åsikt är att inlägget innefattade skammande av personer som väljer abort efter fosterdiagnostik och sådant finner jag djupt problematiskt. Av flera kommentarer att döma tog också flera som behövt fatta detta svåra beslut illa vid sig, vilket jag tycker att Underbara Clara borde anse vara beklagligt.

Jag tänker inte diskutera diagnoser som kan upptäckas vid fosterdiagnostik eller vad de kan innebära här. Det är jag inte kompetent nog att göra, lika lite som jag bedömer Underbara Clara vara kompetent nog att göra detsamma. Dessutom anser jag det inte vara av relevans för mina argument då de handlar om rätten till fri abort inom ramarna för vår nuvarande abortlagstiftningen samt vikten av att inte skambelägga då jag anser att det inte hjälper någon. Jag håller med om att det är mycket problematiskt att vissa barn ses som mindre önskvärda att födas, men jag kan inte se vad ett försvarligt alternativ är till att låta gravida besluta angående sina graviditeter.

Underbara Clara skriver att fosterdiagnostik används för att ”förebygga och minska lidandet om missbildningen eller sjukdomen inte är förenlig med liv”. Varifrån hon fått det citatet vet jag inte, men det är i alla fall inte från lagen om genetisk integritet m.m. eller några riktlinjer inom mödravården jag har läst. Ärligt talat hade jag blivit förvånad om jag hade hittat sådana definitioner där då jag anser att citatet tar ett för tydligt moraliskt ställningstagande om vid vilken grad av skada det är ok att efterfråga abort. Hade varit på dåligt humör hade jag till och med kunnat kalla citatet vilseledande, på gränsen till i det närmaste lögnaktigt. Enligt min bedömning utgår citatet nämligen snarare från Socialstyrelsens praxis angående aborter som sker efter graviditetsvecka 22, alltså när rätten till fri abort upphört på grund av fostrets livsduglighet, än fosterdiagnostik.

Fram till graviditetsvecka 18 får abort genomföras av alla anledningar från ”jag vill inte ha ett barn som är fött i december” till ”fostret är inte livsdugligt”. Det kan man tycka vad man vill om, men jag kommer aldrig anse att det är rätt att skambelägga individers val oavsett vilka de är eftersom det enligt mig är samma sak som att i någon mån ifrågasätta rätten till fri abort. Mellan vecka 18 och 22 kan aborter utföras med stöd från Socialstyrelsen. Efter vecka 22 ges detta stöd som sagt var endast när fostret inte förväntas kunna leva utanför livmodern.

Underbara Clara får det att låta som att fosterdiagnostik endas används som verktyg för att rensa bort individer som ses som oönskade i vårt samhälle. Men till exempel ultraljud, som erbjuds alla från graviditetsvecka 18, används ju för så mycket annat! Med hjälp av fosterdiagnostik kan vård planeras eller till och med genomföras redan innan födseln om så behövs.

I kommentarerna var det personer som ställde sig frågan om förespråkare av fritt val anser det lika ok att avbryta en i grunden önskad graviditet på grund negativ inställning till fostrets typ av könsorgan. Mitt svar är ja, det är ok. Det betyder naturligtvis inte att det inte skaver i mig när jag hör talas om graviditeter som avbryts på denna grund. Min första instinkt när jag hörde om ett sådant fall var att fördöma föräldrarna. Men med eftertanke vill i alla fall jag försöka att moralisera en gång för lite angående andras beslut över sina kroppar än en gång för mycket. Jag skulle till och med kunna argumentera att det kanske är bättre att personer som exempelvis inte vill ha barn med snippa inte blir föräldrar till sådana, eftersom de kanske skulle behandla dessa barn illa. Att ta ställning emot deras rätt att bli föräldrar alls hade jag dock aktat mig för, som sig bör av en medborgare i ett land med en väldigt mörk bakgrund av tvångssteriliseringar.

Enligt mig är det förutom detta problematiskt att lägga ansvar på individer för inställningar som hela samhället genomsyras av. Ja, vi har gjort stora framsteg vad gäller den allmänna synen på personer med olika former av funktionsnedsättningar och/eller inlärningssvårigheter. Men vi gör inte bara framsteg. Exempelvis har vi de senaste åren blivit varse om att vi lever i ett samhälle som i största möjliga mån försöker undvika att ta sitt ansvar för medborgare som behöver olika former av hjälp för att underlätta sin vardag. Personer och familjer i behov av stöd och assistans får det begränsat eller indraget. Socialförvaltningar bjuder in jurister som undervisar i hur man bäst utnyttjar lagen till att ge folk så lite stöd som samhället inom lagens ramar bara kan. Familjer vittnar i media om hur de i det närmaste sliter ihjäl sig, både i det vardagliga livet och i processer mot det allmänna för att få den hjälp de behöver och har rätt till.

Vilka är vi då att döma? Även om du anser dig känna en person väl kan du inte föreställa dig hur det är att leva hens liv. De kan ha helt andra förutsättningar än du på grunder du inte har en aning om. De kanske inte heller vill berätta alla sina motiveringar för dig, så hur mycket av ett informerat beslut att sätta dig till doms över dem kan det vara så att du inte har en aning om vad du bedömer deras val och valmöjligheter på. Jag vill inte heller ha ett samhälle där alla som är annorlunda systematiskt rensas bort, men enligt mig blir det snett att försöka lösa dessa problem genom att skambelägga individer eller kringskära deras möjligheter till informerade val. Vill vi begränsa tillgången till fosterdiagnostik eller forskning om och utveckling av densamma? Vill vi ha en abortlagstiftning där gravida inte har en rätt att välja bort graviditet om de vid befruktningen ville bli gravida eller någon gång under graviditeten bestämt sig för att fullfölja den? Jag tror inte det.

Självklart kan man diskutera om det är rätt att välja bort foster efter fosterdiagnostik. Det är troligtvis till och med nyttigt för att skaka om den aktuella världsbilden och ifrågasätta den. Dock anser jag att detta bör ske på en mer strukturell än individuell nivå. Jag tycker att det är oerhört problematiskt att börja lägga för mycket värderingar i vilka aborter som är ok och vilka som inte är ok att genomföra. Vilka liv som är skyddsvärda och vilka som inte är det. Det är inte i patientens, i detta fall är den gravidas, intresse och som vars väl och ve ska vara i främsta rummet.

En sak vill jag göra klar så att ingen behöver fundera: För några år sedan läste jag ett blogginlägg, vem det skrevs av tänker jag inte nämna här för vederbörande kan ju ha ändrat åsikt sedan dess, där författaren pläderade för så kallad retroaktiv abort och föräldrars rätt att i samråd med läkare döda levandefödda barn som fötts med skador. Detta på grund av någon tanke om ”rätt till ett värdigt liv”. Det är naturligtvis inte en ståndpunkt jag står för, vilket jag även då uttryckte i en kommentar till det nämnda inlägget. Att döda levandefödda barn är inget annat än mord och något jag aldrig skulle förespråka. Det för snarare tankarna till Nazityskland än till några ideal om fri- och rättigheter. Levandefödda barn är personer vars människovärde är okränkbart. Men detta bör enligt mig aldrig ställas i motsatsförhållande till aborter, för då är vi ute på väldigt hal is.

11 thoughts on “Om abort efter fosterdiagnostik. TW oerhört känsligt ämne!

  1. Så himla bra inlägg! Hittade hit efter en av dina kommentarer på Claras blogg. Håller med till 100%, och mycket bättre formulerat än vad jag skulle klara av. Blev illa berörd båda gångerna Clara skrev om detta, alltså jag fattar hennes tankegång men att göra abort pga DS är INTE samma sak som att tycka att de med DS som är i livet (dvs ej foster) inte bör finnas eller ha samma rättigheter…det blir verkligen att skuldbelägga människor för deras aborter.

    Om en människa gör abort pga den dummaste jäkla anledning (enligt andra) bör det fortfarande inte spela någon himla roll för a) kvinnans kropp, kvinnans rätt att bestämma över den, och b) om hon nu har en så himla dum anledning kanske det ändå var bra att den bebisen inte föddes, för då kanske hon inte var redo. Som du säger, om hon absolut inte vill ha en flicka kanske det är bra att en flicka inte föds, för då skulle hon kanske inte vara kapabel till att vara en bra förälder till denna flicka!

  2. Ja, bra skrivet.
    Hittade också hit från Underbarabortmotståndarbloggen.
    Fattar, som jag skrev där också, inte skillnaden mellan fosterdiagnostik och alla andra åtgärder som tas för att få ”friska” barn. T.ex kostrekommendationer, folsyratillskott, m.m. Om skillnaden är den att motverka en skada innan den uppstår och att hantera den i efterhand är aborten kan jag inte få det till annat än att man har invändningar mot aborter.
    Om man var konsekvent i att gilla annorlunda och välkomna annorlunda i sin närhet menar jag att man också ska strunta i alla vaccin, rekommendationer kring graviditet, tandreglering (om man drar det till sin spets.) m.m

    Fosterdiagnostik har ju dessutom andra effekter än att motverka annorlunda.

    Jag kan inte se diskussionen som annat än ett förtäckt abortmotståndarinlägg, och jag förvånas över att Amelia godkänner den här typen av inlägg

    • Det är ju också en intressant aspekt du tar upp, det med alla andra saker folk gör för att ge barnet så bra förutsättningar som möjligt.
      Läste precis någon kommentar som avslutades med nått i stil med att de som har mage att göra abort efter fosterdiagnostik får stå ut med att andra har väldigt starka åsikter emot det. Håller inte med där heller. Ja, de får tycka vad de vill, men när de går ner på individnivå vilket jag anser man gör om man pratar om specifika fall även i allmänna ordalag, så får man stå ut med att andra tycker att man är ett okänsligt svin som borde ta sig en djup koll i spegeln och fråga sig om de har rätt att döma.

      • Ja, det är nog en kombination av att det är väldigt enkelt att tro man vet vad andra har för skäl och att det är så fint att få klappa sig för bröstet med: jag gillar VERKLIGEN annorlunda (och är stor och god i sinnet).
        Sen har man inte tänkt mer än tjugo sekunder, max.

      • Nej men precis och så glömmer de mitt i sin kamp för annorlunda bort att även alla föräldrar är olika. Det är liksom inte som att alla som lämnade bort barn förr gjorde det bara och endast för att vården insisterade på att barnen skulle hamna på institution. Vissa gjorde det för att de ville det, för att de inte kände att de mäktade med ansvaret.

      • Antagligen också fler än man vill tro i och med att stigmat faktiskt var större förr.

  3. Om jag förstår det sista stycket rätt, så tycker du att det sker en stor förändring så fort fostret är utanför kvinnans kropp – det skulle vara intressant att höra varför du anser det.

    • Jag vet inte om det är så lätt att svara på just varför. Säkerligen är jag influerad av svensk lagstiftning som gör den distinktionen, antagligen för att jag är en svensk jurist. Kanske förstår du mer hur jag tänker om du läser detta gamla inlägg om varför jag tycker det är asbra att foster t.ex. inte har arvsrätt: https://tildaf.wordpress.com/2011/11/16/nej-foster-har-ingen-arvsratt-tack-och-lov/
      Sen anser jag också att man måste göra en skillnad mellan foster som är menade att födas och som inte är det. T.ex. förstår jag inte alls varför det skulle vara ett etiskt dilemma med 3D-utskrifter av foster, alltså i motsats till abort, som det var en artikel om i DN häromveckan http://www.dn.se/nyheter/varlden/gipsfoster-i-3d-ny-trend-som-vacker-kanslor/. Skulle det vara så hade det ju varit ett etiskt dilemma att folk reagerar olika på olika graviditeter beroende på vems kropp den uppstått i, men så har det ju varit så länge mänskligheten kan minnas utan att folk gjort en alltför stor affär av det.

      • Tack för ditt svar! Din blogg tillhör mina favoriter, men jag är en sådan där som inte riktigt vågar kommentera. (Vill liksom inte vara för påträngande…)

        Du skriver att ”Att man inte får göra abort utan tillstånd från […] handlar inte om fostrets rätt till liv utan är en inskränkning i kvinnans rätt till abort.” Hur menar du då? Jag kan se det som en rimlig ideologisk tolkning (och kanske min personliga åsikt) – men förhoppningsvis är väl lagen baserad på något annat… eller?

        Btw, min personliga position är att jag är för fri abort, och tror att det bästa sättet att minska antalet aborter (om man nu vill det) är genom bättre sexualupplysning etc. (Jag bor i Storbritannien, suck.)

        När det gäller 3D-utskrifterna, vilket jag inte läst om tidigare – vaddå, ‘påverka abortdebatten negativt’? Jag skulle nog säga att det är skrämselpropaganda och rena lögner, ofta motiverade i fundamental religiositet, som har den mest negativa effekten…

  4. En viktig aspekt som Clara inte tog upp är att man med hjälp av fosterdiagnostik kan minska mängden mycket sena aborter. Över hälften av alla aborter som sker efter vecka 18 och kräver tillstånd av socialstyrelsen beror på fosterskador som inte har upptäckts förrän vid det rutinultraljud nästan alla gör runt vecka 18. Med tidigare och bättre fosterdiagnostik skulle fler av de här aborterna kunna utföras tidigare , vilket vore betydligt kvinnovänligare. En mycket sen abort på grund av fosterskador på en önskad eller välkommen graviditet är nog bland det svåraste en människa kan vara med om och för många kvinnor är det lika traumatiskt som att mista ett önskat nyfött barn.

    Med anledning av det jag skrev ovan känns det viktigt att påpeka att den typen av aborter jag pratar om inte alls bara handlar om Downs Syndrom och liknande. Många som kritiserar fosterdiagnosikens utveckling är helt fixerade vid just Downs Syndrom. Men tester som
    KUB och NUPP handlar inte alls bara om att leta efter Downs Syndrom som vissa vill ha det till. Det finns andra mycket svårare kromosomfel som Trisomi 13 och Trisomi 18 som oftast innebär att barnet om det inte dör vid förlossningen får ett mycket kort liv. Testerna fångar upp de här kromosomfelen också men det ”glömde” Clara berätta.

    Självklart måste den som vill göra abort på grund av Downs syndrom få göra det men jag tycker det är ganska ohederligt att som i hennes inlägg dra igång en debatt om vilka individer vi ”sorterar ut” och inte när det i många fall handlar om att abortera ett foster som skulle ha dött antingen vid förlossningen eller kort efteråt.
    Hur kan man tycka att det är att sortera ut?!
    Självklart kan och ska man aldrig tvinga någon till abort, men finns det redan barn i familjen som är stora nog att förstå att det är syskon på gång tycker jag ärligt talat att det är ganska grymt mot dem att inte avbryta en graviditet vid mycket svåra fosterskador där det bara är en tidsfråga om barnet kommer att dö vid förlossningen eller strax efter. Vill en vuxen göra det valet av t. e.x religiösa skäl så visst – men hur förklara för ett sjuårigt barn att de kommer att få en lillebror eller lillasyster som kommer att dö antingen vid födseln eller kort därefter?

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s