Tankar om otrohet

Jag läste Aversioners blogginlägg om att bli sviken av den man älskar samt folk som ”minsann anade hela tiden” och fäste mig speciellt vid de sista styckena om att inte kunna höra ordet ”otrohet” utan att det knyter sig i magen.

Det tar mig tillbaka till när jag blev sviken. Egentligen var den otroheten det bästa som kunde hända, för den satte effektivt punkt för min relation med en kille som var kontrollerande, manipulativ och våldsam. Men det var väldigt jobbigt ändå.

Även om det var skönt att det var slut gjorde det så himla ont att känna att jag inte varit värd mer. Jag som stått ut i över två år i en relation jag vantrivdes i med en kille jag egentligen inte var kär i för att jag kände skuld för att jag misslett honom att tro att jag kände likadant som han sa sig göra. Så plötsligt blev det så tydligt att jag nog inte var mer än någon att utöva kontroll över och lättillgängligt sex för honom. Jag har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Eller så arg.

I samma veva började det sändas en dokusåpa som hette Temptation Island på TV och överallt fylldes löpsedlar om ”otrohetssåpan”. Varje rubrik var som ett knytnävslag i mellangärdet och det var vidrigt.

Alla relationer vi har med andra människor ser jag som baserade på olika sociala kontrakt. I media kan man ibland läsa artiklar som vill berätta för oss vad otrohet är. Enligt mig är det upp till varje par att bestämma det. För mig och Patrik är det otrohet att göra saker bakom ryggen på varandra, saker vi inte vill att den andra skulle veta. Vad som då i ren handling är otrohet kan ju skilja sig enormt mellan oss och andra par. Det är hemlighetsmakeriet och lögnerna som är i fokus, inte gränsdragningar vid pussar eller samlag.

Idag tror jag inte att jag hade tagit otrohet i form av att min partner ligger med någon annan vid ett enskilt tillfälle lika hårt. Antagligen hade jag ifrågasatt om jag ville vara kvar i relationen och kanske hade det tagit slut, eftersom jag är inbiten (serie)monogamist, men jag tror inte att jag hade vänt det som hänt inåt på samma sätt som jag gjorde då för över 10 år sedan. Det var det som var värst. Att känna det som att det var för att jag inte varit älskad alls som det hänt.

Ibland tänker jag att jag inte hade velat veta om det just var en engångshändelse. Såvida jag inte riskerade att ha fått en könssjukdom då, för sånt är det ju viktigt att vara öppen och ärlig med så att man inte riskerar sin partners sexualhälsa.

Långvariga relationer utanför förhållandet hade dock varit en annan sak för då kommer ju lögnerna in och jag hatar lögner efter att ha vuxit upp med människor som ljugit friskt för mig för sin egen vinnings skull. Man säger sig vara någonstans där man inte är. Andra kanske får reda på det och plötsligt vet andra mer vad som pågår i ens relation än vad man själv gör. Det hade inte varit ett ok slöseri med min tid, tid jag hade kunnat spendera med att göra annat än att vänta på att min partner ska komma hem till mig.

Advertisements

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s