Bantning som statsreligion.

När jag med raska steg promenerade hem från körlektionen idag kom jag att tänka på kvinnor jag träffat genom mitt liv som förtroligt pratat bantning med mig. Ju mer jag tänkte på det desto mer irriterad blev jag.

Bantning känns som någon slags statsreligion i detta land, något som alla som inte är magra invigs i. Samt kanske också de magra, vad vet jag, jag har aldrig varit smalare än ”smal” på den tiden jag inte var en tjockis så jag har ingen erfarenhet av det. Eller vi kan säga så här: Jag har sällan, från födseln till nu, varit så smal så att det inte funnits någon idiot som i sin projicering av hatet  mot den egna kroppen inte tyckt att jag gott kunde tappa något hekto för att bli sötare.

Jag hann knappt få bröst och snubbla över 45 kilossträcket innan kvinnor i alla åldrar kände att det var dags att inviga mig. Med förtroliga leenden och nickar i samförstånd pratades det dieter och värdet av att tappa något kilo hit eller dit. Alldeles oavsett om jag hade bett om att bli inkluderad i deras fixering vid kroppen. De flesta, för att inte säga alla, som höll på så med mig kämpar fortfarande, snart 20 år senare, mot extra kilon. Verkliga eller inbillade. En del av mig tänker: ”Ät eller låt bli att äta, men håll käften!”.

Det är hemskt, känner jag, att många spenderar hela sina liv med att känna skuld över saker de stoppar i munnen. Särskilt eftersom jag inte tror att det är bra vare sig för vikt eller hälsa.

20130610-215010.jpg 13 år. Antagligen inte utan en tanke på beach 1995

Advertisements

4 thoughts on “Bantning som statsreligion.

  1. Tyvärr är det vanligt utanför detta land. Om inte vanligare. Varje gång jag besöker min släkt i Kroatien tar sig folk friheten att kommentera min (och varandras) kroppar obehindrat och kan prata mat och bantning (dock aldrig träning!) i timmar. Förstå att det är svårt att unna sig en glass då! Och feg som jag är vågar jag ännu idag inte säga ifrån. Det är ju bara för sorgligt…

    • Ja, det är ju sant. Får kanske kalla det världsreligion istället, denna utseendefixering, som ju hetsen grundar sig i. Den skapar så mycket ångest! Jag kommer ihåg stämningen hemma dagarna innan en riktig kroppskommenterare skulle komma på besök. Ångest och irritation. Tankar på ”Vad kommer hen att säga nu? Tänk om jag gått upp 2 hekto sedan sist?”.

    • Och aldrig prat om träning utifrån ett hälsoperspektiv eller att det är skönt eller till och med rolig att röra på sig. Nej bara ”Så du inte blir fet(are)!” eller ”Så att du blir smal(are)!”.

  2. ”Ät eller låt bli att äta, men håll käften!”

    Exakt vad jag brukar tänka. Ät och njut av hur gott det är eller skit i det. Man kan inte ha kakan och äta den.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s