Jag orkar inte med skitsnack!

Jag börjar bli ordentligt trött på skitsnackare och då menar jag SKITSNACKARE!

Jag skiljer nämligen på två olika sorters skitsnack; ventilering och rent jävla skitsnack. Ventilering är enligt mig när man gnäller över någon som betett sig på ett sätt som gjort en arg, frustrerad eller provocerad. T. ex: ”X är så taskig! Igår sa hen att Y har ful näsa, fem minuter senare sa hen att jag och Y har likadana näsor. Tror hen inte att jag fattar att hen vill förolämpa mig?”. Ibland kan man behöva ventilera, visst hade det varit bättre om man tagit upp det direkt med personen som man ser som ett problem. Men det kan vara svårt när dålig självinsikt gör att personen i fråga inte alls vill fatta att det de säger kan uppfattas som kränkande eller erkänna att kommentaren faktiskt var illa menad.

Rent jävla skitsnack är enligt mig när man talar illa om andra personer om saker som inte påverkar någon annan än den personen man talar om, som t. ex: ”Såg du vilken tröja X hade på sig, hur kan hen tro att hen har kroppen att bära upp en sådan? Har du förresten hört att X blivit dumpad av sin senaste kille, ja det går väl inte att stå ut med en så patetisk person som X i längden. Någon koll på vad hen ska göra med sitt liv verkar hen inte ha heller!”. Jag har svårt att se när det är legitimt att bete sig så, även om jag säkert gör mig skyldig till det oftare än jag ens vill erkänna för mig själv.

I min familj är rent jävla skitsnack en umgängesform, den vanligaste umgängesformen. I alla fall damerna emellan, så jag är van. Jag tror att det grundar sig i dåligt självförtroende och rädsla för att bli dömd. Det är inte som att någon ens drar sig för att snacka dynga om något någon annan gör fast de själva gjort exakt samma sak. Att försöka kontra med ett ”Men du då?” brukar dock inte fungera eftersom minnet gärna är selektivt.

Min upplevelse av det har varit att vi inte lär känna varandra för att vi är så upptagna med att lyfta oss själva och trycka ner någon annan (icke närvarande såklart) så att vi inte tar oss tid att verkligen prata med den personen som är framför oss! Istället blir det förutfattade meningar som styr. Vi tror att vi känner varandra fast vi kanske inte har någon koll alls.

Sedan flera år tillbaka är jag som sagt var trött på skitsnacket! Inte för att jag någonsin gillat det men nu har jag fått så mycket nog av det så jag får jobbiga inre reaktioner av det. All negativitet! Jag spyr över all negativitet!!! Häromdagen pratade jag i telefon med min mamma. Direkt efteråt fick jag ångest och dagen efter var jag nästan redo att hoppa framför närmsta tåg. Jag började tänka efter, känna efter. Jag visste att det på nått sätt hängde ihop med min mamma. Sen kom jag på det: Skitsnacket! Inte bara all negativitet utan det faktum att jag vet att de som ägnar sig åt rent jävla skitsnack TILL mig säkerligen pratar likadant OM mig efter att vi skilts åt eller lagt på luren. Den vetskapen är faktiskt inte så kul.

Jag känner att jag behöver bli bättre på att identifiera när samtal börjar gå över i rent jävla skitnack och säga ifrån att jag inte är intresserad av att höra mer. Min kvot är nämligen fylld nu!

Annonser

3 thoughts on “Jag orkar inte med skitsnack!

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s