Den provocerande husdjurskärleken.

20130202-123628.jpgNej, jag talar inte om den vidriga sexuella sådana utan den ömsinta, omhändertagande.

Jag och Patrik tillhör kategorin av mattar och hussar som kallar sig mamma och pappa till kattskrället. ”Har mamma matat dig?” ”Gå och lägg dig hos pappa en stund!”. Detta finner vissa oerhört provocerande. Ungefär som om det skulle göra deras relation till sina egna barn mindre speciell.

Det är nog sällan sånt som sägs direkt till djurägare men på olika forum (som t.ex. familjeliv.se, även om jag inte hittar en länk till någon speciell tråd nu) spys frustrationen ut med påminnelser om att katter och hundar minsann inte är barn. Precis som att man inte visste det! Min mamma har 7 människobarn men kallar sig ändå både matte och mamma till katterna. Jag tvivlar starkt på att någon av oss människobarn under en dag då vi är vid sunda vätskor tar illa upp av det. Hade någon gjort det hade det nog funnits större bakomliggande problem som gjort en så harmlös sak så känslig.

För mig är husdjur ett ansvar man tar på sig för livet. De är familjemedlemmar. Även om jag skulle tvingas lämna bort en katt, vilket är den sortens husdjur jag främst haft förutom papegoja och undulater, hade jag aldrig glömt bort den utan velat ha koll på att den hade det bra livet ut. När man tar sig an ett husdjur är man medveten om att det med största sannolikhet kommer att åldras och dö innan man själv gör det. Även om jag blivit väldigt ledsen när mina älskade husdjur och familjemedlemmar dött är det så jag vill ha det. Jag vill inte dö innan mitt husdjur för jag vill vara säker på att det har det bra livet ut och det är ju svårt att ha koll när man är avliden.

Dessutom är de ju djur så det en gissningslek att lista ut vad de tycker och tänker eftersom deras möjligheter att kommunicera med människor är begränsade. Självklart blir det en helt annan relation än den man har till ett barn, oavsett om det fötts in i familjen eller kommit in i den på något annat sätt.

Jag tror att många skulle må bra av att släppa lusten att detaljstyra andras liv och värderingar. Låt folk kalla sig mamma och pappa till sitt marsvin om de vill det! Vad har det med dig och ditt liv att göra? Kärlek är inte något som tar slut för att fler omfattas av den. Den blir bara större! Många i samma kategori stör sig också på att jag och Patrik kallar oss en familj fast vi inte har nått barn än. Tydligen är det också väldigt provocerande, ungefär som att vår lilla familj skulle göra deras större familj mindre speciell. Hur orkar man ens lägga sig i sånt?

(Det är alltså jag som är ”tilda81” på Instagram. Vill man följa mig där är det bara att göra det.)

Annonser

13 thoughts on “Den provocerande husdjurskärleken.

  1. Det finns alltså folk som resonerar såhär? Åh, familjeliv.se, så mycket jag hört om detta forum. Jag kanske borde börja hänga där?
    Nu när jag tänker efter så är det säkert samma sorts människor som brukar brukar förklara för mig att jag inte vet vad riktig kärlek är eftersom jag inte har några barn, som kläcker ur sig sånt här. Den har man ju hört några gånger…

    Fin katt/bebis, förresten :)

    • Ja, visst är han tjusig?
      Ja Familjeliv är ju lite i en klass för sig och jag försöker hålla mig borta därifrån för mitt eget välbefinnandes skull, men jag har märkt av detta åsikter ”light” även irl. Som folk som hånar djurägare som blir ledsna när djuret är sjukt eller dör för att ”det är ju bara ett djur!”. Det är inte lika lätt att ta ut sin frustration över andra människors liv till deras ansikte som det är på nätet.

      • Ja, det har ju jag också märkt iofs. Jag blir lika ledsen varje gång såna människor skaffar sig djur.

  2. Trodde jag skrev en kommentar till det här från mobilen, men den hamnade visst nån annanstans, spännande!

    Jag är en av dem som tycker det låter lite weird när nån säger att de är ”mamma” eller ”pappa” till sin katt, men av helt andra orsaker. Ser nämligen framför mig hur personen i fråga då lyckats avla fram en katt på nåt extremt obehagligt sätt ur sin egen kropp…

    Sen är det en ganska onödig grej att störa sig på så jag försöker att inte göra det.

    • Alla har vi väl våra hang-ups. Jag tycket t.ex att det låter jättekonstigt när folk kallar sina killar i 20-, 30-, 40- och kanske till och med 50-årsåldern för ”min gubbe” för jag ser framför mig en liten krum farbror i gubbkeps. Dock försöker jag hålla mina protester enbart till när folk frågar mig hur det är med min 32åriga ”gubbe”.

  3. Min granne skaffade en hundvalp som hon gav till barnen så de skulle lära sig lite ansvar. Sedan när hon fick jobb kom hon på att hon inte hade tid med hunden längre och att den inte bara kunde sitta i lägenheten själv hela dagarna, så då fick hon förgöra den. Hon hade den i kanske ett halvår, lite kortare kanske, och läxan barnen skulle lära sig gick väl sådär. Jag har inga problem med folk som kallar sina djur för bebisar eller ser dem som livskamrater, däremot ogillar jag när man inte ser dem som varelser alls.

    F.ö. tycker jag att det låter konstigt när sextioåringar pratar om sina killar och tjejer, eller kallar varandra för killar och tjejer. Då får jag alltid en sån bild av hur gubbarna drar omkring och bränner med moppe för att imponera på tanterna, och hur tanterna står i stor klunga och tjaskar med rosa tuggummi och lyssnar på FreeStyle.

    • Usch! Lite sommarkattfenomen fast med hund då. Barn lär sig ju inget av sånt förutom att djur är att se som en slit och slängprodukt.

      Jag har sen jag var 9-10 år funderat över vad man säger egentligen om äldre som inte är sambos eller gifta! Då hade jag nämligen problemet med hur jag skulle beskriva satmaran på 55+ som min pappa var i ett förhållande med året innan han dog. Till slut bestämde jag mig för ”kärringvän”. ;-)

  4. Man kan säga [namn], min karl / kvinna, och sen fortsätta med bara namnet. Folk brukar fatta. :)

    Sen blir jag lite sur på folk som tycker att vissa roliga aktiviteter, som att bränna runt på moppe, bara är till för unga!

    • Det är inte alls bara till för unga. Däremot är bilden lustig i mitt huvud. Jag hade blivit glatt upplivad om jag sett ett gäng sjuttioåringar bränna runt på moppe.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s