P-piller och den där så kallade noggrannheten vid utskrivning av sådana.

Jag har inte kunnat låta bli att engagera mig i uppropet ”Nej tack till p-piller som gör oss sjuka!”. Nyss länkade Gotlands[T]rosorna, via sitt twitterkonto, till en artikel från helagotland.se där de blivit intervjuade tillsammans med en gynekolog.

Gynekologen säger saker som att ”kondom är ett dåligt alternativ för unga” alldeles utan att förklara varför. Om jag lappar ihop det tillsammans med att jag vet att vi i Sverige har en låg användningsfrekvens av kondom kan jag gissa mig till vad hon menar, men jag vet inte. Så jag gissar att hon menar att det är ett dåligt alternativ för unga för att kondom inte används av många.

Häromdagen när jag satt och spånade kring detta med p-piller och kondomanvändande kom jag på denna tanke: Tänk om vi är så dåliga på att använda kondom i Sverige för att vi förlitar oss på att alla tjejer äter p-piller? Jag vet nämligen att både jag och sexpartners jag haft varit totalt hjärndöda och både sagt och tänkt ”men om hon/jag äter p-piller så spelar det ju ingen roll att vi inte har kondom!”. Ja det är så otroligt korkat så jag rodnar och det är verkligen inget jag är stolt över, men jag tror att det finns en poäng att visa att till och med jag som ska föreställa vara en hyffsat intelligent människa tänkt på detta dumma sätt. Det är liksom inte bara en tes jag har, det har varit min verklighet. Nej, inte ens jag och Patrik inledde den sexuella delen av vår relation med kondomanvändande innan vi kollat oss för könssjukdomar. Jag använde ju p-piller. *tar mig för pannan*

Jag tycker att kondom ska lyftas fram som det primära preventivmedlet, istället för hormonpreparering av kvinnors kroppar!

Mondokanel skriver ett intressant blogginlägg om preventivmedel och kön (ja hon har länkat mig i inlägget, det var så jag hittade det, men det är inte därför jag tycker att det är intressant):

Tankarna förs till mina egna historier och historierna jag hört av andra. Ett antal kvinnor som fått recept på minipiller utskrivna per automatik på läkarbesöket efter förlossning trots en ovilja att ta hormoner, men där barnmorskan vill ”se hur det går” eftersom ”man inte riktigt kan lita på killar och kondomer i stundens hetta”. Kvinnor som haft extrema blödningar i många månader efter att hormonspiraler satts in men som mest oroat sig över huruvida mannen skall dö av sexbrist under tiden eller – kanske den största oron – skall kunna känna spiraltrådarna under samlaget efter att kramperna och blödningarna slutat. Kommentarer i stil med den jag läser hos Matilda, där en barnmorska undrar huruvida Matildas partner kommer att gå med på att hon går hormonfri. Som om det inte är hennes kropp, utan något hon måste kolla med sin man först om han tillåter henne att hon gör, eftersom det säkerligen kommer att göra hans liv en aning besvärligare – inte lika besvärligt som hennes liv är på pillerna, men en aning mer besvärligt…

Som jag har skrivit på twitter angående min barnmorskas fråga om huruvida Patrik går med på att använda kondom eller inte så började jag undra vem av oss det var som var hennes patient. Han eller jag? Trodde hon att vi hade ett aktivt sexliv när inget förspel i världen kunde få mig att vilja ha sex? För det hade vi inte! Varken han eller jag tror på tvång i dessa sammanhang.

Med tanke på det har jag vid tidigare diskussioner med barnmorskor om minskad sexlust fått råd om att tvätta underlivet med olja och använda glidmedel, precis som att lubrikation är det enda som behövs för att genomföra ett samlag med en kvinna. Så länge hålet är vått är det bara att köra på, verkar budskapet vara. Jag blir förbannad!

Nu åter till artikeln: Gynekologen säger också ”vi är supernoga när vi skriver ut och kollar riskfaktorer”. Jag skulle vilja veta vad detta ”supernoga” innebär. Jag har aldrig behövt göra ett blodprov t.ex. när jag skulle få p-piller. Går de bara på folks utsagor om proppar i familjen? Nu vet ju jag mycket väl att jag blöder som en stucken gris och att proppar troligtvis är mitt minsta problem, men jag har INGEN koll på sjukdomshistoria i 3/4 av min genetiska massa. Jag kan mormors familj hyffsat bra. Resten vet jag nära på inget om. Och hur gör man när man har att göra med en adopterad tjej som kanske inte vet nått alls om sin biologiska familjs sjukdomshistoria? Jag tror inte att jag känner någon som blivit ”supernoga” utredd inför utskrift av p-piller, inte utöver ”Är du fet? Röker du? Har du proppar i familjen?” precis som att vi alla skulle vara experter på vår egen biologi.

Förövrigt är det inte alla som ens tagit upp det uppenbara faktum att jag är överviktig i preventivmedelskonsultationen. Vilket ju kan vara skönt att slippa som tjock, men hur ”supernoga” är det egentligen om vi ser till hälsoaspekten? För mig innebär ”supernoga” eller ens ”noga” mer än lite frågor. Det innebär en ordentlig hälsokoll!

Annonser

4 thoughts on “P-piller och den där så kallade noggrannheten vid utskrivning av sådana.

  1. Mig frågade de bara om proppar i den omedelbara familjen, alltså föräldrar och syskon. Jag tyckte det var konstigt, men det och en test av mitt blodtryck var tydligen allt de ”behövde” när en tonåring kom in och ville ha p-piller. Och ja, de litade helt på vad jag sa. Det gjordes inga ytterligare kontroller. Så hela min familj hade kunnat dö av blodproppar, men så länge jag inte sa det så skulle jag fått dem ändå.
    Jag har upplevt att det gjorts noggrannare undersökningar när jag blivit äldre, typ när jag blev 22-23. Då minns jag ett blodprov någon gång, och jag fick faktiskt sluta med p-ring för att mitt BMI var för högt. Men när jag nog hade behövt en grundlig undersökning som mest, i tonåren, då gjordes ingen.

  2. I övrigt: bara för att varken föräldrar eller syskon fått en blodpropp när en ung tjej ber om p-piller så betyder ju inte det att de inte har anlag för det. Föräldrarna kanske är unga, men har anlag för det och kommer drabbas om några år. Därför borde ju läkare rimligtvis kontrollera anlag längre tillbaka i släkten, eller, ännu bättre, göra en grundlig undersökning, som du skriver. För det finns ju de som helt enkelt inte vet sina släktingars historia. Adopterade personer bland annat.

    • Det känns som att det är väldigt olika det där. Kvinnokliniken i Lund sa till mig att jag var tvungen att gå ner i vikt för att få p-piller igen nästa år. Då bytte jag bara till Capio där de inte ens nämnt min vikt fast jag lagt på mig sedan dess. Som sagt var verkade ju det som en bra idé då, men när jag tänker efter känns det inte så häftigt!

  3. Jag vägrar konsekvent p-piller och ALLA former av hormonpreparat sedan mina tonår tog slut. Då var jag för ung för att våga säga ifrån och jag sökte primärt hjälp hos ungdomsmottagningen för att jag hade såna extrema menssmärtor och det löstes självklart med p-piller. Bara där är jag nu som vuxen förbannad, att en 14-åring kommer och ber om hjälp för smärta och får p-piller som hjälp, istället för smärtbehandling.

    Men vidare i det du säger om det här med; så länge hålet är blött är det okej liksom. Det gör mig vansinnig med. De flesta får lära sig ganska tidigt som tjej, att även om en kille har stånd betyder det inte att han vill ha sex, exempelvis kan han få erektion i sömnen, morgonstånd som egentligen beror på typ kissnödighet och så vidare. Men om en tjej är våt mellan benen, då är hon automatiskt kåt? Nej, för fan. ….

    Hela den här soppan med preventivmedel är helt galen. Mannens könsorgan är per naturlighet av enklare modell än den kvinnliga, ändå är det kvinnans som har blivit offer för hormoniella behandlingar. Det är jävla märkligt.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s