Vit jul

20121214-130959.jpgFirar ni vit jul i år? Nej, jag pratar inte om fält täckta av ett gnistrande vitt täcke och snötyngda granar, utan om alkohol.

I år behöver jag egentligen inte ta ställning, för såvida det inte står ett barn i starkt behov av jullunch på min tröskel den 24:e december kommer vi fira jul utan människor under 30 års ålder närvarande. Ändå gick jag in på vitjul.se och skrev under med mitt namn. Enligt mig hör nämligen inte barn och alkohol ihop, eller snarare tycker jag inte att barn och onykterhet går ihop, och då varken i form av att de är fulla själva eller att de behöver umgås med fulla vuxna. Detta är en åsikt jag varit av så länge jag kan minnas. Jag vet att många inte tycker som jag och jag kräver inte att man ska göra det heller, men jag vill berätta om hur jag tänker angående detta ändå.

Jag är uppvuxen i en familj med föräldrar som pendlat mellan nykterism och absolutism. På sin höjd var lättöl ok i vårt hem, min styvpappa ville ha det till jul och påsk. Detta var både på grund av religiösa och ideologiska skäl, men främst ideologiska. Både min mamma och min pappa HATAR (och hatade, eftersom min pappa inte lever längre) sprit. Min mammas styvpappa kunde ibland bli för full och hon har berättat om jular som spårat ur. Varför min pappa hatade sprit hann jag aldrig fråga honom, jag kommer bara ihåg att det var så. Jag har alltså aldrig behövt hantera att mina föräldrar varit fulla i min närhet.

Det är svårt för mig att säga om jag hade mått dåligt om jag nu sett mina föräldrar onyktra eftersom det aldrig hänt, men jag kan i alla fall säga att jag inte känner ett stygn av saknad över att jag missat denna erfarenhet. Man kan ju då fråga sig hur jag kan tycka att barn och onykterhet inte hör ihop eftersom jag inte har erfarenhet av det och inte borde kunna uttala mig, men jag tar gärna andra på deras ord om att det var jobbigt för dem som barn att umgås med onyktra vuxna. Dessutom tycker jag själv att det är viktigt för mig att känna mig i full kontroll över situationer där jag har någon form av ansvar och det känner jag inte att jag är om jag har druckit.

Själv är jag inte nykterist, men jag dricker mig väldigt sällan onykter nuförtiden. Senast tror jag var midsommar 2010 och jag fick betala för det dan efter med en bakfylla som jag trodde skulle spränga mitt huvud! Det låter som en klyscha, jag vet, men jag kan ha roligt utan sprit. Ärligt talat har jag nog roligare för jag slipper ångesten dan efter när jag får för mig att jag skämt ut mig och pratat för mycket om saker som ingen vill lyssna på.

Som sagt var ska jag alltså inte fira jul med barn i år så jag behöver inte låta bli att dricka alkohol om jag inte vill, i alla fall inte på grund av den anledningen. Kanske kommer det slinka ner lite vin, lite öl eller lite vinglögg (10%), kanske inte. Fördelen med att ha vuxit upp med spritfria jular, påskar och midsommaraftnar är att alkohol inte ingår i min festtradition. Likaså för min sambo som vuxit upp med en mamma och en styvpappa som inte gillar smaken av alkoholhaltiga drycker. Därför får jag inte känslan av att jag försakar något om jag inte tar en (eller två eller tre eller fyra) nubbe till sillen. Det är rätt skönt.

Annonser

4 thoughts on “Vit jul

  1. Jag fick en sådan extrem insikt om vad jag är uppväxt med när min pojkvän/sambo för första gången var hemma hos min mor vid en festtillställning och efteråt poängterade att han reagerat på mängden alkohol som konsumerades av de vuxna.
    Jag fick en insikt eftersom jag plötsligt insåg VAD det är jag brukar tycka är så jobbigt med att vara där på middagar/kalas och VARFÖR jag tycker det är jobbigt. Själv dricker jag kanske ett glas vin eller två till maten som mest när jag dricker överhuvudtaget.

    • Jag tror att många har samma erfarenhet, att man inte vet exakt vad det är som är så himla jobbigt förrän man kan sätta ord på det. Själv tycker jag att onyktra vuxna kan vara jobbiga nu fast jag är vuxen med så jag är glad att jag slapp hantera det som barn då man är både försvarslös och inte heller kan gå därifrån om man skulle vilja.

      • Det tycker jag också. Nuförtiden kan jag känna att jag automatiskt slutar dricka efter ett glas när jag befinner mig på sådana tillställningar med familjen. För jag vill inte bli lika onykter som de är. Det blir liksom ett avskräckande exempel.
        Sedan tror jag att mina föräldrar drack mycket mindre när jag var liten, men sedan dess har de skilt sig och flyttat isär och tiden har gått och de har nya vänner. Så jag tror att det har påverkat mycket.
        Åtminstone tror jag det, för jag minns inte att det var lika mycket då som jag tycker att det är nu.

  2. Ping: Flodin-Frithiofssonska julen 2012 « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s