Är vi inte våra åsikter?

En, ja jag vet egentligen inte vad jag ska kalla  den; mening, klyscha, påstående, jag kommit i kontakt med mer än en gång på sistone och funderat mycket över är ”Man är inte sina åsikter”. Det måste vara en tankevurpa på tanken om att vi inte är våra gärningar, det där som man tänker sig att mammor till mördare gråtande ska säga till dem när de besöker dem i fängelset: ”Jag älskar dig, men jag älskar inte det du har gjort!”.

Någon måste ha missuppfattat det hela, tyckt att det ändå låtit bra och sen börjat predika det som dagens sanning, något jag över huvud taget avskyr när det gäller klyschor. Nu råkar det vara så att jag ställer mig tveksam till att vi inte som i aldrig är våra gärningar, men jag måste ändå trycka på min åsikt att är det nått man VERKLIGEN är borde det rimligtvis vara vad man tänker, tycker och känner. Cogito, ergo sum – Jag tänker, alltså finns jag.

Jag har för mig att första gången jag kom i kontakt med påståendet var någonstans på nätet, jag kommer inte ihåg var, där någon undrade vad man hade gjort om personen man dejtade kom ut som Sverigedemokrat. När många skrev att de hade gjort slut för att ens åsikter i viktiga frågor hade varit så vitt skilda kom just påståendet om att det väl inte var en godtagbar anledning att dumpa någon, för att vi inte är våra åsikter. Jag undrar bara vad kriteriet för att det ska vara ok att inte vilja umgås med någon är då, om vi varken är våra gärningar eller våra åsikter? Har alla då någon slags grundläggande rättighet att finnas i andras liv baserat på deras mänsklighet, eller vad?

Sen finns det de som hävdar att åsikter inte behöver påverka hur man är att umgås med om man inte agerar på dem, men jag har svårt att tänka mig hur det skulle gå till om det är starka åsikter vi talar om. Tillräckligt starka för att man ska engagera sig politiskt i dem. Om vi tar den där Sverigedemokraten som exempel igen så är jag t.ex. en person som pratar rätt mycket politik med mina vänner och min sambo. Det hade antagligen varit sjukt jobbigt för mig att ständigt gå i klinch angående vitt skilda grundläggande åsikter om människovärde med en person jag umgås ofta med varför jag antagligen hade brutit kontakten.

Vad gäller mig förbehåller jag mig själv rätten att bestämma vilka jag vill och inte vill umgås med och varför. Jag har ingen lust att underordna mig föreställningar om vad som gör en person till den hen är, oavsett om vi talar om gärningar eller åsikter, om jag inte har lust att vara kompis eller flickvän till en viss person längre.

Sen är det klart att folk kan ändra sig så att varken tidigare gärningar eller tidigare åsikter säger särskilt mycket om vem personen är, troligtvis främst på att hen tänkt om och ändrat åsikt.

Advertisements

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s