Att vara könsnormativ är inte ett problem i dagens samhälle!

Kan någon förklara för mig hur man tänker om man tror att det i dagens samhälle existerar ett problem för människor att uttrycka sig i enlighet med de normer som genom årtusenden utarbetats för de olika könen?

Jag tror inte att det någonsin i alla fall under min livstid kommer att existera en plats där människor systematiskt förtrycks, där barn blir mobbade, för att de är som kvinnor, män, flickor och pojkar förväntas vara och ”helnöjd med sitt kön.”, alltså cis-män och cis-kvinnor. Inte för att jag tycker att det hade varit att föredra. Jag tycker att alla ska få t. ex. klä sig och sminka sig hur de vill utan att behöva fundera över vad som passar p.g.a. kön. Inte ens på så kallade genusdagis står någon och pekar på Pelle och skrattar eller retas för att han har en traktor på sin blåa tröja eller på Kajsa för att hon valt en lila top med glittertryck och puffärm. Överallt annars i samhället också är det trevligt och mysigt att följa normen för det kön man vid befruktningen blev tilldelad. Jag har t. ex. aldrig blivit ifrågasatt när jag haft kjol eller nagellack. Men det vet jag män som blivit.

Så länge en liten pojke kan, med skolpersonalens goda minne, bli misshandlad i skolan för att han har rosa på sig och det finns människor som tycker att han har sig själv att skylla för att han gick mot normen har vi ett problem. Det problemet är inte att barn får vara som de själva vill och har frihet att uttrycka sin personlighet oavsett hur de vill uttrycka den. Problemet är att de inte får det utan att det gnälls, ifrågasätts och retas. Så länge vi har det problemet behöver vi alla ”genusstollar” samhället kan uppbringa!

Länk till Elin Lönns Blogg.

Annonser

8 thoughts on “Att vara könsnormativ är inte ett problem i dagens samhälle!

  1. Jag kan försöka förklara hur de tänker. Skjut inte budbäraren nu bara.

    De tänker att genusfolk har förväntningar på att uppnå ett ”resultat”, som är att normer bryts, och att beteenden som ligger i linje med dessa önskvärda resultat därför favoriseras. Både medvetet och genom omedveten påverkan.

    De tänker att genusteoretiker inte stödjer sig på seriös forskning, utan på feministisk forskning, sprungen ur sentida feminism, som de ser som en radikal ideologi. De köper inte koncept som könsmaktsordningar, strukturer eller förtryck.

    De misstänker att ”genusmedvetna” uteslutande drivs av en ideologisk övertygelse, kombinerat med personliga och/eller ekonomiska intressen, vilket de anser leder till att genusfolk varken tar tillräckligt stor hänsyn till-, eller ansvar för effekter på den enskilda individen som påverkas.

    De tycks se likheter, och drar paralleller, mellan genusfolk och religiösa sekter, med sekt i betydelsen något destruktivt. Från deras utgångspunkt försvarar de bara individen (barn) mot vad de uppfattar som skadligt. Därför kritiserar de genusideologi precis som du skulle kritisera vilken inflytelserik [skriv valfri destruktiv sekt du kan komma på här] som helst, och de uppmuntrar individer (vuxna) till självständigt och kritiskt tänkande, samtidigt som de påvisar logiska brister.

    De struntar faktiskt ofta i ytliga attribut som kjol, nagellack, kläder, smink och färg. De funderar mer kring essensen, vad förändringen av dessa attribut skvallrar om på ett djupare plan. De överväger vad det får för konsekvenser i praktiken att män ger upp sin manlighet, och att kvinnor ger upp sin kvinnlighet, till förmån för något slags könlöst mellanting. Både för den enskilda individen och samhället.

    I den ekvationen väger de också in biologiska faktorer och skillnader mellan kön, som de anser att de ”genusmedvetna” gärna ignorerar och helst låtsas som att det regnar om, samtidigt som de tycker sig se feministisk dubbelmoral och offermentalitet i det mesta (tex: unga kvinnor som utnyttjar sitt sexuella kapital och objektifierar sig till max, samtidigt som de gnäller över objektifieringen).

    De ser ofta könsroller som ganska flexibla, men förnekar inte heller sådant som kan härledas till biologiska skillnader mellan kön. På det viset är de ganska rationella och logiska, och inte så känslosamma eller hatiska som dess motståndare ofta försöker ge sken av. De kan bara ”vinnas över” med sakliga argument, utifrån deras egen världsuppfattning.

    Jag håller inte med dem om allt, men vet att en hel del resonerar ungefär så här, vilket är svar på din fråga samtidigt som det kan ge förståelse och balansera debatten något.

  2. ngnNisse: Du berättar inget vi inte redan vet om genusmotståndarna (även om du beskriver dem i en mycket mer positiv dager än hur jag skulle formulera mig). Det du skriver motsäger inte heller det faktum att dessa personer antagligen inte har så bra koll på vad genuspedagogik faktiskt är samt att de är rädda och oroliga för att könsrollsskillnaderna ska bli mindre. Att jämföra genuspedagogik som en sekt eller tro att det innebär att pedagogerna har mer förväntningar på barnen än vad de själva har visar på både okunskap och dålig självdistans, att tro att de står för den ”neutrala uppfostran” medan genuspedagoger ”exprimenterar” eller försöker ändra på barnen medan de själva ”bara låter barnen vara som de är” när de enbart köper bilar och blått till lilla pelle ett år, är det det som är att vara rationell och logisk och tro att könsrollerna är flexibla?

    Konservativa har alltid varit oroliga för hur det ska gå när samhället och samhällsnormer är i förändring, oftast går det bra dock och hundra år senare skrattar vi åt hur rädda folk var för förändringen till det vi sen lärt oss som självklart , och många heterosexuella par (och homosexuella givetvis) lever utan att ha några tydliga manliga eller kvinnliga roller i relationen och det går hur bra som helst, många barn växer upp med genusmedvetna föräldrar och är lika glada och nöjda barn som alla andra, kanske till och med lite friare, gladare och nöjdare ;).

    Bjuder på en artikel också förresten, för om någon borde ha mest talan i frågan är det väl barnen som ”utsatts” för genuspedagogiken:
    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/ingen-hjarntvatt_21269.svd

  3. Lo: Förstår att det inte hör till god ton att beskriva genusmotståndare i positiv dager, men det är alltid ignorant att underskatta sina meningsmotståndare. Jag tror att genusmotståndare, i rollen som just motståndare, har större förutsättningar att kunna se kritiskt på genusideologi, och finna dess eventuella svagheter och brister.

    Jag tror inte genusmotståndare är särskilt rädda eller oroliga, utan snarare bekymrade över konsekvenserna av att mixtra med könsskillnader. De kanske brister i detaljkunskap eftersom de inte är utbildade i genuspedagogik, men det är inte alltid samma sak som att de är okunniga. Det framstår lite väl genomskinligt att avfärda dem alla som okunniga, rädda och oroliga. Bara för att de kastar ur sig lite kritik.

    De flesta lider av dålig självdistans. Vare sig de är genusmotståndare, genusförespråkare, eller bara sig själva. Signumet för bristen på självdistans måste vara att alltid se det som ”någon annans” jobb att rannsaka sig själv och omvärdera sin övertygelse.

    Kanske har de fel angående sektliknelsen, men att använda ord som frigörelse, befrielse, eller ”friare” som du skriver, kan liknas vid att köra fram en brandbil och spola vatten på deras kvarn. Orden skriker nästan religiös övertygelse.

    Jag finner det särskilt intressant att du försvarar genuspedagogers förväntningar med att andra också har förväntningar och utövar påverkan. Det kan ses som ett defensivt sätt att resonera på, som inte rättfärdigar någonting alls.

    De genusmotståndare jag diskuterat med tror sig inte alls förespråka någon helt ”neutral” uppfostran, bara en mindre destruktiv sådan. De förefaller däremot noga med att stödja sig på väldokumenterade könsskillnader, och tycks ha ett praktiskt förhållningssätt till beprövade könsroller. De ser genusideologin som en skrivbordsprodukt och ”experimenterandet” handlar då mer om tillämpningen av dessa ideologiska tankar och idéer på människor, utan att effekterna är tillräckligt undersökta, vilket de uppfattar som vårdslöst.

    Säga vad man vill om artikeln du länkade till. Rubriken var faktiskt ganska rolig. ;)

    • Jag förstår inte riktigt problemet i att kalla det friare att få vara som man vill istället för inpressad i normer.

      Dessutom, som uppvuxen i en sektliknande gren av Pingst, med alla de själsliga ärr det innebär, uppskattar jag inte heller terminologin. Ska vi kalla alla övertygelser som engagerar människor för sektism så kan vi inte prata politik alls utan att låtsas som att anhängarna bara är tungotalande galningar med rullande ögon.

      • Nisse: Jag vet inte om du tror att du är ”Neutral” i frågan och bara är objektiv, jag hoppas inte att du tror det för du verkar ju allt annat än det även om du använder ”genusmotståndarna” i tredje person i stället för ”vi”.

        I vilket fall:
        Nej, jag skiter i hur positiv dager du beskriver dem i, jag ville bara göra klart att JAG inte delar din åsikt, det handlar alltså inte om vad som är god ton eller ej, men såklart ni vill få er att framställas som någon slags underdogs som inte får säga vad ni vill, det tjänar ni ju bara på…

        Orolig eller ”bekymrade över konsekvenserna”, är inte det samma sak? Vilka konsekvenser är de så bekymrade över? Möjliga konsekvenser kanske, som det inte finns något som pekar på att det finns i dagsläget.

        ”Bara för att de kastar ur sig lite kritik.”, jo men precis ”kastar ut sig” är det rätta ordet, ”De kanske brister i detaljkunskap eftersom de inte är utbildade i genuspedagogik, men det är inte alltid samma sak som att de är okunniga” Fast vafan, VARJE gång jag ser kritik angående genuspedagogik så finns det med en massa oriktiga föreställningar som exempelvis ”Barnen får inte leka med dockor och bilar!” , ”De byter inte blöjor på barnen!” eller ”Flickor får BARA göra pojkaktiviteter!” osv, då handlar det ju inte längre om brister i detaljkunskap utan rena villfarelser och okunskap.

        Angående det du skriver om ”sektliknande” håller jag fullt och helt med Matilda ovan, något är inte en sekt bara för att du inte håller med.

        Min utgångspunkt är att jag inte tror att genuspedagoger har FLER förväntningar på barn än någon annan pedagog, jag hoppas givetvis att de har färre men jag kan inte lova att det alltid är så. På vilket sätt är det att slå undan? Jag tror helt enkelt inte att genuspedagoger är sämre på den punkten än andra pedagoger.

        ”bara en mindre destruktiv sådan” Nu skriver du som om du menade att det är en absolut sanning att genuspedagogik är mer destruktiv än annan, vad har du som stödjer det?
        ”De förefaller däremot noga med att stödja sig på väldokumenterade könsskillnader, och tycks ha ett praktiskt förhållningssätt till beprövade könsroller.” Så som det alltid har varit ska det alltid förbli, eller? Varför fortsätta med något som man inte tycker är bra (vilket jag inte tycker)? Tur att alla inte tänker så, då skulle utvecklingen stagnera.

        ”Utan att effekterna är tillräckligt undersökta” Jag hade gärna också sett undersökningar på hur genusmedveten pedagogik ger för konsekvenser jämfört med ”vanlig” könsstereotyp. Men jag tror inte att vi (förespråkarna) hår något att frukta.

      • Tungotalande galningar med rullande ögon. Retorisk poäng till dig.

        Kommen ur askan i elden förstår du mycket väl att det är andra skadliga mekanismer som åsyftas.

  4. Lo: ”Jag vet inte om du tror att du är “Neutral” i frågan och bara är objektiv”

    För att göra det enkelt för dig. Min bias är lite som genusmotståndarnas, fast mycket mycket värre.

    Jag sympatiserar med individer och tar avstånd från ideologierna. Jag delar inte heller er syn. Jag tycker det är häftigt med de jag känner som inte lever typiskt manligt och kvinnligt. Jag är för tolerans.

    ”Jag hade gärna också sett undersökningar på hur genusmedveten pedagogik ger för konsekvenser jämfört med “vanlig” könsstereotyp. Men jag tror inte att vi (förespråkarna) hår något att frukta.”

    Det ska aldrig behöva handla om ”tro”. Det är viktigt att konsekvenserna erforderligt undersöks.

    Klart ni (förespråkarna) inte har mycket att frukta om ingen tar ansvar för experimentringen.

    Låt en genusmedveten feministisk forskare genomföra undersökningarna så att det blir rätt vinkling på resultaten bara. :)

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s