Abort p.g.a. ”fel kön”.

Sent igår kväll kom jag att tänka på de som gör abort för att barnet inte har det kön de önskar att det skulle ha. Jag hittade nämligen en tråd på familjeliv.se (en tråd som jag inte hittar nu, men den ligger säkert i Känsliga rummet) där en person i alla fall påstod sig vilja göra abort med sitt tredje, högst planerade, barn för att det hade samma som kön som de andra två och hon gärna ville bli mamma till en flicka.

Min första reaktion var att jag inte tyckte att abort var motiverad i ett sådant fall, eftersom barnet var planerat och alla andra omständigheter utan just dess kön påverkade beslutet. Jag kände att det var fel. Sen kopplade jag in hjärnan och insåg att jag nog egentligen tycker att det är en av de bästa anledningarna till abort. Jag tycker nämligen inte att en sådan person borde bli förälder alls!

Tro mig, jag vet själv hur det är att hett önska sig barn av ett visst kön, för det gör jag med. I stort sett hela mitt liv har jag velat ha en dotter och eftersom jag bara vill ha ett barn så har jag ju bara en chans att få en sådan. Men jag inser också att den önskan med stor sannolikhet kommer av att jag själv sedan jag var liten fått höra av mina syskon (också flickor, men den detaljen råkade de missa att lägga in i beräkningen när de skulle jävlas med mig) att jag skulle ha varit pojke, att de minsann inte ville ha mig utan ville ha en lillebror. Nu i efterhand kan jag konstatera att jag gärna hade valt bort dem som syskon när jag var barn, så det jämnar liksom ut sig.

Som äldre har jag också förstått att jag var min pappas sista hopp om en son. Dotter nummer 5. Det är klart det gjorde ont och var totalt onödig information för mig att få. Det är klart det har påverkat mig. Min mamma var inte med i pojkhetsen så jag var i alla fall inte oönskad p.g.a. mitt kön eller någon annan anledning av henne. Men jag är i alla fall övertygad om att min egen impuls av att höja upp flicka till ett önskebarn kommer av min indignation av att jag inte skulle duga för att jag inte var pojke. Jag arbetar på att få bort denna flickpreferens för det är enligt mig inte logisk.

Även om jag känner så hade jag inte gjort abort om jag blev gravid med en son. I alla fall inte om barnet var planerat och alla omständigheter omkring kändes bra så att han hade fått komma till världen om han var flicka.

När man säger att man vill ha ett barn av ett visst kön lägger man in en massa värderingar och förväntningar på det barnet. Man kan kanske påstå att det finns fundamentala skillnader i barn av olika kön, man kan också diskutera om dessa är medfödda eller uppkommer genom socialisation. Dock kan man inte påstå att det betyder att pojkar och flickor till 100 % är olika på ett individplan. Man kan helt enkelt inte veta vilket barn man kommer få bara genom att titta på könet och därför borde det inte heller spela så stor roll.

Det är inte som att man i dagens Sverige kan hoppas på en försörjare i en son men med fasa får se fram emot att antingen ha dottern boende hemma ogift till dödagar eller betala ett svindyrt bröllop för henne.

Advertisements

12 thoughts on “Abort p.g.a. ”fel kön”.

  1. Känns som att många trollar på Familjeliv också. Men visst finns det folk till allt!

    Jag har fått höra, in the heat of the moment när jag bråkade med min pappa en gång: ”MEN JAG VILLE FAKTISKT HA EN SON!” (Mina föräldrar har bara ett barn.) Kul.

    • Jo det är många som trollar nu, men eftersom jag vet att det finns minst ett par i Sverige som gjort abort p.g.a. ”fel kön” tycker jag att det är värt att tas upp. Tittar man utomlands mot t.ex. Indien och Kina är det dessutom ett stort samhällsproblem.

      Min pappa sa aldrig till mig att han helst ville ha en son utan det är saker som andra sagt. Han gick ju bort när jag var 10 år och var iaf inte så knäpp så han tyckte att det var nått lämpligt att ta upp med ett så pass ungt barn. Inte för att jag någonsin tycker att det är lämpligt, men ändå.

  2. Alltså. Abort är alltid upp till var och en och det ska alltid vara ett alternativ. MEN jag tycker att det blir en aning otäckt när vi aborterar foster av genetiska skäl. Biologiskt kön nu, vad händer i framtiden när vi antagligen kommer kunna se vilken ögonfärg våra barn kommer få? Jakten på den perfekta människan är enligt mig en annan fråga än rättighet till abort.

    • Det jag känner är att meningen med abort var att man ska kunna välja bort att få barn när det av olika anledningar inte passar i ens liv. Att välja bort fostret för att de har fel kön, fel längd, fel ämnesomsättningsgener, fel ögonfärg, o.s.v. känns som ett missbruk av den fina rätten vi lyckats få. Det är sådana saker som ger abortmotståndarna vatten på sin kvarn. Det är tråkigt att det finns de som väljer att använda abort på det sättet och som jag skrev vet jag inte om jag tycker att de borde vara föräldrar alls.

  3. Det var jag som skrev tråden på familjeliv om abort p.g.a. fel kön och jag trollar absolut INTE. Det är alltid lätt att fördöma andra när man inte själv sitter i samma sits. Prova att ha bara bröder under uppväxten, en mamma som tycker att alla feminina saker är ”löjliga”, fortsätt sedan med enbart manliga kusiner och därefter två söner som älskar att titta på Star Wars och sport med sin pappa och som mamma tvingas sitta i skittrista bandyhallar på helgerna medan väninnorna som haft turen att få en dotter kan ägna sig åt sådant de verkligen tycker är kul utan ett påklistrat leende och sorg i hjärtat. Sen kan du uttala dig. Jag förstår inte heller folk som måste ha en dotter första gången de får barn. Inte heller andra gången gjorde det något att det blev en pojke men nu får det räcka med manlighet här hemma. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig helt ensam och ensammare lär jag bli när pojkarna blir äldre och knyter an till frun/sambons familj istället. Jag känner inte att jag orkar ta hand om en bebis till och särskilt inte en pojke. Jag har två pojkar redan så jag vet hur det är att ha pojkbarn. Det finns många många kvinnor som känner likadant.

    I dagens Sverige behöver man inte hoppas på en försörjare i en son. Däremot behöver man hoppas på att få ha kontakt med sin son om svärdottern tar över helt. En dotter som ringer mamma flera gånger i veckan har bra kontakt med sin mamma, en son som ringer mamma flera gånger i veckan måste klippa navelsträngen enligt samhället. Som farmor kan man bara hoppas på att på nåder få träffa barnbarnen. Det är fakta att det är kvinnor som mest tar hand om sina äldre släktingar. Så nuförtiden är det väl snarare flickor som är familjeförsörjaren och mannen som införlivas i fruns familj. D.v.s. nu är det söner som inte är bra att ha på ålderns höst.

    Allt ovan kan man argumentera emot men att önska sig en dotter sitter djupt och det var inget som jag ens visste att jag gjorde förrän den tredje sonen nu är ett faktum. Jag vet inte om det är rätt att föda honom då och försöka dölja min besvikelse som kommer att vara resten av livet. Visst, jag kan gå omkring som ett leende skal och sitta och låtsasheja på bandymatcher medan jag är helt död inombords, så det kanske är en lobotomering jag behöver istället.

    Men, som sagt, vänta tills ni får två söner och får stå ut med omgivningens ständigt dumma kommentarer och tills ni ser vad era väninnor med döttrar gör på helgerna istället för att titta på bandy.

    • Nej inte lobotomering, men kanske terapi? Du verkar inte må särskilt bra. Dock tror jag inte att en dotter är lösningen. Bra kontakt med sina söner får man genom att vara en bra förälder, vem vet, kanske är det barnet du bär nu som blir en riktigt själsfrände. Men orkar du inte med ett barn till ska du självklart göra abort. Dock förstår jag inte hur ett snippbarn hade fått dig att orka mer.

  4. Jag ska inte förneka att jag tycker att det är problematiskt att foster aborteras bara för att de är av ett visst kön eller för att det har något slags handikapp (nu menar jag handikapp som går att leva med. Jag pratar inte om extrema fall där det rör sig om mycket dödliga eller svåra sjukdomar). Det säger något om hur samhället värderar flickor jämfört med pojkar eller hur handikappade värderas jämfört med “friska” (tex vilket stöd samhället är redo att ge till barn med särskilda behov och deras föräldrar). Det säger också något om att de förutfattade meningar som finns om hur det är att uppfostra ett barn av ett visst kön eller med ett visst handikapp. Men detta är inte ett argument mot aborträtten lika lite som kränkande bilder eller uttalande är ett argument för att inskränka yttrandefrihet eller satanistiska organisationer är ett argument för att inskränka religionsfriheten. Att gå på aborträtten vore bara att gå på symptomen, utan att behandla de problematiska attityder som ligger bakom.

  5. Maria (trådstartare på familjeliv skriver så här:
    ”I dagens Sverige behöver man inte hoppas på en försörjare i en son. Däremot behöver man hoppas på att få ha kontakt med sin son om svärdottern tar över helt. En dotter som ringer mamma flera gånger i veckan har bra kontakt med sin mamma, en son som ringer mamma flera gånger i veckan måste klippa navelsträngen enligt samhället. Som farmor kan man bara hoppas på att på nåder få träffa barnbarnen. Det är fakta att det är kvinnor som mest tar hand om sina äldre släktingar. Så nuförtiden är det väl snarare flickor som är familjeförsörjaren och mannen som införlivas i fruns familj. D.v.s. nu är det söner som inte är bra att ha på ålderns höst.”

    Okej, jag håller med om att mycket av detta stämmer, en intressant beskrivning! Men för mig är abort ingen bra utväg utan en destruktiv problemlösning som ger fler problem i slutänden. Att abortera en flicka eller pojke för att det har ”fel” kön låter sjukt tycker jag. Och i dessa dagar av genusteorier är det ju konstigt att människor som betraktar sig moderna ändå har så förutfattade meningar om hur en pojke/flicka är.

    Ponera att någon till sist föder ett barn av ”rätt sort”. Men den lilla flickan man längtat efter kanske inte alls har de förväntade egenskaperna, hon kanske är en äventyrlig, egensinnig person som reser hemifrån och bosätter sig långt hemifrån, en tjej som inte alls passar i rollen som mammas bästa lilla väninna….? Vilka förhållanden är DET att växa upp i då, att man har rätt kön visserligen men mamma/pappa är ändå besvikna för att man har fel personlighet?
    Att styra och ställa över liv och död, kön och personlighet är vansinnigt, tycker jag. Låt livet vara som det vill. Älska alla barn oavsett vilka föräldrar det har eller när de råkade komma till, om de är planerade eller oplanerade. ALLA människor är värdefulla och borde ha sin självklara plats i tillvaron med rätt att få leva sina liv.

    Tycker dessutom att Maria utgår från väldigt negativa förväntningar när hon surt konstaterar att hon VET att hon kommer att vara besviken resten av livet för den här pojken (enbart av det skäl att han inte är den åtrådda dottern) som hon inte alls lärt känna ännu. Jag tycker att det låter bortskämt och tjurigt även om jag visst kan förstå att man kan önska sig det ena eller andra. Många önskar sig barn men kan inte få några egna biologiska.

    Sanningen är också att Maria inte vet ett dyft om vad framtiden kommer att innebära eller vem barnet är. Lika lite som någon annan av oss som ju inte heller med säkerhet kan veta vad morgondagen innebär.
    Vad människor behöver är enligt min mening större ödmjukhet.

  6. Att önska kön på sin unge är fan ett tecken på att man inte är mentalt mogen att ha barn. Särskilt vidrigt blir det när den som utger sig för att vara feminist ”helst” vill ha en flicka, fyfan.

    • Jag tänker vara snäll här och anta att det är mental efterblivnad som gör att du missade det där med att önskan kan ha nått att göra med min fuckade uppväckt och en önskan att upphöja flickor till lika önskvärda barn som pojkar. Gissar att din hjärnkapacitet inte klarade av det stycket med. Försök igen, lycka till.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s