”Jag är absolut inget offer!!!”

Screenshot av SAOL-appen för iPhone.

”Jag är absolut inget offer!”
”Nähä? Nej men då får vi väl lägga ner förundersökningen om brott då för det verkar ju inte som att något sådant begåtts.”

Jo jag förstår vad de menar ”Jag är inget offer för mina omständigheter, jag låter inte dåliga saker som hänt mig påverka mitt liv negativt så tyck inte synd om mig.”, men jag tycker ändå att det låter så fel när människor som blivit utsatta för t. ex. brott starkt vill hävda att de inte är något offer. Vad är de i så fall då och vad sänder ett sådan uttalande för signaler?

Ifall jag blir utsatt för ett brott är jag naturligtvis ett offer, lika mycket som att den som begår brottet mot mig är en gärningsman. För mig är det främst juridisk terminologi (varför jag inte använder det könsneutrala ”gärningsperson” i detta inlägg, då det är inte vedertaget än) och har inget att göra med personliga egenskaper som beskriver hur någon hanterar dåliga saker som drabbar vederbörande. Att jag sen förhoppningsvis (för min skull) inte låter den händelsen rasera hela mitt liv gör mig inte till mindre av ett offer för det som hände då när jag blev ett offer. Det gör mig heller inte till en bättre människa än någon som blir helt knäckt och får svårt att hantera livet efteråt, antagligen gör det mig lyckligare, men inte bättre.

Det var när jag gick i gymnasiet för lite mer än 10 år sedan som jag först kom i kontakt med ordet ”offer” som något nedsättande man sa till varandra. ”Ditt jävla offer” användes då ungefär som ”Ditt jävla CP”, vilket ju säger väldigt mycket mer om de som använde uttrycket än de som blev kallade det. Jag tror att det var kort för ”Ditt jävla mobboffer”, vilket också visar det sjuka i att använda det som skällsord. För vad är det för fel med att vara ett offer för mobbning? Förutom det faktum att det innebär att man har en jävla mobbare efter sig, menar jag.

Jag är verkligen emot att ”offer” har blivit nått fult att vara, att det pratas om ”offerkoftor” och ”offermentalitet”. Som att offer blivit synonym för ”patetisk jävla människa”. Det känns för mig som att det blivit fult att reagera negativt på skit som händer en. Helst ska man ju ”rycka upp sig” (precis som att det är nått man inte hade gjort om man kunnat) och ta livet med en klackspark.

Det finns andra sätt att få fram sitt budskap om att man gått vidare efter hemska saker som drabbat en, alldeles utan att använda utrop som skuldbelägger människor som inte har samma förmåga att gå vidare. Man kan t. ex. säga ”Ja det som hände mig var för jävligt, men jag har gått vidare och mår bra nu!”. Kläm i med ett ”DU SOM GJORDE DETTA HEMSKA MOT MIG SKA INTE TRO ATT DU LYCKADES FÖRSTÖRA MITT LIV, HA!” när du ändå håller på.

Annonser

One thought on “”Jag är absolut inget offer!!!”

  1. Jag har också tänkt på det där. Känns som att ”offerkoftan” mest är något som vissa drar till med för att kunna vifta bort påstådda problem utan att överhuvudtaget ha något belägg för att det inte skulle vara ett fullt legitimt problem.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s