”Det händer bara en viss typ av kvinnor, typ såna jag ser ner på!”

Jag hittade en tråd på Familjeliv.se där en kvinna skrivit om att hon har bekanta som ser ner på henne för att hon lämnat en man som slog henne. Ja, alltså de ser ju inte ner på henne för att hon lämnade utan för att hon inte lämnade snabbt nog i deras smak.

Naturligtvis har det hoppat in en person som skriver under icke-pseudonymen ”Anonym” som skuldbelägger offer och dessutom hävdar att det inte skulle hända vem som helst.

Det är inte ditt fel att han slog dig. Men du har själv ansvar för ditt liv. Jag vet allt om normaliseringsprocessen, men den tar tid. Och någonstans, långt innan det gick så långt, borde du ha lämnat relationen. Men det förutsätter att du är en kvinna med bra självkänsla och som vet ditt eget värde. Långt ifrån alla kvinnor vet det.– Alltså… det är inte ditt fel att du fick styk, men det är ditt fel att du fick stryk.

Nej, det där är inte riktigt sant faktiskt. Det händer inte alla. Att säga att det kan hända alla är ett sätt att svära sig fri från de ansvar man har mot sig själv.– Skyll dig själv.

Det är ingen här som har sagt att det ”bara” är att lämna. Men du säger själv att du inte valde rätt så jag antar att du egentligen inser att hade du inte tänkt med hjärtat så hade du kanske sluppit mycket av det hemska som hände dig.– Skyll dig själv.

Så här brukar det låta och för det allra mesta, för att inte säga alltid, är det människor som aldrig själva levt i en våldsam relation som resonerar på detta sätt. Antagligen för att de vill vagga in sig i den falska tryggheten att det aldrig skulle hända dem, att de inte är som de där patetiska människorna som råkat bli kära i någon som slår och som gud förbjude inte direkt lägger benen på ryggen och springer som de objektivt sett borde ha gjort.

Det är väldigt lätt att döma och berätta hur andra ska göra, hur andra borde ha gjort, men det ligger något i talesättet att inte uttala sig om någon annans liv och val utan att ha gått en mil i deras skor.

Nej jag tror inte heller att vem som helst i vilken situation som helst hade fastnat i ett våldsamt förhållande. Men jag tror att vem som helst under fel förutsättningar KAN göra det. Ingen kan säkert säga ”Det hade aldrig hänt mig!”, varken man eller kvinna, för det kan du inte veta förrän du är i den situationen! Starka skyddsnät hjälper säkert. Men vad gör man när skyddsnäten försvinner eller om man aldrig ens haft sådana?

Normaliseringsprocessen handlar ju just om det, normalisering! Bara en idiot till kontrollerande partner börjar ju med sitt nedbrytande beteende redan på första dejten för då är det väl få som stannar. Tyvärr är dock många betydligt mer raffinerade i sina metoder. Allt är rosenrött och underbart och så kommer en liten kommentar, den svider men inte menade hen väl så illa? Hen älskar ju mig mer än vad någon annan gjort. Sen så är det väl mycket trevligare om vi umgås själva och älskar hela tiden än att jag ska träffa dina vänner och familj, det har hen ju rätt i? Dessutom borde jag inte klä mig snyggt och sexigt längre utanför hemmets vrå för det är ju bara min partner jag behöver attrahera.

Sen har vi ju den där kören som står och sjunger ”En gång är ingen gång!” så fort man börjar få en dålig magkänsla och känner att detta kanske inte är så bra. ”Stanna kvar och kämpa!!!”. ”En knuff är inte samma sak som ett slag!”. ”Du provocerade säkert!”. Det är inte så jävla lätt att bara bryta upp från allt man äger och känner för att aldrig titta tillbaka, och därför ska folk inte döma! Hur tänker de sig att folk ska våga berätta om misshandeln om de bara ska få skit för det? Hur tänker de sig att fler ska våga lämna om vi inte pratar om misshandeln så att de tror att de är ensamma?

Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem; en recension.
Kvinnor som gillar män som hatar dem?

Annonser

2 thoughts on “”Det händer bara en viss typ av kvinnor, typ såna jag ser ner på!”

  1. Jag har aldrig varit i en destruktiv relation men jag är säker på att jag skulle kunna hamna i en om jag hade otur. En är ju sårbar i en relation, det måste en vara för att relationen ska funka. Att lyssna på sin partner, ta in och överväga det hen säger även om det innebär kritik mot ens eget beteende, det är ju sunda delar av en relation om relationen i sig är sund. Och för att kunna skilja ut sunt från destruktivt i en sån situation måste en nog vara jävligt stark och trygg i sig själv. Eller se alltsammans med en utomståendes ögon.

    • Ja precis, vara objektiv som man skulle vara om en hörde en kompis berätta samma som en är med om. Men hur ofta en så distanserad från ens egen upplevelse? Det är ju lätt att säga ”lämna!” till en kompis som blir dåligt behandlad av en partner, men händer samma en själv är det inte alltid en tackar och går.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s