Om #tafs – en egen erfarenhet från högstadiet

Igår startade Lady Dahmer hashtaggen #tafs på twitter där hon bad sina följare att berätta om sina erfarenheter av sexuella kränkningar från skoltiden och tonåren. Bara en dag senare finns det nu MYCKET där att läsa.

Jag har där berättat om en del av tafset jag varit med om, det har varit mycket sådant för mig tyvärr, och tänkte här berätta om en incident som inte får plats på 140 tecken.

Det hände i vårterminen i 9:an. Killen som tafsade på mig gick i min klass och hade gjort så sedan lekis. Jag sökte material till uppsatsen vi skrev då (jag skrev om Hitlers liv) och var ensam i biblioteket. Eftersom jag letade efter en bok som stod högt upp i bokhyllan stod jag med båda armar uppsträckta. Jag hade ryggen mot dörröppningen. Plötsligt smyger min klasskompis fram och greppar tag om båda mina bröst bakifrån. Jag kände mig både rädd, kränkt och förnedrad och började jaga honom genom skolan. Fick såklart inte tag på honom och återvände till klassrummet.

Av någon anledning kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände när jag kommit till klassrummet, jag var antagligen så upprörd så att det inte fastnade i minnet men jag tror att jag berättade för min SO-lärare vad som hade hänt. Det syntes ju på mig att jag var upprörd. Kanske grät jag. Men jag vet inte vad som hände efter det. Har ett vagt minne av att han fick be lite lamt om ursäkt och att läraren snackade med honom men är inte helt säker men vet inte om jag kanske fantiserat ihop det minnet.

En sak som har slagit mig som vuxen är att jag inte sa ”ÅT HELVETE MED DENNA SKITSKOLA SOM VILL SLÄTA ÖVER DETTA!” och gick till polisen 5 minuter bort för att anmäla honom. Vi var ju båda över 15 och således straffmyndiga så de hade ju varit tvungna att ta emot min anmälan. Detta både för att visa min slappa högstadieskola, som tidigare visat sin slapphet genom att behålla en tafsande mattelärare så att han kunde kränka både tjejer och killar i ÅRATAL (matteläraren hade bl. a. tafsat på den tafsande killens storasyster vilket han var upprörd över, ironiskt nog) att de inte kan fortsätta tycka att tafs är ”sånt som händer”! Samt markera åt killen som tafsade och andra killar att det är inte ok på något sätt att bete sig så! Skitsamma om det gått till åtal eller ej men markeringen hade varit tydlig.

Sanningen är nog den att jag inte visste att jag kunde polisanmäla! Hur sjukt är inte det!? Jag blev utsatt för en kränkning och visste inte att jag inte var tvungen att stå ut med det för ingen hade berättat det för mig! Att utsätta någon för kränkningar av sexuell karaktär i skolan är sexuella trakasserier och något skolan måste ta på högsta allvar oavsett om eleven är 7 eller 17!

På, UMO-din ungdomsmottagning på nätet, finns jättebra information om sexuella trakasserier i skolan och på arbetsplatsen.

Tidigare inlägg om tafs:
Det perfekta våldtäktsoffret
Äh chill! Ta det som en komplimang!
Välkommet tafs vs ovälkommet tafs

Advertisements

4 thoughts on “Om #tafs – en egen erfarenhet från högstadiet

  1. Ping: Ingen tafsar på en rebell utan konsekvenser! « Tristessa

  2. Ping: Sen när blev kränkningar i skolan ok? « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s