Jag: Vit och kvinna

Jag har i någon vecka funderat på vad det innebär att vara jag och jag har då tänkt på de grejer jag är på utsidan som man märker först. Nämligen kvinna och vit.

Angående att vara vit: Tankarna kom när jag åkte på stadsbussen hem och kom på att jag inte tänker på att jag är vit och hur min vithet får mig att känna mig, antagligen för att ingen lägger märke till att jag är vit i detta västerländska land. Här är det ju liksom ”normalt” att vara en vit människa och se svensk ut. Jag började känna efter hur det känns att vara vit, men min vithet ger mig ingen känsla i maggropen. Jag identifierar mig inte med min hudfärg. Den är lika självklar som varje andetag jag tar.

Skillnad är det för icke-vita människor som lever i västvärlden. Deras hudfärg är ständigt aktuell för betraktaren. Råkar de för någon minut glömma bort att de inte är vita så kommer gärna någon och påminner dem. ”Var är du ifrån, egentligen?”, ”That will be 137 crowns thank you!” eller ”Ja, du ser ju lite internationell ut!” (det sista fick min lillebror som kommentar på ”IB-programmet på Katte i Uppsala”, svaret på frågan om vad han studerade). Jag tänkte på hur skönt det är för mig att kunna släppa hudfärgsaspekten av utseendet och hur jobbigt det måste vara för dem som tänker på det förutom alla de andra grejer man tänker på angående hur man ser ut.

En kompis till mig får ofta frågan om var hon är ifrån egentligen. Min kompis är visserligen vit, men inte vit som i de tre b:na: Blek, blond och blåögd. När hon på frågan om varifrån hon är svarar sin hemstad, där hon är född och uppvuxen och där hennes morfar, farfar och farmor är uppvuxna, så duger det oftast inte för folk. ”Var är du ifrån egentligen?”. Vad de undrar är ”varför är du inte vitvit?” men DET kan man ju inte säga! När hon faller till föga och svarar vad de vill höra, nämligen att hon är 3/4 supersvenne och 1/4 jugoslav brukar folk bli nöjda. Då har de ju fått sitt svar. Hon är helt enkelt jugge! Skit samma var resten av de 75 % av hennes DNA kommer ifrån. Min kompis har nu slutat falla till föga för deras ”EGENTLIGEN!?!”-fråga. Inte för att hon har något problem med att hennes mormor är från Banja Luka, snarare tvärt om, men för att folk är så jävla sjuka i huvudet. Plötsligt tycker de liksom att det är ok att skratta och säga ”Titta, där kom juggeblicken fram, hihi!” när hon ser lite sur ut. Vad det betyder vet jag inte, men jag gissar att det är nån rasistisk fördom. Folk är som bekant idioter.

Det som är extra fascinerande med det hela är att den släkting min kompis är mest lik är sin pappa. Hon ser verkligen ut som en kvinnlig kopia av honom. De har likadan hårfärg och hårkvalitet, likadan hudfärg, likadan näsa. Det enda som inte är likadant är att han har ljusblå ögon och hon har grönbruna. När folk som undrat över min kompis etniska ursprung ser dem tillsammans brukar de göra stora ögon och för det mesta lägga ner ”Var är du ifrån egentligen”-frågan. Kanske för att de inser att de fått svar på vad de undrade över. Hon är helt enkelt natural born sörmlänning, precis som vitvita jag.

Angående att vara kvinna: Igår morse funderade jag över en artikel om att killar inte skulle vilja välja sjuksköterskeyrket för att det är tjejigt och de är rädda att bli retade därför. Jag kom då att tänka på mina egna grubblerier över vad jag ville bli. När jag skulle söka utbildning valde jag mellan präst och jurist. Nu i efterhand var det ju bra att jag inte valde präst eftersom jag insett att jag inte bara knappast är någon pingstvän utan att jag faktiskt inte är kristen eller religiös alls. Att vara präst och ateist hade inte känts så månljust för mig, jag gillar inte hycklare och har ingen lust att vara en själv. Hursomhelt kom jag att tänka på om jag hade blivit präst och hur folk hade sett mig då. Plötsligt kom motståndet mot kvinnliga präster in i mitt medvetande och jag fick genast en klump i magen. Tänk om jag hade blivit präst, då hade det funnits en hel hög människor som hade tyckt att det var fel bara för att jag är kvinna! Jag blir arg och ledsen av att tänka på det. För mig är det helt absurt för jag tycker inte att mitt kön definierar mig som människa. Jag tycker inte att det har särskilt mycket med min personlighet eller mina egenskaper att göra!

När mina föräldrar gifte sig 1962 var deras vigselförrättare en av de första prästvigda kvinnorna (jag har för mig att det var den andra, men jag är inte helt säker). Några år senare kom det upp en debatt där vissa ville att de kvinnliga prästerna skulle tas bort och att allt de hade uträttat i sitt yrke skulle ogiltigförklaras. Vilket alltså hade inneburit att min mamma och pappa plötsligt blev ogifta igen. Det var ju fint och kristet av alla dem som tyckte det eller nått…

Annonser

5 thoughts on “Jag: Vit och kvinna

  1. Inte för att det egentligen har med utseende att göra, men ändå: Jag har börjat plugga el och får som tjej höra; men inte ska väl du läsa sånt, klarar du verkligen av detta, kan du inte få något jobb i affär istället osv. Ingen ifrågasatte mitt karriärval för flera år sedan när jag läste till bibliotekarie, då var det mer”det passar ju jättebra”. Inte någon som invänt när jag jobbat i vårdsvängen heller. Men EL! Du? Som är tjej? Fy, skomakare bliv vid din läst, eller snarare kvinna, stanna i ditt kök… Det är väl ändå 2011 nu eller, är det verkligen så förvånande med en tjej som elektriker? Opassande till och med enligt vissa.

    • Fast hela inlägget handlade ju inte om utseende så det passade ju bra!
      Jag ska erkänna att jag inte har jättebra koll på vad elektriker gör, men jag tänker mig att det har mer med pill än med råstyrka att göra. Så jag fattar inte vad de menar att en tjej inte skulle klara av med det. Jag kan förstå hur folk tänker när de funderar över hur en tjej ska klara tunga jobb, även om jag tycker att det är trångsynt eftersom även tjejer är olika starka precis som killar är det.

  2. Tror att folk i allmänhet fått för sej att elektriker bara inte är ett ”tjejigt” jobb. Ibland krävs det lite armkraft och ibland är det småpill. Där jag pluggar finns flera tjejer som pluggar till plattsättare/golvläggare, det lär vara tungt för kroppen (och det är ganska små tjejer), tänk vad dom får höra mycket negativt om sitt yrkesval! Sen finns det ju en hel del som inte tycker tjejer ska köra lastbil tex, och det har ju inget alls med styrka att göra. Trångsynt var ordet.

    När det gäller utseende så får jag ibland frågan var jag kommer ifrån (är helsvensk i massor av år bakåt, iaf 150-200 år som släktforskats fram) då jag har ganska mörkt hår och bruna ögon. Hade jag haft blå ögon tror jag knappast den frågan hade kommit upp.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s