Helt seriöst, ryck upp dig!

Det finns en typ av människor jag inte kan låta bli att störa mig på. Den typen som spenderar all sin tid med att stirra på det mörka molnet istället för att försöka hitta silverkanten. Typen som gillar när det är synd om dem. Typen som ser varje facebookuppdatering som ett ypperligt tillfälle att gnälla om allt mellan himmel och jord. För ingenting kan ju någonsin vara helt bra och om de är lite bra, ja då kommer skiten snart att träffa fläkten, så det är ingen idé att dra på munnen i onödan.

Jag kommer ihåg en kursare jag hade för några år sedan som verkligen var helt fenomenal på att låta dåliga saker dominera hennes liv. Den mest banala sak kunde förstöra en annars perfekt dag för henne. Så banala saker så man inte ens kunde kalla dem I-landsproblem för att det skulle vara taskigt mot folk som verkligen lider av sådana. Jag kommer speciellt ihåg en dag när hon dök upp innan föreläsningen med en särdeles surmulen min. Vi i basgruppen blev oroliga och frågade vad problemet var. Hade nått hänt med hennes kille? Hade nått hänt på resan till föreläsningen? Hade det gått åt helvete på tentan? Men nejdå, hennes kille var underbar, resan hade gått supersmidigt, tentan hade hon fått högsta betyg på, men hon hade råkat trampa i en vattenpöl och få en liiiiten liiiiiiten fläck på sitt byxben så nu var hela dagen förstörd! Jag trodde jag skulle smälla av! Hur orkar man leva så!?

Den värsta av de där människorna är dock de där som inte kan unna andra att må bra. De som tycker att släkt, vänner och bekanta ska hålla käften om trevliga saker som händer i deras liv bara för att samma saker inte kan hända dem inom en överskådlig framtid. Följande citat är autentiskt om än lite förkortat: ”Jag förstår mig inte på min svärmor och svärfar. De vet att vi har det dåligt ekonomiskt ställt och ändå sitter de och pratar om saker de köpt och att de ska ut och resa snart. Vi kommer minsann inte komma iväg på någon resa för det har vi minsann inte råd med!” Vad fan!? Är det inte att ha lite väl mycket krav på sin omvärld att förvänta sig att de ska fatta att hålla käften om saker som är helt normala att diskutera med sina nära och kära bara för att vissa människor är extremt lättstötta? Borde man inte inse att man har ett problem när det gått så långt?

Jag är verkligen ingen människa som tror att en positiv attityd hjälper mot allt och löser alla problem, men jag är dock övertygad om att en konstant negativ attityd definitivt kan smitta av sig på verkligheten.

Förövrigt är jag nu minus en vän på facebook.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s