Om att vara principfast

Jag tycker att det är intressant hur man i umgänget med andra kan lära sig saker om sig själv. Nått jag har lärt mig på senare tid är att jag är en människa som är principfast. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag är barn till en sådan människa a la extrem. Min pappa tyckte t.ex. att privatbilsägande var en styggelse och miljöbov och tog därför aldrig körkort. Att man fick släpa packning och matvaror 13 mil fram och tillbaka till ön via buss, tåg, tunnelbana och så buss igen var inget som fick honom att ändra uppfattning om det. Man skulle åka kollektivt oavsett hur mycket krångligare det var! Likadan är jag även om jag har en liten annan syn på bilens bekvämlighet och kommer kanske i framtiden skaffa körkort och bil.

Därför kan jag bli jäkligt irriterad på folk som säger ”Men om det gällde dig, din syster eller din bästa vän då!?” när man uttrycker en åsikt. Precis som att jag inte redan haft det som faktor när jag bestämde mig för vad jag tycker! Om jag tycker att en sak är fel blir den inte mer rätt för att det plötsligt skulle vara mer bekvämt för mig om jag gjorde den saken.

Jag har inga problem med att byta åsikt om jag finner argument som talar för en ståndpunkt och mot den jag för tillfället har, men att byta den för att det plötsligt passar mig bättre på ett individuellt plan? Det känns ju bara som hyckleri och det finns få saker jag tycker mer illa om!

Om vi tar ett exempel: Jag tycker att det är fel att operera intersexuella bebisar till pojke eller flicka och tycker istället att man ska vänta för att se vad den enskilda individ med självbestämmande om sin kropp, som mitt barn råkar vara, vill. Kanske vill barnet opereras till man eller kvinna, kanske vill barnet inte opereras alls. Skulle jag få ett intersexuellt barn hade det av olika anledningar, antagligen främst sociala, kanske varit enklare för mig att operera det till flicka eller pojke. Men jag tycker att det är fel och därför hade jag (förhoppningsvis, om jag inte samtidigt får en hjärnblödning) inte heller låta barnet opereras!

Enligt mig är det smått värdelöst att hysa åsikter som bara är för andra människor men ”hujeda mig vad hemskt” om det handlade om mig själv. Varför skulle jag vilja applicera en politik på andra jag inte kan stå ut med själv? Det blir ju lite som en pastor som fördömer abort men tvingar egna dottern att utföra en för att rädda familjens rykte.

Advertisements

2 thoughts on “Om att vara principfast

  1. För mig finns ett undantag. Jag är för abort, men skulle nog inte klara av att göra en själv, för då skulle det helt plötsligt kännas som att man dödade sitt barn.

    • Jag hade också haft jättesvårt att ta det beslutet för mig själv med även om jag tycker att det är helt ok för andra. Fast jag kan ändå tycka att det är en annan sak att vara hårdare mot sig själv på vissa punkter, att sätta upp regler för sig själv som man inte tycker att andra behöver följa, än tvärt om.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s