Tabun kring abort

Bildkälla

Efter att ha skrivit hela inlägget känner jag att jag vill inleda med att säga att detta är ett svårt ämne (ja, det är ju liksom fortfarande omgivet av en massa tabun, därav rubriken) och att jag säkert kan låta lite okänslig men att jag verkligen inte menar att vara det. Det var bara lite svårt att uttrycka vad jag försöker säga på ett mjukare sätt.

Jag lyssnade igår kväll på Cissi Wallins radioprogram i Radio 1 med Lisa Magnusson om Abortmotståndare. När programmet gick var jag på arbetsutskott så jag kunde inte lyssna då, men när jag väl lyssnade kom jag på en grej jag hade velat ringa in och prata om, om än i en kortare version. Det jag hade velat prata om är tabun kring abort som får kvinnor att känna att de måste försvara och förklara sitt beslut, detta eftersom jag anser att organisationer som MRO eller Ja till livet medverkar till att många känner så genom att skuldbelägga. Ofta kommer förklaringarna direkt efter att man berättat att man gjort abort, alltså inte för att någon frågat ”Varför gjorde du abort då?” vilket ännu mer får mig att känna att det är nått behov många som gått igenom en abort har.

Förklaringarna jag irriterar mig lite på (eller irriterar mig är väl fel uttryck egentligen för jag irriterar mig inte på tjejerna som uttrycker dem utan på de strukturer i samhället som gör att de uppenbarligen någonstans känner att de MÅSTE uttrycka dem) är att man gjorde det för barnets skull. Och då i samband med företeelser som är vanliga i samhället, som att man har ett dåligt förhållande som håller på att ta slut och/eller att killen är dum i huvudet. Jag känner rätt spontant att de flesta människor jag känner som är från ”trasiga” familjer eller har knäppa föräldrar, inklusive jag själv, inte går runt dagligen och önskar att de aldrig funnits till. Varför är det så fel att säga ”Jag gjorde abort för killen är knäpp, vi har gjort slut och JAG orkar inte ha ett barn i den ekvationen. Jag känner att det hade påverkat MIN livskvalitet i en negativ riktning”. Säkert finns det de som verkligen känner att det bara var för barnets skull man gjorde aborten, men jag tror inte att alla som uttrycker det känner så för de är många. Varför ska man behöva skämmas över att man hade ett val och man gjorde ett val? Det är ju skitbra att vi kan välja!

Jag har aldrig blivit gravid så jag har aldrig behövt ta beslutet att göra abort. Tack och lov måste jag säga, för jag tror att det är ett jobbigt beslut att fatta och dessutom har jag förstått att det inte direkt är ett ingrepp man gör på lunchrasten för att efteråt visslande gå tillbaka till jobbet igen. Men skulle jag bli gravid och det t.ex. skulle visa sig att fostret hade allvarliga funktionshinder eller missbildningar hade jag nog övervägt abort. Det hade då inte berott på att jag tror att det är bättre för barnet att inte finnas alls, utan ett rent själviskt beslut med mitt stundande föräldraskap i tankarna. Nu vet jag såklart att man inte kan gardera sig från sådant ändå för mycket kan hända, men ifall jag hade ett val hade jag gjort ett sådant och inte skämts över det. Säkerligen hade det stuckit i folks öron att höra nått sånt och jag hade fått faan för det, men varför är det finare om man säger att man tänkte på barnet än på sig själv? Är det för att det låter mer ädelt, lite självuppoffrande?

En annan sak som stör mig lite så fort man pratar om abort är att det uppstår en dispyt angående huruvida det man aborterar är ett barn, ett foster eller bara en cellklump. Jag förstår faktiskt inte riktigt relevansen i diskussionen. Folk fattar väl för sjutton att det är ett potentiellt barn man tar bort, det är väl det som är meningen? Man gör ju inte abort för att det är jobbigt att ha den där lilla cellklumpen i sig i stil med att det är jobbigt att ha en vanprydande vårta i ansiktet. Man gör ju abort för att man är medveten om att man utan aborten, med stor sannolikhet, några månader senare kommer ha ett barn man inte kan eller vill ta hand om (eller har en lust gå igenom att föda fram det bara för att lämna bort, för alla de som tycker att man ska föda och adoptera bort istället)!

2 thoughts on “Tabun kring abort

  1. Ping: Om att få ett barn med Downs syndrom. « Matildas blogg

  2. Jag har också retat mig ordentligt på det där uttrycket ”abort för barnets skull”.
    Det används om alla situationer från att man hade blivit helt ensamstående med barnet från början om man inte gjort abort till att man inte har ett fast jobb eller råd att köpa hus än (!). Ibland kombineras uttrycket med tillägget att ”jag ville ge ett barn de bästa förutsättningarna som bara går”.

    Missförstå mig inte, jag är för fri abort precis som du. Jag tycker att en kvinna ska ha all rätt att göra abort även om hon har ett fint, stabilt förhållande, ett stort hus och ett fast välbetalt jobb.

    Jag tycker bara att det där uttrycket ”för barnets skull” är så jävla äckligt. Dels eftersom det mer eller mindre insinuerar att alla som INTE gjorde abort trots att de inte hade ett fast jobb, eller husköpet färdigt eller rentav valde att fortsätta graviditeten trots att de visste att de skulle bli ensamma med föräldraskapet från dag ett skulle vara ansvarslösa egoister.

    Det finns precis som du är inne på mängder med människor där ute som är väldigt glada att de kom till världen trots att förutsättningarna inte alls var de optimala.

    Dessutom är det betydligt lättare att förbättra en situation som inte är optimal i Sverige än i många andra länder. Jag vet personer som gick på socialbidrag eller inte hade gått ut gymnasiet när de fick barn och som har en helt annan situation nu när barnen blivit större, tack vare att vi ändå har ett välfärdssystem, möjlighet att ta studielån o.s.v i Sverige.
    Alltså håller knappast argumentet ”för barnets skull”.

    Sedan finns det mängder av människor som haft föräldrar som åtminstone utåt sett haft de optimala förutsättningarna för att ge sitt barn ett bra liv men som ändå haft en hemsk uppväxt, eller som senare i livet mår dåligt och får självmordstankar av saker som inte föräldrarna kan påverka och råda över.

    Det är som sagt inget fel alls att göra abort för att man helt enkelt inte vill ha barn just då.

    Men då kan man väl säga ”jag hade inte mått bra av att få barn just nu och därför gjorde jag abort” eller ”jag skulle helt enkelt inte orka gå igenom graviditet, förlossning och sedan ta hand om ett barn, det hade blivit för jobbigt, så därför blev det abort för min del”

    Det är ärligare och dessutom inte kränkande mot alla dem som valt att inte göra abort trots att omständigheterna inte var perfekta och alla dem som trivs med att vara födda trots att omständigheterna inte var perfekta.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s