Han eller hon?

I mina teckningar matchar folk sina mössor med vantarna.

Häromdagen startades på Familjeliv.se en tråd vid namn Mamman vägrade tala om för pojken att det andra barnet var en flicka!. Inlägget handlar om en situation som uppstått under en resa med ett pendeltåg där ett barn frågat sin mamma vad ett annat främmande barn hade för kön. Det inleds med ett ”Nu har det fan i mig gått för långt!!”, antagligen med anspelning på genusmedvetenheten i samhället. Sedan gjordes en nedlåtande beskrivning av den vägrande mammans utseende ”Mamman, långa dreads, ring i näsan, ”jag bryr mig inte-kläder”” och en beskrivning av dennes son som var i klädd ROSA!!! tröja. Följande påstås ha utspelat sig:

På tåget satt även en pappa samt en flicka i underfär samma ålder som pojken. Flickan hade en grå overall, vinterskor och en praktisk mössa med öronlappar som är bra att ha när det är kallt ute. Trots att man såg ganska lite av hennes ansikte såg man tydligt att det var ett barn, hur ska jag uttrycka mig, av ”kvinnligt kön”. Pojken sitter länge och tittar på flickan, ser utan att fundera och frågar tillslut sin mamma lite lagom högt som barn brukar göra, ”mamma, är det en pojke eller flicka där borta”? Mamman svara då, ”det är ett barn, ungefär lika gammal som du tror jag”. Pojken tittar vidare och säger, ”men maaama, ÄR det en pojke eller flicka”? Mamman svarar, ”det är en HEN”! Pojken säger, ”men maaama då..” Mamman säger inget mer. Pappan till flickan, klädd i någn slags rock, ser ut att inte tro sina öron och säger sedan till pojken, ”det är en flicka och hon heter Stella”. Mamman till pojken kastar då en lång mörk blick på pappan.

Vad fan i helvete är det här!? Det är ju helt vrickat!

Sedan följer i tråden diverse åsikter och diskussioner om hur detta borde ha hanterats. Många tycker att mamman skulle ha uppmuntrat sin son att fråga det andra barnet vilket kön det hade. Vissa tycker att det är helt sinnessjukt att använda ordet ”hen” (vilket jag själv gör när jag vill prata könsneutralt) och att det skulle skada barn genom att förneka deras biologiska kön ”Själv anser jag inte att man kan referera till sitt eget barn som hen eller vägra att tala om vilket kön barnet har för någon som frågar, utan att barnet tar skada av detta”. Andra tycker att mamman skulle ha svarat på sin sons direkta fråga, för man ska minsann svara på sina barns frågor och hon borde ha fattat att det var en flicka ”Det känns omoget och elakt att inte svara på ett barns så konkreta fråga”, ”Seriöst, rent ohyfsat att inte svara på frågan när pojken faktiskt ville veta”. Många tyckte att pojken skulle ha frågat barnet vad det hette, men det är enligt mig bara en annan form av att fråga vad som gömmer sig innanför byxorna på vederbörande eftersom namn oftast är olika för könen. Det fanns såklart även de som tyckte att mamman gjort rätt, dels eftersom hon inte kunde veta vad barnet hade för kön och dels för att det inte är en helt lämplig diskussion att ha om andra människor.

För mig känns det som ännu en situation där barn behandlas som saker vars kropp och person ska vara öppen att diskuteras med alla som vill. Hur många av oss vuxna hade känt sig bekväma med att diskutera vad vi har mellan benen med främmande människor som ”faktiskt vill veta”?

Nu har jag inga barn, men hade jag varit i en sådan situation med ett syskonbarn hade jag antagligen sagt ”Jag vet inte för vi känner ju inte det barnet” och sen försökt rikta konversationen åt ett annat håll och hoppas att barnet hakar på. Detta eftersom jag anser att det är kränkande att sitta och diskutera folks könsidentitet, särskilt mitt framför dom. Aldrig i livet att jag hade uppmanat barnet att fråga själv! Hade det varit mitt eget barn hade vi hemma haft en diskussion om vad som är lämpligt att prata om mitt framför andra eftersom jag tycker det är viktigt att barn tidigt lär sig att ta hänsyn.

Hade det hänt att någon frågat ett barn i mitt sällskap om dess kön hade jag känt mig besvärad och inte vetat hur jag skulle bete mig. Antagligen hade jag svarat ”hon/han heter NN” och försökt att inte avslöja min negativa känsla inför frågan, detta för att barnet vars könsidentitet blir ifrågasatt ska inte känna att det är en jobbig  situation. Om någon har ett bättre förslag på hur man hanterar detta utifrån genustänk tas det tacksamt emot!

I vår vardag delar vi människor automatiskt in folk vi ser i olika kategorier och fack. Ung – gamma, smal – tjock, mörk – ljus, rik – fattig, lång – kort, men framför allt MAN eller KVINNA. När jag läste genusvetenskap vid Lunds Universitet vad det ett faktum vi pratade om tidigt i A-kursen. Innan hade jag inte tänkt på det, men efter det blev jag smärtsamt medveten om mitt eget kategoriserande. Det är som sagt var inget man tänker på utan det sker automatiskt, tills det blir en bugg i systemet när man stöter på en människa som är svår att könsbestämma och då kommer man på sig med att titta och titta tills man är tillfredsställd med att ha delat in personen i ”man” eller ”kvinna”. Jag blev så otroligt irriterad på mig själv när det hände första gången efter den nämnda föreläsningen så jag vände bort blicken och gav mig själv en inre uppläxning. För vad spelar det för roll vad folk har för kön och vad har jag för rätt att lägga mig i det? Oavsett ger det mig inte rätt att stirra eller rätt att fråga!

Annonser

6 thoughts on “Han eller hon?

  1. Det är alldeles för stor vikt vid vilket kön någon har. Det börjar förändras nu, och det är ju bra. Egentligen spelar det inte så stor roll om man är en flicka eller pojke, enda viktiga saken är att man ska behandlas likadant. Ingen ska ta för givet att flickan är lugn och pojken är vild. Det är det som är dåligt.

    • Ja det är bra att det förändras för det ska verkligen inte behöva spela någon roll. Det är därför jag tycker det är så konstigt att uppmuntra barn att fråga främlingar om deras könstillhörighet, för varför är det intressant egentligen?

  2. Haha, klart att det var en sån där alternativ mamma med dreads!

    Seriöst, jag funderar på att banna FL från min dator. Jag tror inte att det är nyttigt att bli så arg så många gånger per dag. Jag är arg annars också, det blir liksom för mycket.

    Jag tror att jag hade sagt att jag inte visste (om jag var mamman) och att det inte är så viktigt, att det viktigaste är om barnet är snällt eller liknande. Eller så kanske jag hade frågat varför mitt barn tycker att det är viktigt att veta. Fan, svårt egentligen, men man vill ju inte sitta och diskutera andra barns kön.

    • Ja, man borde ju låta bli att kolla in skiten, men samtidigt måste jag säga att FL öppnat upp mina naiva ögon. Jag är en såndär person som tror att alla tänker som jag så det är nog nyttigt för mig att se att det finns folk 2011 som fortfarande är dumma i huvudet så att jag inte tror nått annat.

      Nej man vill ju inte sitta och diskutera andras kön, särskilt inte mitt framför dem. Det som jag tyckte var extra dumt i denna situation var att barnet verkligen tappade allt intresse för det andra barnet så fort han fått reda på vad hon hade för kön (vilket TS ville få till nått positivt i sammanhanget, typ ”Hade mamman bara sagt att det var en tjej hade han ju ignorerat det barnet ÄNNU tidigare :D :D :D *tummen upp*”. Han hade ju liksom inget intresse alls av att ta reda på om barnet var snällt.

  3. Ping: Om “hen” « Matildas blogg

  4. Ping: Om hen #2 « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s