Svärmorsdröm?

Tidigare idag satt jag och tittade igenom ett fotoalbum en gammal bekant hade på Facebook. En av bilderna är av deras son på kanske 2 år, han tittar in i kameran med ett leende och har en exotisk blomma bakom ena örat. Under bilden har en kvinna skrivit en kommentar som jag tyckte var rätt skum; ”Svärmorsdröm”. SVÄRMORSDRÖM! Om en liten pojke som fortfarande har blöja!

Jag brukar irritera mig på folk som försöker tillskriva bebisar romantiska känslor för varandra, när folk säger ”de kanske blir ihop när de blir stora” eller ”de kanske gifter sig när de blir stora”. Självfallet sägs det bara om barn som är pojke och flicka för man förutsätter ju att alla bebisar är heterosexuella. För det första är det sjukt för man vet inte vilka preferenser ens barn kommer att ha, vare sig angående vad de tycker om för partners p.g.a. kön eller p.g.a. personlighet. För det andra är det sjukt för att man sitter och planerar äktenskap för bebisar eller småbarn.

Att kalla ett blöjbarn en svärmorsdröm måste ju åtminstone vara en rejäl tankevurpa. Kanske kan man börja kalla barn i högstadieåldern för svärmorsdrömmar, när de börjar ha mer seriösa kärleksrelationer och så, men att säga det om en liten kille som antagligen inte kommer börja tänka på äktenskap på minst 20 år? Som inte ens är i laglig ålder för det förrän om 16?

Det finns ju så mycket annat hon kunde ha skrivit, att han var söt, att han var charmig, nått som hade med honom att göra här och nu. Istället för att skriva en kommentar som handlar om honom i egenskap av någons man i framtiden. Eller snarare någons dotters man. För det är heterosexuellt äktenskap hon snackar om. Hur vet jag det? För att barnet på bilden jag pratar om är barn till två pingstvänner och kvinnan som skrev kommentaren är också pingstvän.

Advertisements

12 thoughts on “Svärmorsdröm?

    • Ja visst är brallorna snygga? Rena rama Sex pistols-byxorna! Dessutom är Knuten lika fin på insidan som på utsidan och lite av mosters ögonsten (fast det får man ju inte säga när man har en massa syskonbarn). Usch vad jag saknar honom nu ;-(

      Det är så trist med folk som vill impregnera småttingar med heteronormativitet. Låt dem vara barn för 17!

  1. Härliga byxor!

    Håller med dig om att det är fel att tillskriva små barn romantiska känslor. Connor ler likadant bara han ser en bebis, han förstår ju inte det där med kön. Men om han ler mot en flickbebis så kan någon vuxen i närheten säga att han ”flörtar”. Det händer aldrig om han ler mot en pojkbebis. Då är de bara ”kompisar”.

    • Det känns ju fel på så många plan. Ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det. Får inte ens bebisar bara vara vänner när de är av olika kön? (tänker på uppfattningen om att tjejer och killar inte kan vara vänner) Jag hade som barn känt mig hämmad ifall folk trodde att jag flirtade så fort jag hade kontakt med en pojke. Och det hände ju! Att folk försökte göra ens kompis till nått mer. Jag kände mig alltid väldigt besvärad!

    • Man kan ju hoppas att de ändå tänker efter när de blir ifrågasatta. För jag tror inte att de skojar, jag tror de bara snackar utan att tänka, men det handlar ju ändå om potenta ord och meningar!

  2. Oj… jadu… Själv har jag ju skämtat med bland annat Tora (min bloggvän du har säkert halkat in på hennes blogg ngn gång) att Matilda å Viggo ska gifta sig å att deras ungar kommer bli URSÖTA! Jag har ingen som helst tanke bakom det. Satt med min kära make häromdagen å diskuterade att Matilda kanske är gay å att vi skiter i vilket så länge hon är lycklig. Ibland kan det kännas att folk tolkar in för mycket i vad som sägs/skrivs på ställen. Måste faktiskt säga det.

    Matilda kommer att växa upp ändå med det egna valet, vi kommer inte att säga till henne att hon ska gifta sig med Viggo (för det fattar väl vem som helst att dom inte kommer att göra). Tack å lov har vi vänner som är homosexuella, så för hennes del kommer detta inte att vara något konstigt utan snarare naturligt.

    Så jag har lite svårt att förstå varför det skulle göra sån skada att säga så? Jag kan tänka mig att min mamma å hennes väninna som har en son i min ålder skämtade precis som jag gör, å jag tog inte skada av det. Inte killen heller (han är gay). Men visst kan jag hålla med om att man inte behöver kalla en tvååring för en svärmorsdröm. Det känns lite tidigt att avgöra det, jag menar ungen kan ju för all del bli yxmördare (nu tror inte jag att din systerson blir det… men ändå!) å vem fan vill ha en sån som svärson söt eller ej liksom.

    Vad gäller kommentaren på min blogg så lider jag med dig! Jag har dock alltid haft tvärtom å att hångel nästan (i 9 fall av 10) alltid lett till att man går vidare till sex… Å därför har jag ofta HATAT att hångla för att män sällan nöjer sig med det utan vill gå längre. Pratade om det med min kompis å hon höll med, män kan inte hångla. Eller inte dom vi träffat i alla fall. Min man har fått sig en utskällning då å då när vi haft soffmys å hånglat lite lätt å han helt plötsligt börjat försöka knäppa upp BH’n. Nä, det går inte för sig å det fick han veta. Sen dess är han lite mer försiktig ;)

    Nä nu går ögonen i kors å tvärs här, jag är så supertrött så jag vet inte ens om det jag skrev ovan ”makes sense”. Men du hajjar säkert vart jag vill komma ändå ;)

    Natti natt!

    • Han är min systerson så det var ju rätt. Jag har bara en brorson och han går i gymnasiet. Han är en riktig svärmorsdröm, hahaha!
      Nej jag menar inte att man tar skada av det och jag förstår att giftasgrejerna är på skämt, jag tycker bara att det är så skumt att det första hon kom att tänka på angående bilden på en söt liten pojke var ”svärmorsdröm”. Tanten såg ut att vara minst 50 så det var ju även tveksamt att hon hade ett barn i liknande ålder att härleda det till.
      Sen är jag kanske känslig eftersom jag istället har traumatiska minnen av skämtsamma giftasplaner. Min mamma och hennes kompis skämtade om att jag när jag var runt 5 skulle gifta mig med kompisens son som var så FUL, skum och missanpassad (ja jag är hemsk, men han var och är det). Jag kommer fortfarande ihåg när hans mamma kom med en ring från en leksaksautomat till mig och sa att vi var förlovade. Jag fick en sådan ångest och blev livrädd för att jag skulle bli tvungen att gifta mig med honom när jag blev stor. Det var inte roligt alls.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s