Upprätthållandet av saker och tings ”ordning” genom fördomar

Det pratas väldigt mycket om att kvinnor ofta har fördelar framför män när det kommer till vårdnadstvister och var barnen ska bo efter en separation. Visst är det också så att fler kvinnor är huvudsakliga boendeföräldrar än män, många fler kvinnor, i vissa fall har det blivit så på orättvisa grunder baserade på förälderns kön. Samtidigt finns det ju anledningar till varför kvinnor oftast ”vinner” boendet. T.ex. att man vid bedömning om vem som har störst anknytning till barnen tittar på vem som varit hemma mest med barnen och män är fortfarande dåliga både på att ta ut föräldraledighet och VAB, men det är inte det jag ska skriva om idag.

Jag läste idag en tråd på ett forum, vilken vill jag inte berätta för den handlar inte om detta utan det var bara ett litet inlägg som fångade min uppmärksamhet. Därför har jag även stavat om citatet lite. I tråden framgår bland annat att tonårsbarnen som diskuteras bor hemma hos pappan. En person uttrycker sig då på detta sätt ”Varför valde barnen att bo med pappan efter separationen? Det kan ju vara helt okej och kanske av praktiska skäl, eller så var det för att mamman hade problem? Bekanta som var störiga eller bråk kring hennes bostad?”.

Det är inte första gången jag sett folk som resonerar på detta sätt, t.o.m. JAG har varit en av dem vilket jag skäms över ”Varför har inte HON sina barn boende hos sig, är det nått fel på henne?”. Jag kan inte tänka mig att pappor med varannan-helg-boende automatiskt ses som dåliga farsor bara för att de inte har varannan-vecka-boende eller mer, men gäller det en kvinna börjar många genast tro att hon är en prostituerad barnamisshandlare som bor i en knarkarkvart! Vilken kvinna ger då frivilligt ifrån sig det huvudsakliga boendet till mannen även om det kanske skulle vara lite bättre för barnen om det samtidigt betyder att hon ses som ett monster till dålig mamma? Man har ju så mycket att förlora, inte bara daglig kontakt med sina barn men även sitt anseende hos andra.

Ifall pappan är den som bor kvar i familjens hus efter separationen är det kanske bara naturligt att föräldrarna väljer att inte slita upp barnen därifrån? Bor sedan mamman (som i fallet som diskuteras) bara en liten bits promenad bort i en lägenhet kan hon ju träffa sina barn jätteofta ändå, särskilt när det handlar om tonåringar som kan sköta sig själva. Det betyder definitivt varken att mamman inte vill ha barnen, att de inte vill bo med sin mamma eller att det inte skulle vara bra för dem att bo hos henne, bara att det är BÄTTRE att de bor med pappan!

Man hjälper definitivt inte män som fightas om boendet att få ta hand med om sina barn genom att stigmatisera kvinnor som inte har sina barn boende hos sig hela tiden. Det bara bidrar till upprätthållandet av den ordning som nu är och länge har varit. Tänk om folk kunde tänka lite längre än vad näsan räcker, all denna kvinnobashing som är modern nu och patetiska ”buhu, det är så synd om mig som är man, kvinnor har ALLA fördelar” kan faktiskt slå tillbaka på männen själva!

Annonser

3 thoughts on “Upprätthållandet av saker och tings ”ordning” genom fördomar

  1. Sicket klokt blogginlägg! En sak jag stör mig sjukt mycket på är alla män (ja, ofta är de ju män) som hävdar att kvinnor har makten i Sverige och att män är förtryckta eftersom kvinnor oftast får vårdnaden om barnen. Är det så jävla konstigt då, om mamman har varit föräldraledig, följt med på träningar, tröstat och läst sagor? Man är förälder under barnens hela liv, man kan liksom inte välja vilken period man vill lägga energi på barnen.

    • Ibland har jag mina ljusa stunder.
      Jo jag stör mig också på det. Häromdagen gjorde jag det fruktansvärda misstaget *himlar med ögonen* att anklaga en man som gärna sitter och gnäller över mans utsatta position i samhället under de hemska för att vara kvinnoföraktare. Han kunde verkligen inte förstå hur jag kunde anse honom vara det. Men man blir liksom inte mindre kvinnoföraktande för att man trycker in brasklappar om att man gillar kvinnor när man samtidigt framställer oss som monster som förtrycker de stackars männen. Jag HATAR när vita män gnäller om sin situation! De har fan inte mycket att klaga på!

      • Precis, som kollektiv är de vita heterosexuella friska männen väldigt lyckligt lottade. Speciellt om de kommer från övre medelklassförhållanden. Den gruppen är inte förtryckt. Det är ju bara bullshit. Jag tror att de här männen som kallas sig själva förtryckta får panik över jämställdheten och starka kvinnor och försöker ”hämnas”.

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s