Dag 22 – Det här upprör mig

Jag insåg precis att jag missat att posta detta dagens inlägg, men då får det göras nu istället.

Något som upprör mig är korkade ordspråk, för jag anser att de lär människor korkade värderingar. Här är de exempel jag nu kommer på:

Det är inte ens fel när två träter. Visst kan det ibland vara så, men så är det inte alltid vilket ordspråket insinuerar. Nu beror det ju såklart på vad man lägger i ordet ”träter”, men jag har varit med om att det använts mot mobbade i mobbningssituationer. Visst är inte heller mobbade alltid oskyldiga när det skapas bråk, men vid oprovocerade påhopp är man det sannerligen! Jag var mobbad i skolan och får ofta frågan ”varför”, som att de skulle behövt en anledning, som att det på något sätt var mitt fel. Är det bådas fel om någon i godan ro går förbi en aggressiv, bråksugen idiot på gatan som börjar tjafsa med den personen eller kanske t.o.m. slåss oprovocerat? Är det kvinnans/mannens fel om dennes partner är sjukligt svartsjuk och börjar bråka och slåss över fantiserade problem? Genom att påstå att det är bådas fel skyfflar man över ansvaret från en aggressiv part på en passiv.

En gång är ingen gång. Ett ordspråk som jag sett användas för att förringa såväl barnaga, misshandel i nära relationer och otrohet. Hur många gånger har man inte hört ”men det har ju bara hänt EN gång, och en gång är ingen gång! Så är det faktiskt!”, ja men fortsätt intala dig det då… En gång är inte alls ingen gång, en gång är en gång för mycket, särskilt om det är något kriminellt man gjort som t.ex. misshandlat barn eller partner! Men för all del, testa gärna ”En gång är ingen gång” i rättssalen och påstå att det är sedvanerätt ”Ja visst, jag mördade min fru, men hon är ju mitt första och enda offer och en gång är ingen gång så jag räknas som oskyldig!”. Än en gång ett ordspråk som används för att slippa ansvara för sina handlingar.

Den sista är kanske inget ordspråk, men jag har hört det användas som ett sådant sedan Lekis (d.v.s. när jag kom in i skolväsendet, jag gick ju inte på dagis), jag har diskuterat det förr främst här och även lite här:

Kärlek börjar med bråk (och slutar med barnvagn). Som jag har sagt förr användes det flitigt av våra lärare och fick oss att tro att det var så man visade att man var förtjust, genom att tjafsa och bråka med föremålet för ens varma känslor. Korkat! Mycket korkat! Extra korkat eftersom det används när man talar till barn. Jag har svårt att tro att det används på samma sätt för vuxna även om jag hört det i någon fånig situation på en fest där två diskuterade livligt, precis som att meningsskiljaktigheter skulle vara ett afrodisiakum.

Illustration: Emili Svensson ”ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”

Advertisements

2 thoughts on “Dag 22 – Det här upprör mig

  1. Åh, det här upprör mig också som fan! Du skriver helt rätt, alla tre är idiotiska och kan användas för att ursäkta riktigt sviniga grejer.
    HUR kan man lära barn att det är kärlek att slåss? Att det är kärlek att dra någon i håret eller knuffa in någon i en vägg. Tänk om ett barn skulle komma till sin lärare och berätta att pappa slår mamma och läraren säger ”Ja men han är ju kär i henne”. FY FAN.

    • Ja precis! Jag tycker inte att vi ska (som vissa gör) förvånas när folk har svårt att lämna våldsamma relationer för att de tror att ilskan betyder att partnern bryr sig. DET ÄR JU VAD VI HAR LÄRT OSS SEN VI VAR SMÅ!!!

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s