Ledsen…

Igår fick jag av en vän höra att hennes morfar gått bort. Han var i mina föräldrars ålder, skulle fylla 71 i nästa vecka, och det var inte alls väntat. Antagligen har det hänt av en olyckshändelse, men de vet såklart inte än. Min vän mår såklart jättedåligt. Även om jag förlorat en närstående så var det till cancer och då var jag mentalt förberedd på att slutet skulle komma även om jag inte ville acceptera det. Att få ett ett oväntat samtal om att ens närstående gått bort kan jag inte föreställa mig hur det känns. Vilken chock!

Eftersom jag och min vän känt varandra sen vi var små och hon alltid haft nära kontakt med sina morföräldrar så kände även jag honom väl och han har varit en del av min barndom. Jag tänker på hans stora leende och energisk personlighet.

Detta får mig att tänka på hur skört livet är och hur bräcklig människan är. Man behöver inte få cancer, en massiv hjärtinfarkt eller en stor hjärnblödning för att det ska vara slut, det kan ske av så mycket mindre än så. Särskilt när man är ensam så att ingen kan märka att man mår dåligt och ringa efter hjälp. Usch, detta var alldeles för tidigt! Han borde ju haft många år kvar!

Dessutom kan jag inte låta bli att bli påverkad av att han var (skriver ”är” hela tiden men får backa och skriva om) i mina föräldrars ålder. Jag har ju en nästan panisk rädsla för att de ska dö.

Annonser

2 thoughts on “Ledsen…

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s