Skikande barn gör mig glad!

Jag valde verkligen den bästa tidpunkten på dagen att gå till affären, kl 16 när 95 % mammor och 5 % pappor som precis hämtat sina barn på dagis handlar till middagen. ICA var således fyllt av trötta barn som skrek och levde rövare. Dessutom hade jag grym huvudvärk nu botad med ett wienerbröd. En sådan situation kan få vilken barnfri människa som helst att vilja leva i det tillståndet resten av sitt liv, så även denna, men när jag tänkte efter ordentligt kom jag på att dessa skrikande barn gjorde mig glad. Ja ni läste rätt, jag blir glad av skrikande barn på ICA! Jag blir glad för jag hade aldrig vågat skrika och bete mig illa när jag var liten för hade jag gjort det hade jag vetat att det skulle jag få fan för när jag kom hem. När jag hör barn skrika i affären känner jag bara att gud vad skönt att de vågar hålla på så, att de inte är rädda för värre repressalier än att mamma eller pappa säger ifrån.

Jag har inte alltid varit en människa som glatt mig åt vrålande ungar, snarare tvärt om har jag snörpt på munnen och tänkt ”sådär betedde sig minsann inte JAG när jag var barn” och det är sant. Jag betedde mig inte så. Jag visste att jag förväntades sitta ner och hålla käften… ANNARS! Så jag satt ner och höll käften. Jag kommer faktiskt ihåg att jag redan när jag satt i sittvagn tänkte att jag nog fick försöka ta så litet plats som möjligt för mamma var redan på bristningsgränsen över min tre år äldre syster så ifall jag skulle vara besvärlig hade hon antagligen exploderat. Naturligtvis var jag favoritbarnet hos äldre för jag var ju precis ett sånt där barn som gamla förespråkar, ett barn som knappt syns eller hörs. Jag fick inte ens springa runt och leka med andra barn när sådana var i närheten, ”vänta du bara tills vi kommer hem!” och eftersom min mor släpade med mig i stort sett överallt hon gick så hade jag det därför ofta jäkligt tråkigt.

Nu låter det ju som att min mamma slog mig i tid och otid men så var det inte. Jag kan bara komma på att hon slagit mig två gånger, vilket såklart är illa nog, men jag var nog mer rädd för hennes oproportionerliga ilska och det underförstådda hotet om våld. De svarta ögonen, den ihopknipna munnen och det jävla vrålandet. Det värsta är nog att jag känner att jag har det där inom mig jag med. Konstigt vore det väl annars med tanke på att jag härstammar från två människor kända för sitt hetsiga humör, min pappa var t.o.m. känd för att få utbrott på jobbet. Jag kan ibland när jag läser (t.ex. på FL som jag inte längre hänger på) om bråkiga barn tänka ”hade det varit mitt barn hade det fått stryk!” och jag fattar ju var den tanken kommer ifrån. Naturligtvis är jag emot aga, jag tycker att det är fruktansvärt att slå barn och att man verkligen förlorat striden ifall man tar till våld, men sådana tankar poppar upp ändå! Dessutom har jag tagit efter det där med att knipa ihop munnen när jag blir arg eller irriterad, ja t.o.m. när jag tycker att nått är mysigt och gosigt. Jag brukar tänka att det kanske är därför jag har så fylliga läppar, för jag biter i dem så ofta så de ständigt är smått svullna.

Annonser

3 thoughts on “Skikande barn gör mig glad!

  1. Vilket fint inlägg. Jag tillhör dem som blir avskräckta från att skaffa barn. De lärare jag jobbar med och som har barn, förstår jag mig verkligen inte på. Där snackar vi om supermammor!

    • Supermammor… eller masochister.
      Ja jo, jag blir ju också avskräckt från att skaffa barn, detta även fast jag blir glad att de vågar härja relativt fritt. Det verkar inte direkt vara en dans på rosor det där med att vara förälder, så jag antar att det är något starkt biologiskt som får folk att vilja gå igenom det. Jag vacklar fortfarande mellan min grundinställning att jag inte vill ha barn och det knäppa bebisbehovet som kom över mig för snart 3 år sedan. Den som lever får se…

  2. Ping: Hej, jag heter Matilda och jag är inte särskilt förtjust i barn. « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s