Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem; en recension.

”Det börjar med en förälskelse, en plötslig och intensiv känsla av att höra samman. Hon tycker hon mött drömprinsen; han är varm, romantisk, uppmärksam, sexig. Och så gifter de sig eller flyttar ihop och allt är underbart – tills en annan sida hos honom börjar framträda. Han attackerar henne, ibland öppet och inför andra, ibland så subtilt att hon knappt märker vad som håller på att hända. Han får utbrott för minsta småsak, han kritiserar och kontrollerar henne, han ger henne skulden för allt som går snett – och hon tar på sig skulden! Hon gör allt för att vara till lags för hon älskar honom ju trots allt, men hennes självkänsla bryts obarmhärtigt ned och hon blir helt beroende av mannen, hon förlorar sitt jag. Är det såhär man behandlar någon man älskar? Är det inte snarare så man behandlar någon man hatar?”

För någon vecka sedan tipsade min sambo mig om en bok om kvinnohat han inte läst men som han hört talas om. Jag beställde den omgående från Universitetsbibliotekets magasin och har nu ganska exakt 2 dagar efter att jag fick boken i min hand läst ut den.

Boken som heter Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem, på originalspråket Men who hate women & the women who love them, är skriven av Susan Forward & Joan Torres med svensk översättning av Anita Sandberg. Nu när Stieg Larssons böcker är så populära kan man ju tro att denna bok skulle ha något med hans bok Män som hatar kvinnor att göra, men det har den inte. Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem är en bok i genren Psykologi och självhjälp utgiven 1986 (med svensk översättning 1988), alltså nästan 20 år innan Stieg Larssons bok.

Huvudförfattaren Susan Forward är en amerikansk psykolog som skrivit många böcker om relationer, både kärleksrelationer och familjerelationer. En annan titel av henne som utgivits på svenska är Känslomässig utpressning från 1999, skriven tillsammans med Donna Frazier med svensk översättning av Ulla-Stina Rask.

Genom boken får vi följa ett antal par där kvinnorna kommit till Forward för terapi. Vi följer dem från terapins början till slutet då de antingen lever kvar i relationer som förbättrats eller skiljts.
Det som är gemensamt för dessa kvinnor är att de mår dåligt och att deras psykiska och/eller fysiska hälsa försämrats i samband med att de inlett relationer med sina män. Männen beskriver de till en början som underbara, sexiga och charmerande men med ett dåligt temperament och en tendens att förödmjuka och förnedra dem, även framför andra. Kvinnorna menar även att det är deras eget fel när männen beter sig illa mot dem och om de bara skärpte sig skulle saker och ting bli bättre. Problemet är bara att det inte går att leva upp till en misogyn mans förväntningar, därför är alla försök till att göra det dömda att misslyckas. Det som är extra intressant är att författaren själv levde i ett sådant förhållande som hon tog sig ut ur, så hon har en speciell förståelse för mekanismerna som får kvinnorna att stanna.

När Forward försökte typbestämma männen och vilka psykologiska kategorier de kunde passa in i fann hon att det inte fanns någon beskrivning av denna manstyp i litteraturen. De bar drag av sociopati, narcissism och sadism, men var inte renodlat något av dem. De var inte som sociopaten, samvetslösa och utnyttjande i alla sina relationer utan kompetenta i förhållanden till andra i allmänhet, det var bara främst mot partnern som det destruktiva beteendet riktade sig. De var inte heller som narcissisten, självupptagna som främst var i förhållandet för att bevisa för sig själva att de var speciella, inte för att ge kärlek. Snarare hade de aktuella männen ett behov av att få kontrollera partnern än att bli beundrade. Narcissister kan ofta inte bibehålla långa relationer utan hoppar från famn till famn i jakt på kärlek och beundran. De aktuella männen verkade dock älska intensivt och hade i många fall långa relationer med en och samma partner. Forward frågade sig även om männen var Sadister, om de fann någon tillfredsställelse i att behandla sin partner illa. Det fanns nämligen kollegor till henne som hävdade att kvinnorna var typexempel på masochister, ett epitet som genom historien använts flitigt för att beskriva kvinnor i dåliga förhållanden. Hon fann dock att de aktuella männen snarare kände sig hotade och upprörda av att partnern mådde dåligt än tillfredsställda. Kvinnorna blev dessutom inte alls hemligen tillfredsställda av männens dåliga behandling, tvärt om mådde de mycket dåligt av den.
Ett nytt uttryck för att beskriva dessa män var alltså nödvändig. Forward kom att tänka på det grekiska ordet för kvinnohatare: misogyn. Tidigare hade det använts för att beskriva mördare och andra våldsbrottslingar vars offer var kvinnor. Forward menade att makarna till kvinnorna hon hade i terapi också var misogyner, bara att deras vapen var annorlunda.

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen behandlar psykologin och beskriver hur relationerna till misogyna män fungerar samt varför de fungerar. Olika aspekter av parternas agerande undersöks, från den spännande och romantiska inledningen till problemen som drabbar alla kvinnor som älskar en misogyn man. Här beskrivs även vissa anledningar till varför männen kommit att bete sig som de gör och varför kvinnorna stannar.
Den andra delen behandlar självhjälpen. En grupp beteendemetoder presenteras. De är menade att hjälpa läsaren att bli mer självbevarande och mindre sårbar inför den psykiska misshandel som förekommer i misogyna förhållanden.

Då jag inte själv lever i ett misogynt förhållande och heller aldrig varit ihop med en renodlat misogyn man (även om jag kunde känna igen småsaker från mina tidigare relationer med mindre trevliga män) var jag mest intresserad av den första delen, men jag läste även den andra och fann den intressant med. Särskilt i och med att man där fick veta lite hur det gått för paren.

Jag tycker att boken var väldigt bra. Den fångade snabbt mitt intresse och jag läste den så fort jag hade tid att göra så. Boken är även lättläst med ett lättsmält språk, även för oss om inte läst psykologi eller beteendevetenskap på universitetsnivå. Jag tycker att jag fick nya fakta och insikter i hur relationer med misogyna män fungerar samt bra redskap att ta till ifall jag mot förmodan skulle råka hamna i en sådan relation i framtiden. Jag planerar visserligen att lägga benen på ryggen vid första tecken på att karln är misogyn, men man vet ju aldrig hur man reagerar i verkligheten. Jag skulle verkligen rekommendera den till alla som lever i förhållanden där de blir utsatta för psykisk misshandel eller som precis kommit ur ett sådant förhållande. Dessutom är den läsvärd för alla som intresserar sig för sådana relationer.

Den kritik jag kan rikta mot boken är att den förklarar männens och kvinnornas agerande med typiska förklaringsmodeller a la Freud; moderns roll för sonen och faderns roll för dottern. Jag som är genusvetare finner det inskränkt och förenklat, särskilt eftersom sönerna verkar kunna bli misogyna hur föräldern än beter sig oavsett kön, bara det är problem i familjelivet. Min sambo som har läst beteendevetenskap menar dock att detta fortfarande lärs ut i dessa kurser vid universitetet, så jag får väl nöja mig med att det bara är så i den delen av vetenskapen. Annan kritik som kan framföras är boken endast inriktad på att det är män som beter sig så mot kvinnor, antagligen för att det är vad hon mött i sin yrkesutövning. Jag tror även att det finns kvinnor psykiskt misshandlar sina män på samma sätt, dessa kan dock knappast kallas misogyna (däremot misoaner?). Dessutom förekommer det säkerligen även i samkönade relationer.

Annonser

7 thoughts on “Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem; en recension.

  1. Jag ska licka hem den med detsamma! Tack för ett grymt tips. Jag har själv haft en pappa som stämmer skrämmande bra med ovanstående beskrivning av män.

    • Det var en grymt intressant bok. Jag gillade speciellt exemplen kvinnorna själva gav på olika situationer, det ger ju lite mer än ”de kan bete sig si, de kan bete sig så”.

    • Hejsan Ellinor, välkommen till min blogg :)
      Ja, den verkar finnas på bibliotek lite överallt i Sverige.
      Mycket intressant var den. Även om man inte lever i ett dåligt förhållande själv så känner man ju ofta någon som gör det eller har gjort det. FL är ju en typisk plats där jag tipsar om den här boken hela tiden! Jag tror framförallt att många behöver svart på vitt att det inte är normalt, att det inte är deras fel och att man inte måste stå ut med det!

  2. Hihi jajjemen, snart hoppas vi att busungen tittar ut!

    Ska försöka ge mig ut på jakt idag efter en overall som INTE är rosa eller ljusblå… känns rätt omöjligt tyvärr… dessa färger! Jag blir tokig!

    Vad roligt för din kompis! Jag blir så jäkla avundsjuk, för nu är jag riiiiiktigt trött på det här Valross-tillståndet.

    Syskonbarn är ju helt underbart! Min syrra fick sin 3:e för 3 veckor sen, så LITEN… jag kan inte fatta att jag har en sån i min mage… knepigt!

    Jag kan tänka mig att det är bra att göra lite ”reklam” för den på FL, känns som om det är många där som kan behöva läsa den.

    Ha det toppen!

  3. Ping: Kvinnor som gillar män som hatar dem? « Matildas blogg

  4. Ping: ”Det händer bara en viss typ av kvinnor, typ såna jag ser ner på!” « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s