Frukostsnack om heteronormativitet

Min sambo hade i förrgår läst en artikel i Metro (sida 18). Den hade rubriken ”Så tar du barnen ur genusfällan”, om hur man som förälder kan låta bli att uppfostra sina barn in i heteronormativitet och undvika genusfällorna i vardagen. En sak som artikeln tog upp var att man kan låta barnen själva ha stor variation på kläder och leksaker så att de kan bestämma vad de ska leka med och vad de ska ha på sig. Artikelskrivarens barn fick välja själva, vilket lett till att sonen gått på kalas i rosa klänning och dottern i pippitröja och jeans.

En insändare igår (sida 24) med underskriften ”Leve kärnfamiljen” kritiserade artikeln och menade att det var stressande för barn att ha valmöjligheter, ”Jag är av den uppfattningen att föräldrarna finns till för barnens bästa så att de bland annat inte ska behöva ha 100 valmöjligheter, vilket kanske kan upplevas stressande för ett barn. Är det inte mer förvirrande och vilseledande för ett litet barn att bli uppmuntrad att hon kanske inte är en hon utan att vara mer ”killig”. Jag tror vi gör barnen en björntjänst”.

Min kommentar: Det finns många valmöjligheter i barns liv som är stressande, men vilka kläder de ska ha och vad de ska leka med tror jag inte är två av dem.

Sambons åsikt: Ifall det eventuellt skulle vara så att det är stressande för barn att välja kläder och leksaker, varför är det då självklart att lösa det på sättet att klä pojkar som pojkar och flickor som flickor? Det finns ju färgglada och könsneutrala kläder.

Efter att vi diskuterat det kom vi in på en annan sak som artikeln behandlar, nämligen hur man bemöter barn. Flickor förväntas vara snälla, lugna och duktiga medan pojkar får vara busiga och skrikiga men inte visa när de är ledsna eller gjort sig illa. Det finns undersökningar om att dessa beteenden uppmuntras redan i bebisar, jag har för mig att en beskrivs i boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra (mycket läsvärd).

Vi började även prata om uttrycket ”kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn”, något som man som barn hört inte bara från varandra utan även från vuxna. Det måste ju vara ett av de mest sjuka uttryck som någonsin uppfunnits för det uppmuntrar ju barn att visa kärlek genom att vara elaka mot varandra! När jag var liten kommer jag ihåg att det verkligen anammades, att vi barn när vi var i lågstadieåldern knuffades och slogs för att den andra skulle fatta att vi var förtjusta. Vi trodde att det var det mest smarta sättet att visa intresse.

Sen när jag blev större försökte min klassföreståndare i mellanstadiet, den totalt inkompetenta fru Klockar som aldrig borde ha fått jobba med barn i fem sekunder, få mig att sluta gnälla över den kompakta mobbing och de sexuella trakasserier jag dagligen utsattes för i skolan och som hon inte på något sätt förmådde eller ens ville stävja, genom att säga ”de är käääääära i  dig!”. Yeah, sure, alla killar och vissa tjejer i min klass var kära i mig. Så var det. Det var därför de kallade mig jävla hora minst 20 gånger om dagen och slog mig. Jag kan ju tycka att ifall min klassföreståndare verkligen trodde att pojkarna visade kärlek och intresse genom att bete sig på det sättet borde hon väl rimligtvis ha ringt soc och uppmärksammat dem på ett riskbeteende eller åtminstone varsko föräldrarna. Snacka om att uppfostra potentiella våldtäktsmän och kvinnomisshandlare när man visar att det är ok att bete sig riktigt dåligt med ursäkten att det skulle tyda på förälskelse.

Mina barn ska inte få lära sig att kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn, de ska få lära sig att kärlek börjar (och fortsätter) av att man är snälla och kärleksfulla mot varandra. De ska få lära sig att vuxna som säger sådana saker är korkade, oupplysta och borde veta bättre. Mina barn ska också få ha på sig vad de vill, leka med vad de vill och ha vilka frisyrer de vill.

Mitt färgglada syskonbarn

Klicka:

Feminist javisst!

Annonser

6 thoughts on “Frukostsnack om heteronormativitet

  1. ”Snacka om att uppfostra potentiella våldtäktsmän och kvinnomisshandlare när man visar att det är ok att bete sig riktigt dåligt med ursäkten att det skulle tyda på förälskelse.”

    Hurra! Vilket toppenbra inlägg, jag är helt och hållet på din sida! Det är verkligen så, är det konstigt att så många män våldtar och misshandlar när de fått lära sig sedan de var små att det är okej att använda våld mot flickor?!

    Jag hoppas att vi kan lära oss hur man uppfostrar barn bättre nu av allt prat om genus som har kommit!

    • Elin, tack :) Jag hoppas också att vi lärt oss nått, men det kräver ju att man tar på sig genusglasögonen. Tyvärr finns det fortfarande många unga som är bakåtsträvare eller inte tänker genus.

  2. Ping: Skriv på namninsamlingen mot könsspecifika barnkläder! « Matildas blogg

    • Det är riktigt stört! Ifall någon vuxen säger nått sådant till mitt eventuella framtida barn kommer jag ge vederbörande en avhyvling! Vi tycker väl inte att våld i nära relationer mellan vuxna är ok så hur smart är det att få barn att tro att det är ok eller t.o.m. kärleksfullt?

  3. Ping: Dag 22 – Det här upprör mig « Matildas blogg

Kommentering öppen 10 dagar. För regler se under fliken "Om".

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s